Knuds kirke (Knudsker)

Redan vid förra resan såg jag kyrkan, när vi lämnade Rönne och körde iväg mot Svaneke. Då sa jag att den tar vi nästa gång som vi är på rätt sida av den trafikerade leden. Den här gången var det dessutom till sin fördel att vädret var bättre.
Den romanska kyrkan uppfördes ungefär 1150 och ska vara Bornholms minsta kyrka.

Den romanska kyrkan består av långhus, kor, absid, torn och veranda.
Tornet som byggdes samtidigt med kyrkan var först inte något klocktorn, utan ett fästningstorn.
Från början hade kyrkan två ingångar. En i söder för enbart män och en i norr enbart för kvinnor.

Numera hänger det sedan länge två klockor i tornet. Den minsta av dem kom på plats 1460. På den går att läsa inskriptionen: ”Hjälp, Gud och Maria”.
Den stora gjutna klockan var på plats 1702. Den yngsta klockan har en suggestiv inskription:
”Jag skriker högt och låter. Alla kommer hit till mig. Men förakta inte den välsignade tiden. Idag kan Gud kalla dig. Väck mitt folk och tänk, det ögonblick jag talar för dig. Ty Herren skall snart verkställa dom, när åskan drar fram.”

Den fina kyrkogården har en yta på ungefär sextio meter på varje sida.

Kyrkan är omgiven av ett stengärde, som i sin nuvarande form byggdes 1855. Två av familjegravarna, som var omgivna av järnstänger, finns kvar av historiska skäl.

Visst är exteriören fin? När det gäller taken är den vackra absiden täckt med bly. Medans koret numera har ett tegeltak. Fast under teglet finns kvar ett massivt tungt stentak av kalksten. Om du är intresserad av hur det ser ut inuti kyrkan är det bara att göra ett nytt besök på vår blogg om några dagar.
Ps. Detta är första inlägget på den nya ”datorn” med en rejält stor bildskärm.

Bornholmslinjen, etapp tre

Lite drygt två månader senare stod vi här igen och väntade på ”uppkörning”. I min femårsdagbok kan jag notera skälet till att det blev senare ankomst till Ystad denna andra gång. I juni rullade vi iväg hemifrån klockan 05:11. Tyvärr kom vi denna tidiga morgon inte iväg förrän klockan 05:12. 😉

Kanske tar vi med våra cyklar och lämnar bilen hemma vid ett dagbesök på Bornholm någon gång i framtiden. Men det börjar med en rejäl uppförsbacke i Rönne. Tror inte vi kommer att cykla uppför den. I den största staden finns många ”vita fläckar” som vi kunde färglägga med att enbart promenera, njuta, ta kort och sätta oss ner och dricka och äta något mellan varven.

Vår lilla blå verkade på den trånga parkeringen känna sig trygg med sin grannkompis och lovade att inte börja blinka med ljuset. (Gammal historia från 2017.)

Solveig ställde sig i kö för att köpa fika. Själv hade jag mitt på det torra och såg fram emot att sätta tänderna i min älsklingskaka från Nisses Konditori i Ängelholm. Min älskade fru som åkte ”gratis” tåg i Skåne under sommaren 2024, tog en del rundor till Ängelholm av olika skäl. Varje gång frågade hon mig om jag ville ha… eller om jag tröttnat på kakorna som jag njöt av redan när vi bodde i Skåne på nittiotalet och tyvärr saknade mycket under de fem Gotlandsåren. En annan sak som jag saknar just nu i denna sekund är ny musik av Robban Broberg. ”En av de stunder när verkligheten blir sagolik”, sjunger han för mig på mitt nya kontor och kommande gästrum.

Redan denna andra ditresa kändes det som om tiden gick fortare än förra gången.

Eftertext:
Tid för överfart: 8:30-9:50
Pris: 630 SEK
Havets humör: Soligt och lugnt på havet.