Det här konstverket hade jag sett fram emot att se i verkligheten, på nära håll. För jag hade i åtanke det lyckade konstverket med fotbollsikonen Nacka Skoglund i full fart dribblande. Vilken tur att jag visste att vi skulle cykla till Klinteskolans skolgård. Mannen är visserligen superstark men inte speciellt lång till växten.

Vad mycket Thomas Qvarsebo hunnit med i sin yrkeskarriär. Thomas är född i Stockholm 1947 och är gift med skulptören Lena Lervik. Hans mest kända offentliga utsmyckning är troligen bysten i brons av Olof Palme som är uppsatt i Sveriges Riksdag. Andra kändisar som han skapat extra minnen av är Greta Garbo och Nils Ferlin som steppar, inte tillsammans. 🙂
Ofta är personerna i någon ”dramatisk” handling. Det är det som enligt mig gör Thomas konst så unik och träffande. Konstnären berör och ”går hem” direkt enligt undertecknad.

Jag tyckte att konstverket var så VIKTigt att jag bad Solveig att fotografera det från alla vinklar.
Fåglar tycks tro att det rör sig om en offentlig toalett. Egentligen inte det minsta KONSTigt. Nästa gång blir det också konst på bloggen. Då från på Råå. Hjärtligt välkomna tillbaka.

Ps. I dag är det 11 september och jag minns tillbaka från otäcka år med samma datum. Aldrig kommer jag att glömma tillfället när jag precis hade pratat inför 50-55 personer på en ”Smålandsbuss”. Jag tackade dem för att de lyssnat och bjöd in dem i på Lidéns Samlingsmuseum. Som det ofta var fanns det några som direkt ville ha en egen pratstund med mig. Därför märkte jag inte att den trevlige och lite blyga busschauffören, som jag träffat flera gånger tidigare genom åren, försökte ta sig genom ringen som bildats runt mig. Han nästan viskade och fällde en ovanlig fråga. ”Har ni någon TV-någonstans?” Vad menade han? Sedan försvann hans nästa lösryckta fras när någon ny kvinna ville ha ordet. Jag måste ha svarat nej. För inte menade han väl att han under den närmaste 45 minuterna skulle gå upp i vår privata stora lya och se på TV? Så nära kompisar var vi väl inte?
När jag blev ensam och hade låst gick jag upp och satte på TV:n. Den overkliga stunden glömmer jag aldrig. Om och om igen visades det osannolika som var sant till 100 %.