De 17 absidkyrkorna

I mitten av 1100-talet började Gotlands trälandskyrkor ersattas av stenkyrkor i romansk stil. Ett romanskt drag var att bygga ett absid, en halvrund utbyggnad, i anslutning till koret. Absiden i de gotländska kyrkorna finns alltid i öster och är omslutande högaltaret. Byggmaterialet var kalksten på norra Gotland och sandsten på södra ön.
17 stycken absidkyrkor finns kvar på Gotland. Jag bestämde mig för att lägga in bilderna i ”väderstrecksordning”, där jag började från norr. När jag la en linjal rakt över kartan insåg jag att den nordligaste kyrkan, Hejdeby, ligger lite söder om Visby…

Hejdeby

Västerhejde

Akebäck

Vall

Ganthem

Anga

Atllingbo

Mästerby

Gerum

Stånga

Linde

Levide

Fardhem

Hemse

Alva

Sproge

Havdhem

Slutord:
Visst är absidkyrkor extra vackra. ❤
Kanske fick du en personlig favorit.

94. Stånga kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Stånga är en av de 17 absidkyrkorna. Tornet är tillsammans med tornen i Rone, Dalhem och Öja Gotlands högsta kyrktorn. Kvartetten har det gemensamma att de mäktiga tornen är uppförda vid ungefär samma tidpunkt och av samma anonyme byggmästare, ”Egypticus”, som var verksam på Gotland vid 1300-talets mitt.

Långhusets södra portal, från 1300-talet, måste vara ett av Gotlands märkligaste kyrkliga monument. Mycket skildras på kapitälbanden. De personliga åsikterna borde vara många efter ett besök utanför kyrkan.

Predikstolen är från 1723. Studera gärna triumfkrucifixet från 1200-talet och det som du kan ”skymta” därunder. Följande tre foton är tagna på de objekten.

Uppställningen med krucifixstocken och trabes (tvärbjälke) är en rekonstruktion av den medeltida anordningen. Krucifixstocken är från 1200-talets mitt. En myntöppning visar att det också fungerat som offerstock. Detaljbilden visar ett lejon som ofta hade en framträdande roll i europeisk kulturhistoria. Djuret var en symbol för kraft. Det finns också bibeltexter där lejonet står som symbol för Gud m.m.
Dopfunten från 1100-talet tillskrivs stenmästaren ”Hegvald”, som vi nämnt vid andra tillfällen.

I altaruppsatsen från 1690 är ett medeltida processionskrucifix insatt.

Tänkvärda ord:
”Vänliga ord är små och enkla att säga,
men de ekar i oändlighet.”
Moder Theresa