Boningshuset på Melsted såg inbjudande ut i solskenet. Ett korsvirkeshus som byggdes 1801. Vi var inte helt säkra på om vi fick gå in där, så jag gick och frågade. Vilken tur! Vi var välkomna att ta oss en titt även därinne.

Det var verkligen ordning och reda på allt. Skålar, kannor och krukor i prydliga rader. Lätt att tänka sig tillbaka till en tid då allt på en gård togs om hand på bästa sätt. Jag är uppvuxen med samma tänk. Kanske blir det så när man har en gård. Det skulle saftas, syltas och konserveras. Det vi inte själva behövde plockades och gavs bort till släkt och vänner som ville ha.

Det här köket hade jag gärna flyttat in i direkt. Tänk att kunna slå sig ner vid vävstolen och väva en stund när det blev tid över. Kökslampan gillar jag skarpt!

Vår vävstol sattes upp på min mormors vind. Där satt jag på sommaren och vävde mattor. Att väva är en sysselsättning som jag ska ta upp när jag blir pensionär. Det är vilsamt att se hur en matta växer fram, inslag för inslag. Det hände att jag inte blev nöjd – då var det bara att ta upp och göra om…

Spartanskt! Kanske ett rum för tjänstefolk?

Trångt och inte så mycket plats för något mer än sängar i det här sovrummet.

Jag lär mig nya saker varje gång jag googlar. Läser att den blå färgen på väggarna var till för att hålla flugorna borta. Läser också att det var ovanligt med dubbelsäng på 1860-talet. Sängarna brukade stå i vardagsrummet.

Ett par stövlar med rejält höga skaft får avsluta dagens inlägg. Undrar hur det gick att gå i snö med sådana sulor? Gissar att det var ganska halt… Nästa fredag kommer jag att visa upp de lite ”finare” rummen. Välkomna åter!