Fråga 25 – 55 % hade rätt

Sommarkortet och ett blått Pågatåg tog oss till…

1. Lund
2. Båstad
3. Simrishamn
4. Kristianstad 

Regler:
Svara med 1, 2, 3, eller 4.
Denna fråga ger två poäng för rätt svar.
Tävlingstiden är från inlägg och fram till klockan 21:21.
Du har trettio dagar på dig att i Träningslokalen samla ihop en så lång svit av rätt svar som möjligt. Når du nytt personligt rekord noteras det i Finalhallen. Du fortsätter där du befann dig sist. Gör inget för tävlingsledaren om du av någon anledning missar att lämna ett svar.

Tio Skrap-Kryss ”ska” på söndag fördelas:
(Hoppas övriga tyckt det varit ett uns kul och spännande mellan varven.)
Trion som fixat ihop flest rätt i rad blir inte heller i år lottlösa. Tror jag kört den kategorin alla tolv gångerna. (Och i många andra tävlingar/sammanhang)
De tre som når 5 rätt i rad; som förste person, som 6:e person och som 13:e person. De sista åren har vi inte köpt in lotterna i förväg. För det sistnämnda i skaran kommer inte heller i år att hända.
Någon som tagit av sin tid och deltagit alla trettio gångerna kanske blir stenrik nästa vecka. Hoppas det.
En lott till den deltagaren som haft flest fel som deltagare. Vad kan gå fel i det skrapandet? 😉
En kategori heter ”Solveigs val”. ❤ (Jag vet inte mer än du läsare.)
En lott når förhoppningsvis en deltagare som är fast boende i någon av de tre aktuella tävlingsplatserna; Bornholm, Gotland eller Skåne och som INTE vunnit någon av de andra lotterna.

Jag hoppas jag kan fortsätta som vanligt på lördag och skicka iväg stafettpinnen, inom Skåne, en bit norr upp. Gunnels decemberkalender kan jag varmt rekommendera. Hon är påhittig och har hittat på så många olika teman genom alla åren som jag följt hennes fina blogg. Så fort jag får klartecken kommer även länken.

Deltagit varje kväll: 25-30:
Blomsterbönan, Börje, Anita L, Lisbeth, Minton, Sven-Arne och Sussie J.
24-16-15-13-10-10-10-10-9-9-9-9-9-8-8 (halva månaden)
8-8-8-8-8-8-8-8-7- 7-

Flest fel under månaden:
19. Blomsterbönan.
17. Sven-Arne.
16. Minton, Thomas, Cecilia O, Primrose, Sussie J.
15. Ethel, Gunnel, Ingela.
14-0. Resten av tävlingssällskapet.
 
Fast boende på någon av de tre tävlingsplatserna:
Emil, Åse, Znogge, Lizzanpizzan, Thomas och Gunnel.

TRÄNINGSLOKALEN:
0 RÄTT:
Anette, Inger B, Marianne, Åse, Emil, Eva R, Gunilla W, Martin, Kerstin J, Blomsterbönan, Lena W, Anne B, Marie K, Fru Inez, Cecilia O, Gunnel, Primrose, Ingela,
Sussie J, Göran, Niffe.
1 RÄTT:
Zero.
2 RÄTT:
Louise, Thomas, Minton, Eva-Lotta, Sven-Arne.
3 RÄTT:
Ethel, Anita, Lisbeth, Kerstin N, Ditte, Börje.
4 RÄTT:
Lizzanpizzan.
5 RÄTT:
Zero.
6 RÄTT:
Zero.
7 RÄTT:
Zero.
8 RÄTT:
Zero.
9 RÄTT:
Zero
10 RÄTT:
Zero
11 RÄTT:
Znogge

FINALHALLEN: (Säkrade poäng)
😊
Gunilla W, Cecilia O, Åse, Martin, Emil.
5 deltagare.
😊 😊  
Anne B, Ingela, Eva R, Louise, Blomsterbönan, Fru Inez, Lena W, Thomas, Gunnel, Primrose, Niffe, Sven-Arne.
12 deltagare.
😊 😊 😊
Marie K, Minton, Kerstin N, Börje, Ethel.
5 deltagare.
😊 😊 😊 😊
Anita L, Lisbeth, Lizzanpizzan, Sussie J, Kerstin J, Ditte, Marie K.
Göran, Eva-Lotta.
(Hoppas slippa räkna om en gång till hur många gånger som platsen nåtts mer än en gång av samma deltagare. Mitt baskrav var att tvåan och trean skulle nått som lägst ett steg högre än fem glada gubbar, som borde vara på en lägre nivå i en sluttabell.
9 deltagare har nått den ”retliga” nivån.  
😊 😊 😊 😊 😊
1:an, 6:an och 13:e namn vinner var sin lott.
1. Znogge ❤
😊 😊 😊 😊 😊😊
Z (= Znogges fotspår i sanden.)
😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊
Z
😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊
Z
😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊
 Z
😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊
Z
😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊 😊😊
Znogge. ❤

❤ = Lottvinst

Personliga avslutningsord:
Plötsligt blev det rörelser uppåt i gruppen och inte ”bara” mest neråt. Tolv skrev facitsiffran 1. Eller nästan. Men jag fixade smart att koppla ihop bokstaven L med Lund. 😉 . Det kändes för hårt med en diskning. Står inte i min personliga mall.

Nu hoppas jag mitt tävlingssnickeri ger ännu mer frukt. Jag VILL (hör ni att jag låter som en trotsig fyraåring?) att jag ska få fler plåster på såren. Med detta syftar jag på att någon når plats sex med fem glada gubbar. Egentligen vill jag ha fler som når den nivån. Den grundtanken tog jag nästan för given när jag satt i september/oktober och snickrade som värst. Fast själva tävlingsplanerandet startade redan 2023. Vissa bilder har några år på nacken. Tiden går fort. Här handlade det om tre ”regioner”. Jag vill inte veta hur många tusen bilder vi har från Gotland/Fårö. Frågan är om Bornholm kommer att slå det rekordet någon gång? Jag längtar efter att börja lägga in nya inlägg på bloggen från solskensön. Men framför allt vill jag se fram emot nästa resa dit. Helst bara ha en rullningssträcka till färjan. Precis som det var när vi besökte ön 2013 och 2017. 800 meter. Undra varför jag är så förtjust i öar? Vet att det uppkom väldigt många år innan det började fattas ”öar” i min bukspottskörtel. De tjugoen Femböckerna som jag slukade? Nu dags för helt andra tankar och mycket vila mellan varven och efter lunch frisk luft i Tallskogsleden.

Trött på mig själv


”Tornväktaren” som krukmakaren Lena Palmgren tillverkar är vida känd. Givetvis köpte vi en, i den populära butiken som inrymmer både verkstad, butik och museum, när vi bodde i Wallanderstaden. Redan då såg vi en ljuslykta som såg fin ut. Vi bestämde oss för att köpa den nästa gång och samtidigt göra ett reportage om allt tilltalande därinne. Göra ett blogginlägg om keramiken som tillverkats i Gamla Apoteksgården genom alla år.
Livet kom emellan. De hemliga Gotlandsplanerna. Alla förberedelser. Allt som behövde stämma för att få ihop livspusslet.
Förra hösten när vi tog Pågatåget till Ystad tänkte vi köpa, när vi ändå var i närheten och fikade på vårt favoritfik. Då var det stängt för säsongen. Vi noterade en hänvisning till en annan butik. Men våra fyra ben ville iväg på något annat.

I förra månaden var vi på nytt återbesök i Ystad. Denna gång gick vi vidare till den andra butiken och fick en trevlig pratstund med kvinnan som jobbade där.
För trevnads skull tänkte jag lägga in det jag skrivit ovan på min första blogg. Men bloggen är upptagen av en spännande hotellrumstävling under hela november. Därför rinner detta över till ett kåseri på min Gotlandsblogg med det goda skälet att det inträffade i Visby utanför ringmuren. 😉
Ibland tycker jag det är intressant att studera mig själv. Analysera om hissen går ända upp, om alla flingorna finns kvar i paketet, om alla getterna är hemma o.s.v.
Vädret hade varit grått flera dagar. Då tycker jag inte det blir några bra foton inomhus. Dessutom föddes idén att sätta ut både Tornväktaren och ljuslyktan så där lite mysigt i en höstlövhög – som du kan se på de två bilderna som jag visat upp. Då tar jag sats från tårna och berättar följande sannhistoria:
”Bosse Seriös” tog fram ryggsäck och bubbelplast. Han gjorde två snygga paket. La dem försiktigt i ryggsäcken och tog kameran och gick ut i höstrusket. Fast solen gjorde ett kort värmande besök minns jag att jag ganska snart tröttnade på att ta kort på Lurblåsaren och ljuslyktan. Dessutom ville jag prata med Solveig en stund innan hon skulle iväg på ett möte. När jag hemma igen plockade upp dyrgriparna och redan fått av mig alla varma kläder såg jag…
”Solveig! Hinner du ta en sväng om…?”
”Det är inte säkert att du tappat den där.”
Det blev en ny sväng för mig till brottsplatsen innan mörkret tagit över makten helt. Även jag insåg att det var som att leta efter en nål i en höstack.
Trion ”Bosse Optimist, Bosse Naiv och Bosse Envis” har tagit några diskreta turer dit sista veckan. Jag vet inte vem i trion som tjatat mest på mig. Vem tror du? 🙂
Jag har haft mycket att göra med de tre bloggtävlingarna. Därför har jag inte tänkt på att tömma kamerans foton.
”Bosse En kombination av lek och allvar” föreslog till sin fru att vi skulle ta och lysa med mobillamporna vid en kvällspromenad. ”Praktiska Solveig” svarade:
”Aldrig i livet. Vi skriver till Lena Palmgren och frågar om vi kan få köpa en lur.”
”Men det är ju ingen sport.”
I samband med jag skulle tanka ur Botan-bilderna i söndags kom sanningen fram. Då såg jag bildligt att Tornväktaren stod och kippade efter luft bland alla löven. Mitt dåliga samvete växte till en mörk dyster höstkväll, när jag insåg att sanningen låg och prasslade bland löven därute. Jag hade haft rätt. Ett rätt i alla fall.

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva till er bloggläsare. Jag har en plan. Borde jag inte bjuda hit alla bloggbesökare och ha som första adventstävling att den som först hittar luren… 😉
Stackaren. Att få ett stort hål i ansiktet måste kännas som att bli av med närmaste kompisen eller en kroppsdel. Jag får nästan dåligt samvete på riktigt. Men mest blir jag trött på mig själv som alltid måste vistas i samma kropp och hjärna. Tur att jag är duktig på att skratta åt mig själv och bjuda på mig själv – än så länge. 😉
Lördagskramar från Bloggaren som saknar en lur.
Ps. Visst kunde det vara värre. För det finns säkert någon som saknar både två och tre lurar.