En svängig lillebror

Serpentine Road i Gudhjem kom in som blogginlägg 1 augusti förra året.
När vi tog oss hem till Hasle från de vackra kuststoppen i Teglkås och Helligpeder tog vi en ny väg från norra kusten och rullade ”svängigt” ner till hamnområdet. Det kändes då som en lillebror till Gudhjem med sin lutning på 75 %.
Jag parkerade vid hamnen och pigga Solveig vandrade upp för att ta bilder.

Här är hon nästan uppe och gjorde samma resa ner som vi gjort med bilen en kort stund tidigare. Nu för att fotografera och njuta en extra gång.

Vad duktig jag blivit på att befinna mig på ungefär samma ställe som Solveig lämnat mig på. Det var definitivt annat förr… 😉 Men jag insåg på den hårda stora stenen att hon borde vara borta i ungefär 25-30 minuter. Då borde jag definitivt hinna med att…

En bit från verkligheten

Då var det dags att förvrida en bit av verkligheten. Solveig kunde inte låta bli att ställa om kamerainställningarna till foto illustrationer.
Platsen var Hasle. Staden som vi hade vår ”sena-majlogi” i. Hotel Kysten med sina kungliga historiska besök. ”Den lilla blå” var fortfarande en pålitlig fyrhjulad kompis i vår familj. Bilen som stod intill verkade vara av en tuff variant.

Solveig minns helt rätt. Det gula huset inhyste ett galleri.

I Hasle är det aldrig långt till havet och vatten på olika sätt. Jag förstår att besökare tar chansen att njuta fullt ut. Undra hur många av lokalbefolkningen som har egen båt?

Jag lovar att inte fråga dig besökare hur många blommor du ser på fotot. Inte ens om jag lagt in bilden i november. 😉 För då hade jag satt fälleben på mig själv. För troligen blir det då återigen tre alternativ, där ett är facit. Vilket hade inneburit att JAG skulle behöva kontrollräkna i oktober. Tanken lockar inte det minsta. 🙂