Profilbild för Okänd

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Louisenlund

Ibland är det intressant att ta reda på vad ett namn betyder eller hur en plats fått sitt namn.
I det här fallet berättas i boken ”Bornholm i sikte” (Isaksson och Hallgren) att det var Fredrik VII som lät plantera en lund, omkring 1850, och att den uppkallades efter hans maka Louise Danner. Om det nu bara hade varit vilken liten skog som helst tror jag att de flesta hade åkt förbi utan att lägga märke till den. Men så är det förstås inte…

Här finns nämligen Bornholms näst största bautastenssamling. Vi glömde att räkna hur många bautastenar det fanns. Det borde vi ha gjort, eftersom uppgifterna om hur många de är varierar från ett femtiotal upp till ett sjuttiotal. Tydligen har det funnits fler från början än vad som finns kvar idag.

I en annan av våra böcker ”Bornholm” (Tynderfeldt) läser jag att bautastenarna säkert restes i ett öppet landskap för att de skulle synas på långt håll. Där står det också att platsen inte blivit utgrävd och att man därför inte vet varför stenarna restes. Om Wikipedia har rätt så tror man att anläggningen uppfördes redan på brons- eller järnåldern.

En sommarkväll i juni, då solen lekte tafatt med oss mellan träden och stenarna, skapades en trolsk stämning när vi vandrade runt. Det här borde vara den absolut bästa platsen att besöka för den som vill ha inspiration till att skriva sagor eller fantasifulla barnböcker.

Vet du förresten vad en monolit är? Om du är lika okunnig om ordets betydelse, som jag var för en stund sedan, kan jag berätta att monolit är en synonym till bautasten eller ett hugget stenblock. Googlar jag vidare så ser jag att ordet kan användas även i andra sammanhang men det behöver vi inte gå in på här.

En del stenar ser helt enkelt ut som ja… stora stenar. Andra har sina egna former och påminner oss nästan lite om raukarna som vi åkt runt och fotograferat på Gotland.

Mest fascinerande är väl hur människorna som reste dem en gång för flera tusen år sedan både lyckades med att få upp dem och dessutom gjorde ett så bra jobb med att ”fästa dem” i marken att de fortfarande står kvar. Många av dem är ungefär 2,5 meter höga så det är inga småstenar vi pratar om. Nu blev jag förstås genast nyfiken på vad en så stor sten kan väga.

Idag ägs platsen av Jägersprisstiftelsen (367ture.dk). Insåg när jag googlade och såg bilder som var tagna tidigare på året – att hit måste vi återvända en vår när vitsipporna blommar.

Bornholms bäst bevarade fiskeläge

Vi försökte på bästa sätt fördriva tiden tills vi skulle få våra lägenhetsnycklar. Samtidigt som vi ville ha uppsikt över ”Den lilla blå”. Därför hamnade vi mer av en slump i Årsdale redan första dagen. Sedan blev det att vi återkom dit vid några olika tillfällen, även vid vår senaste resa till Bornholm. Då som en liten nostalgitripp.

På flera ställen har jag läst att Årsdale ska vara Bornholms bäst bevarade fiskeläge. Allra första gången som Årsdale omtalas är redan på 1300-talet. Då handlade det verkligen om en klimatförändring till det bättre. För plötsligt dök det upp otroligt stora mängder av sillstim i Östersjön och därmed blev Bornholm eftertraktat. Ryktet spred sig säkert med vattenpost. 😉 Uppköpare från flera länder runt Östersjön seglade hit för att köpa sill.

Sedan fanns det en mörk sida av framgången med ”sillaffärslivet”. För i slutet av samma århundrade blev området runt Årsdale hemsökt av preussiska pirater. De objudna gästerna kom med hot om bränder, krig och begäran om lösensummor. Som tur var slogs de onda människorna tillbaka.

Det var en fin och lugn kväll. Men visst saknade vi en kvällssol.

Lugn och lugn. Kan det vara ett pi… Måste putsa brillorna och försöka hålla munnen stängd. Låta orden vila. Inte så lätt för en man i sina bästa år.

Inbäddad i grönska

Det dröjde några år innan Bornholm fick sin första och än så länge enda travbana. För redan 1831 kördes det travlopp i Aakirkeby, som sedan upprepades året efter.

1960 invigdes Bornholms Brand Park i Aakirkeby (Åkirkeby). Säkert gjordes det med stort firande och hög publiksiffra. Platsen ligger mitt på ön, sex kilometer från tätorten.

Där ser du banan på bild. En 580 meter lång tävlingsbana. 180 meter längre än en friidrottsrunda på bana. Själv brukade jag nöja mig med att springa 100 meter mot ett uppspänt snöre.

På en annan ö, Ibiza, fanns vid den här tiden en travbana med namnet Hipodrom Sant Rafel. På denna spanska ö fanns länge världens kortaste travbana. Men för tio år sedan (2014) byggdes deras bana om och blev längre än Bornholms Brand Park, som därmed numera är världens minsta travbana.
Här på understa bilden ser du starten på upploppet, som är 160 meter långt.

Oj! ”Den svarta hingsten” måste vara riktigt morgonpigg. Kanske bäst att förflytta åtminstone mig, som är född med lite för mycket fantasi, till…

…läktaren. Undra hur många personer som får plats där? Hur många tar sig hem med ett leende på läpparna? Slutligen är jag jättenyfiken på hur många procent som kommer från övriga danska öar, Sverige, Tyskland m.m. under en sommarkvällstävling?

Familjen Lidén gick plus minus noll. Berodde på att kloka Solveig berättade för mig att det var ingen bra idé att satsa på den ”Svarta hingsten”, som enligt henne var ett orörligt konstverk. Till saken hör att hon aldrig såg hur den viftade på svansen mot mig. Vissa hemligheter behåller jag för mig själv. Man är väl Einstein 😉

Malakit Vinge – Siproeta stelenes

Vid junibesöket i Bornholms Sommerfuglepark fanns det gott om ”gröna” fjärilar som fladdrade omkring. Med hjälp av den lilla foldern har jag kommit fram till att namnet måste vara Malakit Vinge.

Antingen är denna art ovanligt fotogeniska 🙂 eller också berodde det helt enkelt på att det fanns ganska många av just den här sorten när vi var på besök. Det blev i alla fall många bilder.

Malakit är en ädelsten med gröna nyanser så det är lätt att förstå varför fjärilen fått sitt namn.

Jag föredrar levande varelser framför stenar och fascineras av Malakitfjärilens mönster och färgkombinationer.

Vill man träffa på denna fjäril i sin rätta miljö får man resa långt. Den lever i tropiska och subtropiska områden i Amerika, från Amazonområdet och norrut till södra Texas och södra Florida (om man får tro Wikipedia).

Vid vårt septemberbesök, då vi återvände till Sommerfugleparken, såg vi inte en enda Malakitfjäril. Då fanns det istället andra små skönheter att fånga på bild. Men det får förstås bli nya inlägg längre fram. Kan inte låta bli att lägga in en sista bild även om skärpan inte blev den bästa. Det här måste förstås vara ”klassens clown” bland Malakitfjärilarna.

Svaneke Stubmølle

Redan året 1629 uppfördes Svaneke Stubmølle på Møllebakken i norra Svaneke. Byggmästaren hette Jens Hansen. Då kunde han inte ana att denna byggnad är 2024 är både Danmarks äldst bevarade stubmølle och den största som finns bevarad på Bornholm.

Senare under mitten av 1600-talet kom kvarnen att hamna i ägorna hos Svanekeätten Wolfsen som drev bruket till 1737. Nästa ägare blev den rikaste köpmannen i Svaneke. Hans namn var Jockum Thiessen och han var ägare fram till 1775. Jockum förbättrade under tiden och byggde bland annat två till stubbkvarnar. (De revs senare)

Lägg märke till att det finns en stensockel längst ner. Förr stod bruket direkt på berget.

På tal om förr. De tre stubbkvarnarna präglade Svaneke och omgivningen. De var dessutom ett utmärkt riktmärke för fiskare och sjömän.

1814 var det dags för ägarbyte igen. Fram till 1928 ägdes stubmøllen av tre generationer av familjen Bech. Släkten gjorde det mer personligt och bytte namnet till Bech´s mølle, som fortfarande nämns i vissa sammanhang. Peder Hansen Bech från andra generationen var extra driftig. Han byggde ett bageri som låg ovanför møllen.

När tredje generationen, Peders son Peter dog 1934, var ägarbytet redan gjort sex år tidigare. Nya ägarna var Föreningen Bornholm. Under dessa sex år visade Peter stolt och gärna sin mölle för gäster och turister. Brukets ursprungliga funktion hade upphört vid köpandet. Orsaken var att den var omkörd av industriell utveckling. Var sak har sin tid.

Jag har nämnt den fina föreningen i tidigare inlägg om Svaneke. Namnet är ”Svanekes Venner”. Byföreningen köpte 1975 Svaneke Stubmølle för 1 DKK. Det är inget att le snett åt. Föreningen ska ha lagt ner avsevärda summor för att bevara bruket. Hatten av för det.

Största berömmelsen kunde uteblivit

Tänk att få en stig uppkallad efter sig. Själv får jag hålla till godo med att det fanns en känd svensk orkester med namnet Bosse Lidéns orkester, som Cornelis sjöng vida om.

På många platser runt Svaneke syns riktmärket Jörn Utzons ”pyramid på ben”.

Det var år 1952 som arkitekten Jörn Utzon fick sitt första officiella uppdrag. Vattentornet är tillverkat i armerad betong och klätt med trä. Tyvärr visade det sig att kapaciteten var för låg. 1970 byggdes därför en vattenledning från Nexö.

Jag tycker det är ett vackert konstverk och det gick ganska bra i livet för ordblinde Jörn från Köpenhamn. Det spelade ingen roll att han på katedralskolan fick det sämsta avgångsbetyget. För vem av hans klasskamrater kunde senare i livet skryta med att vara personen bakom kända operahuset i Sydney?

Sedan 1990 är vattentornet kulturskyddat. Jag gillar det danska ordet FREDET.

Ibland behövs extra flyt. Så var det med det kända operahuset i Sydney. Här rörde det sig om en tävling. Jörns inskickade förslag kasserades av den ursprungliga juryn. Hans räddning blev en senare tillkommen jurymedlem. Mannens namn var den erkända arkitekten Eero Saarinen, som direkt gick igång på det spektakulära projektet som dansken skickat in. Resten är historia… Intressant att läsa att Jörn aldrig själv var på plats för att studera platsen. Istället hade han använt sig av kartor och sjökort.
Jörn hade både en lång yrkeskarriär och livslängd. Han dog som 95-åring. I många år på slutet samarbetade han med sina två söner, Kim och Jan.

Den gamla kvarnen i Slusegård; del 3 av 3

När vi följt Øle Ås utlopp och vandrat på stigen en bit nådde vi snart till andra sevärdheten på denna trevliga rutt på Bornholms sydsida.

Omkring år 1800 uppfördes denna vattenkvarn som är en typisk bornholmsk underfallskvarn. Vid denna tidpunkt fanns runt 90 stycken vattenkvarnar på ön. Flera av dem lång längs Øle Å. Vid byggandet använde de sig av återanvänt material.

Även öringshuset vid sidan av kvarnen är byggd av ”gamla bräder”. En del av dem är från ombyggnaden av Pedersker kyrka. Öringshuset användes både för att fånga fisk och för uppfödning av djur.

Som du kan se lyste inte vattnet i någon blå ton. Men bilden är vacker ändå. Vi vandrade uppför backen och hade tur att ”Den lilla blå” stod där och väntade på oss runt hörnet. För jag hade just då ingen större lust att vandra ner och gå upp någon annanstans. Vädret på Bornholm är häftigt med sin ”förmåga” att växla mellan olika platser på ön. Här frös vi. När vi stannade nästa gång, vid ett för oss gammalt härligt nostalgiskt stopp, var det högsommarvärme och shoppingdags.

Den geografiska knutpunkten; del 2 av 3

Innan 1894 var det Köpenhamn som ”tidsmässigt” var i centrum. Men under detta år infördes tidszonen Greenwich + 1 i Danmark och Sverige. Skämtsamt kallades den för Gudhjemtid. Orsaken var att det motsvarade läget 15 longitud i Gudhjem. Men den riktiga ”sanningsplatsen” ligger en bit från den mysiga staden. Där är vi snart.

55 nordlig bredd och 15 östlig längd möts vid Slusegård. Knappt hundra meter från parkeringsplatsen nådde vi den berömda platsen.

Ön Bornholm är alltså det område i Danmark där solen står som högst på himlen och befinner sig rakt i söder när klockan visar tolv på dagen.
Om vi jämför med två andra platser i Danmark: Skillnaden mot Jyllands västkust är nästan en timme. När det gäller skillnaden mot huvudstaden Köpenhamn är det tio minuter.

Här är den berömda plattan där de två gradlinjerna korsar varandra. Vem vill vara först att ta plats på den? Eftersom jag har kameran i handen får allt gubben vänta på sin tur. Damerna först.

Det blåste rejält. Inte läge för att göra ”0-meridianen i Greenwich”. Här på Bornholm passar det dessutom bäst att bli fotograferad stående på to ben på granitblocket.

En trevlig och blåsig bensträckare; del 1-3

Idag för exakt ett år sedan lade jag in första blogginlägget om Bornholm på vår gemensamma blogg; bornholmuppochner & gotlanduppochner.
Då handlade det om ett semesterminne från den varma fotbollssommaren 1994, när det grävdes efter guld.

Nu ett år senare handlar det om en rutt på drygt två kilometer och en stigning på 15 meter. Typen av rutt går under kategorin ”Rundslinga”. Platsen är runt kända Slusegård.

Förutom den fina sandstranden och havet bjuder turen på två riktigt intressanta attraktioner. Dessa kommer att redovisas i de två kommande blogginläggen. Imorgon och på söndag.

Det var en kylig vind som var på bushumör denna junieftermiddag. Jag borde valt en varmare jacka. Vi kommer definitivt att återkomma hit en varmare dag, när vi befinner oss i närheten. Dock hände det inte på vår andra tripp, som vi återkom från, för några dagar sedan. Då rörde vi oss i helt andra ”kvarter”.

1956 och 1968 infördes skyddsregler för större delen av området. Exempelvis sjön och havsbotten är skyddade 300 meter ut från stranden och på en sträcka av hela 1500 meter. Vad var de två stora orsakerna? Det var dels att säkra vattenkvarnanläggningen vid Slusegård och dessutom se till att allmänheten hade tillgång till kustområdet.

Kuriosa: I detta område har det funnits gravplatser från järnåldern. När drottning Margrethe var förbi här i yngre ålder grävde hon ihop med arkeologerna.

Vi fortsatte promenaden ovanför havet tills vi kom fram till en bro över Ole å. Denna å är Bornholms längsta (20 km) och den som för mest vatten. Leden fortsatte innan bron mot andra stora attraktionen. Tyvärr såg inte vår verklighet ut som på den härliga bilden, som jag hade sett i en bok. Därför var det ingen idé att ta några kort just den biten. Ibland behövde våra kameror vila en stund. 😉

Fem smukke huse i Listed

1.

2.

3.

4.

5.

Information om fototävlingen:
Två frågor till dig besökare:
1. Vilket hus tror du är Solveigs favorit?
2. Vilket hus tror du är Bosses favorit?
OBS! Svara med våra namn och siffror.

De två namnen som i sluttabellerna har flest rätt (först vid lika antal) vinner en Skrap-Kryss. Hur många akter det kommer att bli har vi i dagsläget ingen aning om. (Inte ens hur många resor). Beror även en del på hur många byer som kan bli aktuella. Ska helst finnas fem dejliga… 😉

Vi ser med förväntan fram emot underbara besök på solskensøn och helst inga stormiga överfarter åt något håll. Viktigast är att hälsan är med på noterna. Gyllene regel. När det gäller stæder (städer) visar vi upp ”Ti smukke huse”. De som har rätt då får två poäng. När det gäller byer blir det som här fem hus (hälften) och 1 poäng för varje rätt.

Facit: Solveigs favorithus är nummer 2  ❤                                                
Bosses favorithus är nummer 5 ❤

Aktuella tabeller efter en omgång:
Solveigs favorit:
1. Anita, 1 p.
2. Hanna, 1 p.
3. Eva-Lotta, Znogge, Blomsterbönan och Ingrid.

Bosses favorit:
1. Eva-Lotta, 1 p.
2. Hanna, 1 p.
3. Anita, Znogge, Blomsterbönan och Ingrid.