Vi vinkade avsked till den strategiskt placerade kvarnen och tog oss över vägen. Val av bloggrubrik var busenkelt, med tanke på den jag hade den 4:e augusti: NU SKULLE DET ÄNTLIGEN SKE.

Vi slapp se skylten LUKKET. Istället kunde vi betala entré och kliva in i en värld från förr. Den klassiskt halmtäckta gården är från 1700-talet. Här finns det sevärda utställningar som skildrar bornholmskt lantbruksliv från förr. Allt var mycket välordnat.

Vi bestämde oss för att ta en inledande promenad i solskenet runt ägorna och husen. Försökte bilda oss en historisk uppfattning om hur det kunde ha sett ut just här för länge sedan. Hade de tid och ork för att sitta ner vid ett trädgårdsbord och njuta av blommor, växter, mat och dryck? Eller slängde de i sig något som gav kraft till att orka sig igenom ännu en arbetsdag med åtskilliga projekt, som aldrig tog slut? När blev ordet projekt en vardagsterm? Definitivt inte då. Termen utmattningssyndrom behövde de inte ens klia sig i huvudet av.

Vi hade gått ett varv och det var dags att kliva in på innergården.

Nu var frågan var vi skulle kliva in först? Mycket spännande låg framför oss den närmaste timmen.

Här får du en vink om vad Solveig ska visa upp i fredagens inlägg. Välkomna åter.