Vi är kvar vid Nexö kyrka och tänkte visa dig bloggbesökare en speciell plats på kyrkogården.

På Bornholm fanns det, framför allt många män, som tillbringade en stor del av sitt yrkesliv på havet. Dit ut åkte de inte för att njuta och sola. Istället gällde det alltid att gilla läget och väder förutsättningarna.
Många munnar skulle mättas på hemmaplan. Det fanns dock aldrig någon garanti att hela manskapet skulle komma hem igen. Vilka tankar rörde sig hos exempelvis en ung kvinna med fyra barn runt benen, när hon såg att himlen mörknade och blåsten tilltog rejält?

Det behöver inte bara vara fiskare. Här finns en segelbåt och ett kvinnonamn.
Vi har själva vid tidigare semestrar upplevt hur snabbt vädret kan förändra sig runt och på en ö. Då har vi varit tacksamma (och även skrajsna inför återresan) att vi inte skulle fara hem just den dagen. För eller senare kommer vi inte ifrån…

Våra tankar gick till dem på hemmaplan.
Vad hemskt och sorgligt att få motta ett sådant mörkt besked.
Vad fint att hedra de omkomna på en gemensam plats på kyrkogården.