Swaneke fyr

Under en kvällspromenad styrde vi våra steg mot en känd byggnad på arton meter. Jag hade läst på och visste att tornet består av Nexö-sandsten.

Det som är sorgligt med vissa väckarklockor är att de inte går att skruva tillbaka. För det var allmänt känt förr, att ingången till Svaneke hamn var knepig i dålig sikt. Besättningen hade då ingen navigationshjälp av fyrarna i Dueodde och på Christiansö. Så var det exempelvis en tät dimmig natt 1914. Strax utanför Svaneke strandade ett skepp. Skeppet gick snabbt till botten med besättning och allt. Ingen människa på land noterade katastrofen och kunde kalla på hjälp. Tydligen var det bara en maststump som stack upp över vattenytan. Stackars de anhöriga som fick ta emot beskedet.

Som du kan se är fyrmästarbostaden och tornet sammanbyggda.
Det var mellan åren 1918-1920 som fyrplatsen uppfördes. Fyrområdet bestod av fyr med maskinhus, fyrvaktarbostaden och två fyrvaktarbostäder i parhus, tvättstuga och hönshus.

Lanterninen försågs med en omgående lins av 3:e ordningen. Jag gissar på att det var uppskattat och firades när fyren tändes för första gången den 15 januari 1920.

Nu har vi vandrat runt sevärdheten. Två årtal till ska jag ta upp. Fasen känns bekant från våra Gotlandsår.
1988 automatiserades fyren. Den blev då fjärrmanövrerad från Hammerodde fyr.
Den första augusti 2011 släcktes fyren ner helt. Allt har sin tid.

Nu kan du hyra fyren. 8 bäddar finns där. Allt är gjort i exklusiv stil. I tornet finns exempelvis 3 dubbelrum, grottbadkar m.m. Så vill du bo läckert och ha utsikt över småöar, havet och klippkusten är det bara att slå till.

Kuremøllens Venner

Visst är det trevligt när man ser gamla vackra kvarnar på landsbygden. Denna holländska kvarn såg vi när vi började närma oss det boende vi skulle ha under en vecka på Bornholm.

På Bornholm fanns fler möjligheter än i resten av Danmark. För på den lilla ön var det fri malning på artonhundratalet. Därmed kunde ”alla” bygga en kvarn och bedriva verksamhet. När dessutom affärslagen 1857 ändrades kunde i princip vem som helst och var som helst inrätta både kvarn och eget bageri.

Det lär ha etablerats många företag med kvarnar och bagerier på senare hälften av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet. En av dem som tog chansen var Christian Sommer som 1861 byggde Kuremöllen i Östermarie. Resultatet blev en en väderkvarn med en mjölnarbostad och ett bageri.

År 1900 tog Christians son Emil Sommer över bruket. Sonen började direkt att modernisera. Först inskaffade han en motor. Sedan fortsatte det med många förbättringar.
År 1943 blev det sonsonen Christian som tog över stafettpinnen. I början av femtiotalet slutade han med bruksdriften, men fortsatte med bageriverksamheten fram till 1976.

Kvarnen ägs numera av Margrethe Sommer. (Startmannen Christian Sommer var hennes farfars far).
1978 grundades föreningen Kuremöllens Venner. Hatten av för deras syfte att bevara Kuremöllen. Föreningen har gjort massor av förbättringar genom åren.

När dörren är öppen är kvarnen öppen…
Familjen Lidèn hade otur vid det spontana stoppet. Kanske har vi vägarna förbi en annan gång. Här på bornholmuppochner handlar det nästa gång om ett fyrtårne.
Ledtråd: Det är ingen stackare som blivit av med en tå på foten. 😉

Former och figurer

En solig eftermiddag passerade vi Bölshavn för andra gången. Himlen var blå och havet likaså. Det var som gjort för att stanna en gång till. Den här gången gick jag runt och upptäckte hur olika figurer plötsligt ”dök upp”, som det här urtidsdjuret.

Den förvånade snigeln kröp fram med sitt skal på ryggen.

Sköldpaddan fick till och med horisonten att luta.

Den sammanbitna mannen, med sitt förskrämda får på nacken, tycks hålla hårt i ratten under färden framåt.

Ett dinosaurieägg håller på att kläckas och den nyfödda dinosaurien kryper upp mot havet.

Ett urtidsdjur som slukar ett annat djur av obestämd sort.

Nallebjörnen med hatt tycks le åt alla samtidigt som han spanar ut över havet.

Jag kan inte så mycket om Minecraft, men utifrån det lilla jag sett så tycks den här figuren höra hemma i den världen.

Avslutar med en landsköldpadda med ett antal år under skalet.
Ja, så kan det gå när fantasin sätter fart och kameran är framme. Vi insåg både Bosse och jag att en och samma plats verkligen kan visa upp olika ansikten beroende på vädret. Som jag skrev i förra inlägget så föredrar jag att fotografera när himlen är blå…

En tidig morgon i Bölshavn

Att komma till samma plats med bara ett par dagars mellanrum kan tyckas som en onödig repris. Men, om det första besöket är gjort en morgon då himlen är gråvit och det andra en solig eftermiddag är det som att besöka två helt olika platser.

Vi var på väg från Svaneke mot Gudhjem tidigt på tisdagsmorgonen. När vi nästan var framme i Bölshavn fick vi se en parkering på höger sida. Givetvis stannade vi till och gick ner mot havet.

Det var stilla och både hav och himmel hade olika nyanser av grått. Det finns de som säger att man kan ta bättre bilder då, än i solsken, och kanske är det så att man kan få fram en annan typ av stämning. Får jag välja så föredrar jag att fotografera när himlen är blå.

Med tanke på att vi tidigare fotograferat raukar på många olika ställen på Gotland och på Fårö, så har väl ett visst intresse för stenformationer infunnit sig. Jag brukar försöka att hitta olika figurer. Som den här gubben med hatt som spanar ut över havet.

Så härligt! Det tjocka molntäcket har fått sprickor och plötsligt finns det inslag av blått.

När jag såg att Bosse hade satt sig till ro för att njuta av utsikten över havet kunde jag fortsätta att traska omkring med kameran i högsta hugg.

Det var vilsamt för både kropp och själ. Tidig morgon, helt ensamma, nästan vindstilla, inga störande ljud – bara fågelsång, med utsikt över ett lugnt hav…

I nästa inlägg återvänder vi till samma plats i solsken. Det blev en helt annan upplevelse. Välkomna tillbaka!

Ibs Kirke

Jag är mycket förtjust i absidkor. Ibs Kirke kunde smält in perfekt bland Gotlands ”96 kyrkor”. Om du tittar in på vår kategori Medeltida kyrkor på Gotland så håller du säkert med.

Denna vackra kyrka ligger ungefär 3 km sydväst om Svaneke och är en av öns bäst bevarade långkyrkor.

Tänk vad fort vädret kan ändra sig. Eller ligger sanningen och skvalpar någon annanstans? Svaret kommer i ett ps på slutet. 😉

Ibs Kirke är en romansk kyrka och även en av Bornholms äldsta. Kyrkan ska vara byggd på slutet av 1100-talet.

Dekorationen på väggen är gjord av Gerd Hiorth Petersen.

Altartavlan är från 1846 och är målad av Christoffer Wilhelm Eckersberg och hans elever.

Predikstolen dekorerades 1964 av konstnären Paul Höm.

Det är alltid intressant att studera och jämföra dopfuntar.

En dansk författare vid namn Hans Henrik Möller har skrivit en roman som heter Burgundia. En del av handlingen utspelar sig i Ibs Kirke. Detta har säkert ökat på besöksantalet.

Ps. Det var grått väder när vi besökte kyrkan. Några dagar senare hade vi varit ute och njutit någonstans på ön i strålande solskensväder. Då upplyste Solveig plötsligt mig om att vi skulle stanna till vid Ibs Kirke, så hon kunde ta några nya och finare exteriörbilder.
Synd att jag inte då visste om att den kände lantbrukaren och politikern Niels Anker Kofoed är begravd här. Han levde mellan 1929 och 2018 och hann med många viktiga uppdrag. Danmarks jordbruksminister var ett av dem.

En mysig kväll vid Listed fiskeläge

Helt säkert har vi på tidigare semestrar rullat igenom Listed, på väg mellan Gudhjem och Svaneke. Då tänkte vi säkert inte på att orten var ett fiskeläge med egen hamn. Annat större hägrade. Tänk vad man missar om farten blir för hög och tiden är för knapp.

Vilken tur att vi redan första kvällen bestämde oss för att njuta av en solnedgång. Chansen dök nämligen aldrig upp kommande kvällar. Ibland ska man inte skjuta upp saker.

Listed kommer att återkomma i andra inlägg, längre fram. Before Sunset hade vi sökt oss ner till havet medan det fortfarande var ljust. Från vår gropiga smala grusväg chansade vi på en lika smal asfaltsväg, lite längre fram. (Kusten och havet såg vi från vår parkeringsplats vid logistället). Bingo! Vi kom direkt fram till Listed och drog oss ner till parkeringen. Den gula lampan hade en bra bit ner till ”havet”. Därför kunde vi lugnt betrakta det mysiga gamla fiskeläget och se oss omkring i omgivningen.

Undra om den tvåfotade kvartetten hade bättre utsikt från sin höjd?

Nu var den rullande frågan om vi skulle våga oss på att i mörkret köra samma sträcka tillbaka, eller köra fram till Svaneke på större vägar?

Chokolade-Vinge, Siproeta epaphus

Först ut i raden av fjärilar, från Bornholms Sommerfuglepark, är Chokolade-Vinge.
Man behöver inte fundera länge över hur den fått sitt danska namn.

Denna fjäril är en av de vanligaste fjärilarna i Centralamerika läste jag på en engelsk sida.
På bilden ser man verkligen de karaktäristiskt taggiga kanterna på bakvingarna.

Fjärilarna var ganska samarbetsvilliga. För en gångs skull kunde jag till och med ta flera bilder på en och samma fjäril, innan den fladdrade vidare. För att det inte skulle bli alltför lätt gjorde värmen och fukten att kameralinsen immade igen med jämna mellanrum.

Visst kommer man att tänka på ljus choklad, mörk choklad och en liten spritsad rand av vit choklad?

Fjärilen tycks ha en mycket blandad smak. Förutom nektar lever den även på ruttnande frukt, kadaver och gödsel. Hm…

Ett minne från långt tillbaka i tiden. När jag gick i skolan fick vi göra fjärilar genom att måla på den ena sidan, vika papperet och trycka ihop det. När man vecklade ut det hade man en perfekt symmetrisk fjäril. Får samma känsla när jag tittar på ovanstående bild. Symmetri!

Bornholms Sommerfuglepark, Nexö

Det finns både fördelar och nackdelar med att återvända till något man besökt tidigare. När vi besökte Bornholms Sommerfuglepark för några år sedan tyckte vi nästan att fjärilarna var på gränsen till obehagliga eftersom de flög överallt och till och med landade på oss.
Den här gången såg jag fram emot att jag skulle kunna ta bilder av den ena vackra fjärilen efter den andra med mitt macro. Helt utan den vanliga otålighet som hör ihop med fjärilsfotografering. Här skulle de ju landa på Bosse och jag skulle helt lugnt kunna knäppa bilder på rad…

En klar fördel med att återvända är att det är lätt att hitta vägen när man känner igen sig.
Vi tog oss snabbt till rätt plats och kom fram precis efter att de öppnat. Det var inte direkt någon trängsel på parkeringen.

Vi insåg att vi för första gången skulle kunna utnyttja vår ålder vid biljettköpet. Alltså betalade vi 100 dkr var. Eftersom vi kom ihåg att det var varmt därinne hade vi valt tunna plagg i garderoben.

Trädgården utanför själva fjärilshuset gav mig känslan att jag skulle velat dra på mig ett par trädgårdshandskar och ”fixat till det” lite här och där.

Det går inte att förbereda sig på hur varmt och fuktigt det är när man kliver in innanför dörren. Efter bara några sekunder var våra kameralinser helt immiga. Som tur var hade jag en liten duk med mig som jag kunde torka av linsen med, med jämna mellanrum.

Obehagskänslan av alltför närgångna fjärilar behövde vi inte bekymra oss om. Snarare var det så att det kändes som om det saknades många av de fjärilar vi sett vid vårt förra besök.

Förutom fjärilar och fiskar såg vi även några små vaktlar och så mötte vi förstås landsköldpaddan Sofus, endast ca 50 år gammal.

Även en fjärilsfotograf måste till sist ge upp på grund av värmen och fukten. Totalt genomsvettig kändes det skönt att få komma ut i friska luften igen. Förstår kritiken som jag läst i många omdömen. Hela anläggningen känns lite ”bortglömd” och långt från sin glans dagar. För oss som trots allt lyckades fånga flera olika fjärilar på bild till slut så var det ändå ett helt okej besök, värt pengarna. Åker man däremot dit med förhoppning om att se tusentals fjärilar (tror faktiskt att jag läste det i en annons) då förstår jag att man blir besviken och känner sig lurad.


Vid vårt nästa inlägg kommer jag att presentera fjärilen: Chokolade Vinge.

Svaneke Havn

En tidig morgon parkerade vi bilen vid hamnen i Svaneke.

Det verkar numera mest vara fritidsbåtar som håller till i hamnen.
Det krävs några rejäla tryck på min inre ”tillbakaihistorienknapp” för att jag ska kunna se hur det såg ut här förr. Sådär! Då reser vi tillbaka till året 1555. Det var det året som Svaneke grundades. Den lilla staden hade snabbt blivit en populär köpstad. Rika köpmän byggde rejält stora gårdar, som kan beskådas än.

Köpmännen byggde ut den lilla hamnen som fanns på plats. Därmed gick finanserna ännu bättre. Men allt går inte att styra från guldbörsen. En omfattande stormflod ruskade om 1872 och hamnen ödelades totalt.

Köpmännen fick gräva djupare i sina börsar. De slog ihop sina mynt och kom fram till att hamnen behövde förbättras rejält. De satsade på att göra den betydligt större och djupare så att större skepp kunde lägga till där.

Om vi flyttar oss fram till modern tid kan konstateras att Svaneke havn är en aktiv fiskehamn. 2011 inledes ett projekt under namnet Havfrisk. Detta finns numera i hela Nordeuropa. Samma år fick hamnen en vågbrytare som skapar lugn i hamnen, oavsett vindriktning. Det måste kännas tryggt av många aspekter.

Lugn behövs numera på många fronter.

Vi befann oss i Svaneke vid flera olika tider på dygnet. Vilken fin stad det är. ❤

Vilket perfekt tillfälle att fråga en expert om varför staden bär just namnet Svaneke. Ska jag vara helt ärlig fick jag aldrig något svar. Förmodligen fick staden sitt namn efter en vik där vilda svanar höll till.

Det var ingen trängsel här just denna morgonen. Tyvärr ingen sol heller. Vi trivdes bra ändå.