Förra söndagen lyste solen över oss i Helsingborg. Det kändes lockande att pumpa cykeldäcken och trampa iväg på årets första gemensamma cykeltur. Bosse tog täten och jag tog hand om kameran.

Ibland behövs det bara en blå himmel och lite sol för att livet ska kännas lättare. En motvikt till allt elände som möter oss så snart vi tar del av nyheterna.

Det fanns både sol och skugga längs vägen. Precis som i livet med andra ord. De följs åt!

Går man bara några veckor tillbaka i tiden så var marken helt frusen och död. Då fanns det inga tecken på liv. Nu ploppar de upp lite varstans, alla dessa efterlängtade vårblommor. Livet och färgerna återvänder!

Än en gång har vi hamnat på en plats med närhet till havet. Det ger oss möjlighet att snabbt ta oss dit och njuta. Det är vi såklart inte ensamma om när vädret är som på bilderna. De gånger då jag klätt på mig ordentligt och gått ut på promenad i blåst och småregn brukar jag dock vara ganska ensam här… med undantag från en och annan frusen hundägare som ”måste” ge sig ut i alla väder.

Vi valde att göra en liten kort tur och vände vid bryggan. Nästa utflykt tar vi nog med oss kaffekorgen och cyklar lite längre.

På vägen hem hade vi motvind. Tänk vilken skillnad det gör! Plötsligt kändes det tungt att trampa.
Idag känns det som om jag har medvind i livet. Det har gått ett dygn sedan jag fick min Zoledronsyra (mot benskörhet) och bortsett från en viss trötthet i kroppen så har jag klarat mig från biverkningar. Både tacksam och glad för det! Därför gör det inget att solen lyser med sin frånvaro. Den kanske återvänder imorgon.