Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Efter vår lilla fadäs bestämde vi oss för att åka vidare mot vårt logimål. Men ett konstverk som vi trodde var okej att ”besöka” fick bli vårt avsked av Allinge för denna gång.
Mest av en slump hamnade vi senare under veckan, återigen i den mysiga staden, som egentligen är förenad med Sandvig sedan flera år tillbaks. Fast än så länge får Allinge ha en egen kategori på vår blogg. 🙂
Det finns rätt många synonymer till ordet gennembrud. Fast just där på plats funderade vi mest på om det inte var läge att besöka en bekant affär i Östermarie för att proviantera innan vi letade upp vår kommande bostad/logi… …och här på hemmaplan jobbar vi febrilt med att skapa ett nytt personligt hem. Samtidigt pusslar vi avkopplande med tusen olika pusselbitar på balkongen. De olagda bitarna minskar till antalet. Det gör tyvärr också Solveigs sommarlov. Aldrig har hon börjat så tidigt en hösttermin.
Sveriges alla fighter och krig mot ön Bornholm har jag berört i några inlägg. Här i Nexö tog vi oss promenerande till denna väg. Min spontana bloggrubrik gick till att det var på tiden att Sverige betalade tillbaka med med något godhjärtat.
Jag vet inte om det var soligt väder i Nexö i den 7:e och 8:e maj 1945. Däremot har jag läst att det firades rejält på alla andra danska öar. Äntligen var den tyska ockupationen över. Inte en minut försent.
På alla andra danska öar fick de tyska kommendanterna lämna över till fältmarskalken Bernard Montgomery. Men på Bornholm var det ryssarna som skulle göra Montgomerys insats. Den tyska kommendanten på Bornholm vägrade och fortsatte från ön att strida mot ryssarna. Tyskarna besköt ett ryskt spaningsflyg och de sänkte flera ryska krigsfartyg.
Till slut fick ryssarna nog och bombade rejält i Rönne och Nexö. Jag läste någonstans att det fanns 959 hus i Nexö centrum. Av dessa var det bara en handfull som förblev oskadda. Den danska regeringen var avvaktande. Kanske berodde det på hemliga avtal var gränsen mellan västmakterna och Sovjetunionens intresseområden skulle dras. Markören blinkar på skärmen. Ted Gärdestad har tydligen slutat sjunga från musikspelaren. Själv tänker jag på sandlådor och små pojkar som enligt den givna mallen borde växa upp till ”vackra” förebilder. Svartvita inre bilder tonar tacksamt bort.
Vilken kontrast. Allt firande med bubbel i exempelvis Köpenhamn. Medans bomberna nästan regnade över Rönne och Nexö. Bara med några få ord nämndes det fruktansvärda i Danmarks radio. Trots att frihetsrörelsens egen station minut för minut rapporterade till Köpenhamn om vad som hände på den lilla ön. Det borde funnits människor med makt som sov dåligt efter det. I de danska tidningarna gick inte att läsa något om vad som drabbat Bornholm. Tack vare en bornholmare, som via svenska journalister lyckades bryta tystnaden så att ”vanliga danska” fick reda på sanningen. Eller åtminstone några vassa pusselbitar blev offentliga. Som avslutning kan jag nämna att Sovjetunionen höll Bornholm besatt, under nästan ett år efter freden, med omkring åttatusen soldater.
För att knyta ihop ”den svenska säcken”. Tennisspelande kunden Gustav V och socialministern Gustaf Möller undertecknade ett gåvobrev till Danmark. Sammanlagt rörde sig om tvåhundrafemtio monteringsfärdiga trähus. Femtio fick Nexö. Övriga gick till Rönne.
Jag önskar dig läsare, om du läser det i nutid, en trevlig helg. ❤
bornholmuppochner & gotlanduppochner 