Månadsarkiv: maj 2025

Liten park med historiskt bagage

Publicerad den av
14

När vi strosade omkring i Nexö såg vi denna lilla park.

Undra om platsen fyller sin funktion, som en tidsresa bakåt till slutet av andra världskriget? Eller om det blivit ett tillhåll för annan ”mörk” verksamhet?

Just det ”krigsärret” är förhoppningsvis läkt. Låt oss hoppas det inte tillkommer några nya i framtiden. När vi gjorde comeback i Ystad fick vi i vår postlåda en Ystad Allehanda gratis. På förstasidan och en bit in i tidningen på sidan 4 fanns en stor bild på en patrullbåt i Rönne hamn. Rubriken i stor fet stil löd: Ystad förbereder för evakuering av Bornholm.
Det här är ingen politisk blogg. Men den dagen var jag extra mörk till sinnet. Jag har alltid haft svårt för ondska i alla dess former.

En handelsstad under utveckling

Publicerad den av
12

Den näst största staden på Bornholm är Nexö med sina ungefär 3700 invånare.

Under väldigt många år var detta en känd fiskeby. Numera har Nexö mer hittat sin plats som en modern handelsby. Men som du kan läsa på skylten. Det finns fortfarande möjlighet att få färsk fisk med sig hem.

Staden skiljer sig rejält från grannstäderna Gudhjem och Svaneke när det gäller låga mysiga korsvirkehus. Orsaken har vi beskrivit i tidigare inlägg. Syftar såklart på vad som hände Nexö när det egentligen var slut på det andra världskriget. Sedan finns det heller inte sluttande och slingrande vägar ner mot havet. Orsaken är att staden är belägen i en sänka vid havet.

Det finns gott om museum i staden eller i dess närhet.

Kyrkan har en strategisk plats i staden. Vi besökte givetvis den och ett inlägg kommer under den närmaste tiden. En liten faktabit kan jag bjuda på. Tornet byggdes inte efter en kafferast förra året, utan det är från femtonhundratalet. 😉

När jag ändå är inne i ”skojfasen” kan jag berätta att det i det här tuffa huset inte får plats speciellt många naturligt stora möbler. Men det är en tjusig avbild av det riktiga huset som finns bredvid.

Nexö fick 1346 sina köpstadsrättigheter. Då hade de genom flera år haft ett stort utbyte med tyska handelsmän.

Inlägget avslutas med fakta om dramatiska årtal i stadens backspegel:
1510 härjade lubeckarna med eld och svärd.
1645 plundrades stadens invånare av svenska under general Wrangels ledning.
1653 bröt pesten ut. 413 invånare dog. Nästan alla invånarna i Nexö strök med.
1756 hemsöktes staden av en stor eldsvåda.
xxxx ödelade en rejäl stormflod hamnen.
1945 bombades staden av ryssarna. Av de 900 husen skadades hela 856 hus.

106. Trumpetarebacken

Publicerad den av
8

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Det var ganska länge sedan vi visade upp en gränd från Visby innerstad. Vi hörde inga trumpeter, men vi njöt i backen som leder ner till S:t Hans kyrkruin.

Martin Andersen Nexö

Publicerad den av
12

Egentligen föddes Martin i Köpenhamn. När pappan blev arbetslös flyttade familjen till Bornholm och staden Nexö.

I detta hus på Ferskesöstraede 36 bodde Martin som barn mellan 1877-1883. Sedan började han jobba på bondgårdar och därefter var han några år skomakarlärling i Rönne.

Det sägs att Martin redan som liten grabb stötte på rejält med orättvisor och nöd, som fanns bland fiskarna och arbetarna på Bornholm.

Någonstans under sin långa författarbana la han till efternamnet Nexö. I hans barndomshem finns ett minnesmuseum över den världskända författaren.
De flesta känner till sviten Pelle Erobreren som även blev hyllad på filmduken. De två första volymerna utspelar sig på Bornholm. I första ”Barndom” skildrar han ankomsten till ön och uppväxten. En tuff tid med ständiga nederlag, besvikelser och förödmjukelser. I ”Laereår” tar han upp Pelles upplevelser som skomakarlärling.
I sin självbiografi ”Under bar himmel” skriver Martin ”På våren kom de i flockar, mest från Halland och Blekinge. Det var stugornas folk, de flesta var barn av lantarbetare och torpare…”

Förutom att studera saker inne går det även att fika utomhus. Dock var det stängt den korta tiden som vi vistades på ön. I material och böcker har jag läst att det lilla museet ska vara sevärt och utställningen är gjord med känsla. Med tanke på att det handlar om en av Nordens främsta författare låter det som fina ord för mig.

Trots sina litterära framgångar och internationella berömmelse blev Martin aldrig en hedersmedborgare i Nexö eller helt älskad på ön. Det berodde på politiska åsikter m.m. Martin Andersen Nexö avled i Dresden 1954.

2. Seks skilte

Publicerad den av
2

Jag är hemtam med de där två likadana siffrorna ihop (barndomsnostalgi).
Häftigt att de finns placerade i en ”Bornholmsliknande” karta. Vi borde skaffa en egen variant som består av långsmala Sverige och de tio gemensamma boställen, som vi haft under snart 35 år. De kunde få en gemensam färg. Sedan kunde våra tidigare enskilda boplatser ha var sin prickfärg. Grönt och blått…
Hm! Solveig kommer hem extra sent ikväll. Hoppas hon både ser och kommer att uppskatta den nya dekorationen på ytterdörren… 😉

Den butiken hade min mamma älskat att besöka.

Det låter spännande och lockande.

Där var en skylt för mycket. 😉 Vilken hade du plockat bort? Hade det varit de sju dvärgarna hade jag valt butter. Nä. Alla hör hemma i samma saga.

2. Hammars backar

Publicerad den av
8

Vi kom ner till kustvägen från ett nytt håll. När vi såg en gammal välkänd parkering tog vi chansen. Vi befann oss vid Hammars backar, i närheten av Kabusa skjutfält.

Vi såg varken några soldater eller betesdjur. När det gäller det förstnämnda finns det alltid anslag i god tid när det gäller övningsperioder. Däremot noterade vi att en skärmflygare antagligen skulle utnyttja de kraftiga vindarna. Han grejade med sin utrustning. Kanske skulle vi hinna uppför ”berget” och få till fina närbilder på flygfärden.

En skön mix att ha skäl att vända sig om, pusta ut lite och samtidigt njuta av Österlens odlingslandskap. Det finns ett pärlband av gårdar.

Hela Kåserbergaåsen, som är ett naturvårdsområde, sträcker sig drygt en mil längs östra delen av Skånes sydkust. Från Kabusa skjutfält och fram till välkända Ale stenar.

Vi tog oss upp, men det gjorde tyvärr inte skärmflygaren.
Vi har varit här rätt många gånger förr. Då alltid i bättre väder. En gång cyklade vi hemifrån och till P-platsen. Konstigt nog har vi aldrig fikat på denna plats. Vi njöt påpälsade en kort stund av havet och kustlinjen, innan vi vände tvärtom.

Det är oftast betydligt jobbigare att gå neråt. Därför goda skäl att då och då stanna till och betrakta omgivningen. Det gjorde vi mer än gärna.
Vi bytte chaufför. Själv satt jag till höger och tog då och då klunkar från en söt cola med utgånget datum, när pilen på mobilen pekade rakt neråt…

Fem smukke huse i Klemensker

Publicerad den av
12

2.

3.

4.

5.

Information om fototävlingen:
Två frågor till dig besökare:
1. Vilket hus tror du är Solveigs favorit?
2. Vilket hus tror du är Bosses favorit?
OBS! Svara med våra namn och siffror.

De två namnen som i sluttabellen har flest rätt (först vid lika antal) vinner en Skrap-Kryss. Hur många akter det kommer att bli har vi i dagsläget ingen aning om. Tävlingen är öppen till facit är på plats.

Gyllene regel:
 När det gäller stæder (städer) visar vi upp ”Ti smukke huse”. De som har rätt då får 2 poäng. När det gäller byer blir det 1 poäng för varje rätt.

Facit:
Solveigs favorithus är nummer 3                                              
Bosses favorithus är nummer 1


Aktuella tabeller efter fem omgångar:
Solveigs favorit:
1. Anita L, 2 p.
2. Hanna, 1 p.
3. Ingrid 1 p.
4. Thomas, 1 p.
5. Ditte, 1 p.
6. Znogge, 1 p.
7. Blomsterbönan, 1 p.
8-19. Gunilla W, Eva R, Eva-Lotta, Anita B, Anne B, Martin, Minton, Sussie, Ethel, Primrose, Ingela och Niff, 0 p.

Bosses favorit:
1. Znogge 4 p.
2. Anita L, 3 p.
3. Eva-Lotta, 1 p.
4. Hanna, 1 p.
5. Thomas, 1 p.
6. Anne B, 1 p.
7. Martin, 1 p.
8. Sussie, 1 p.
9. Ditte, 1 p.
10. Primrose, 1 p.
11. Eva R 1 p.
12. Niff 1 p. 
13. Blomsterbönan, 1 p.
14-19. Ingrid, Anita B, Minton, Ethel,
Ingela och Gunilla W, 0 p.


Lundhøjstenen

Publicerad den av
7

Vi tar dig tillbaka till kyrkan med många namn. Ett av dem är Sankt Klemens kirke. I sydöstra hörnet av kyrkan finns några intressanta historiska stenar som du inte ska missa om du har vägarna förbi.

Den här fyrsidiga stenen av rödaktig granit blev pensionär för en väldans många år sedan. Lundhøjstenen eller Klemensker-sten som den också kallas är daterad från 1075-1125. Det rör sig alltså om sevärt från vikingatiden. Inte precis förra veckan.

I ramen finns det kvar ”rester” av en inskrift som är från omkring 1025-1076.

Här finns även några till ”stenhårda” minnen bevarade inför framtiden.

Fotnot:
När det gäller Lundhøjstenen hittade jag följande översättning till nysvenska:
Gunnhildr lät resa denna sten efter Auöbjörn, sin make. Kristus hjälpe Auöbjörns själ till ljus och paradis.

1. Gula rapsfält är ett mysigt vårtecken

Publicerad den av
12

Då var det dags för premiär för en ny kategori på vår växande gemensamma blogg. Vi insåg att vi kan inte bara låta de två öarna Gotland och Bornholm bestämma allt. ”Gotlanduppochner” har fått in 1480 inlägg. ”Bornholmuppochner” som är mest aktuell sedan förra året har än så länge bara blygsamma 115 inlägg. ”Skåningar igen” stannar på 27 inlägg. För i framtiden kommer det istället enbart att bli glimtar från vackra Österlen. Kategorin kommer att heta ”Vykort från Österlen” och ha ett nummer framför rubriken.

Ystad och övrigt i Skåne landar från och med igår på första bloggen. Första färska inlägget är där redan på plats, vårbilder från vårt besök runt det gamla klostret i vår nygamla hemstad.

Solveig kom i torsdags med ett förslag över vad vi kunde göra när hon kom hem från fredagspasset, veckodagen då hon slutar tidigare.
”Vad säger du om årets första lunch på Jaktis och sedan en färd ut på Österlen för att se om rapsen börjat blomma?”
Hon visste såklart att mitt svar skulle vara på tre stora bokstäver. JAA!

Efter en god lunch på Jaktpaviljongen rullade vi iväg mot Österlen. Vi noterade snabbt att det fanns gula fält lite överallt. Problemet var att det inledningsvis blev endast ögongodis. Det var inte så lätt att hitta en möjlighet att parkera. Inte heller vill man riskera något i onödan. Men vid kyrkan i Löderup finns en bra grusparkering. Sedan tog vi oss över landsvägen.

Vackert, men kallt och blåsigt.

Här kröp Solveig ner djupt mot det gula, som då blev extra starkt till färgen. Själv stod jag helst med handskar och mössa på.

Men jag uppskattade min uppgift att ratta in på helt nya smala slingrande vägar. Ibland stannade jag till och vaktade medan Solveig stack ut och fotade. Det dök som tur var aldrig upp någon bil när jag stod ”lite i vägen”. Däremot noterade jag ett par intressanta nya ”besöksplatser” som vi inte hade en aning om. Skäl att återvända.
Till slut nådde vi den trafikerade kustvägen och jag blinkade höger. Här lirade vi mer på hemmaplan.

Klemens kirke

Publicerad den av
7

Det hände mycket på Bornholm under artonhundratalet. Kanske inte så konstigt med tanke på förändringen av befolkningsmängden. Tidigare hade befolkningsantalet varit ganska konstant fram till femtonhundratalet. Det bodde länge ungefär 8 000 invånare och det fanns gott om små gamla kyrkor, precis som det gjorde på exempelvis Gotland.

Men på de närmaste trehundra åren ökade det till tjugotusen personer, som blev det dubbla vid nästa sekelskifte. Det behövdes med andra ord större kyrkorum på Bornholm. Jag är tacksam för att det inte hände samma ”byggbomb” på Sveriges största ö.

1882 ersattes Sankt Clemens av denna stora kyrka av granit.
Vilken tur vi hade. Det var en måndag och då brukar kyrkor vara stängda. När vi ändå var i byn tog vi exteriör foton. Då upptäckte vi att porten var öppen. Vi frågade kyrkvaktmästaren om vi fick ta bilder till vår blogg. Den trevlige mannen fick naturligtvis ett visitkort av oss.

Det finns plats för hela tusen sittande personer. Fler än det finns i många domkyrkor i Sverige, enligt vad Ulf Schenkmanis skriver i sin läsvärda bok ”Se Bornholm”.

De två tavlorna på sista bilden är ditsatta 1980, när altarutsmyckningen blev utbytt. Konstnären heter Paul Höm och har även målat altartavlan i rundkyrkan Österlars.

Undra hur många votivskepp och dopfuntar som vi hunnit fotografera under våra kyrkbesök? När det gäller dopfuntar passerade vi givetvis hundra under åren på Gotland. En del kyrkor hade dessutom två stycken funtar. Många väldigt välbevarade.
Jag blev på en nanosekund sugen på att räkna antalet votivskepp. Bra när man inte behöver byta blogg. Enkelt att trycka på kategorin ”Medeltida kyrkor på Gotland”. Fick scrolla ner/bakåt ett bra tag på paddan för att nå 96. Etelhem kyrka och sedan följa listan fram till vårt första kyrkbesök som var 1. Folingbo kyrka.
Drog slutsatsen att chansen är störst att få se votivskepp i kyrkor som ligger i närheten av ”vatten”. Jag hittade xx votivskepp. Hur många hittade du? 🙂 Egentligen fanns det votivskepp som inte fick vara med på ”redovisningen” av två orsaker. Vi hade så många valda bilder och en del skepp höll inte lika hög klass som andra.

Ni som deltog i novembertävlingen BGS 2024 minns kanske min fråga 28 och denna bild som 27 % av deltagarna svarade rätt på. Den trevliga nallen fanns i Klemenskers kyrka. (Kärt barn har många namn) Syftade inte på nallen. 😉