Nörresand | bornholmuppochner & gotlanduppochner

Vi brukar kolla upp väderprognosen för de närmaste dagarna ganska direkt när vi kommer fram till Bornholm. Tittar efter om det finns någon chans för en solnedgång någon av dagarna, eller ej.

Sedan gäller det att bestämma en plats vid havet på lagom avstånd från vårt tillfälliga boende. Den här resan hamnade vi vid en av Gudhjems hamnar, Nörresand.

Solnedgångar är mer Bosses favoriter än mina. Jag blir lite dyster till mods när solen ser ut att försvinna ner i havet. Det är som om ljuset försvinner från livet och då hjälper det varken att det ser väldigt vackert ut eller att jag vet att det bara är tillfälligt för en natt. Jag föredrar soluppgångar om jag får välja. Även om, de på sommaren, innebär att man behöver gå upp väldigt tidigt.

Gemensamt för både solens uppgång och nedgång är att man aldrig kan vara helt säker på om några moln dyker upp och ställer till det eller ej. De gör som de vill.

När molnigheten plötsligt tilltar kan vi bara konstatera att väderappens stora sol inte varit helt att lita på den här gången.

När solen nästan hade gått ner satte vi oss i bilen och körde serpentinvägen upp, tillbaka till ”vägen hem”. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå…

Från vårt stora fönster i vårt boende hade vi bra koll på vädret och havet. Spännande, vackert, förväntansfullt, omväxlande och tankar som byttes till samtal när vi gemensamt försökte lägga ett pussel över vad vi kunde göra för aktiviteter. En solnedgång låg högt på min personliga önskelista. Problemet var bara att antalet möjligheter började ticka ner på veckovistelsen. Ska hela sanningen fram så är Solveig betydligt mer förtjust i soluppgångar.

Vi bestämde oss för en chansning och åkte därför ner till en av Gudhjems två hamnar. Den som ligger norr ut och heter Nörresand. Hade vi tur så…

Så här ser Nörresand ut utifrån. Hamnen byggdes för att hitta en lösning för de mindre båtarna, när det var riktigt busväder på havet.
Det är något visst med kvällssol. Ljuset och skuggorna är helt olika resten av dygnet.

I det vita huset vid hamnen fanns någon form av ätmöjligheter. Själv satt jag i ”mittbilen” och försökte få tillbaks lite kroppsvärme, som flytt sin kos. Innan jag hoppades få se en mysig solnedgång. Jag såg Solveig i olika geografiska positioner och med kameran nära till hands.