Melsted – en resa bakåt i tiden

Boningshuset på Melsted såg inbjudande ut i solskenet. Ett korsvirkeshus som byggdes 1801. Vi var inte helt säkra på om vi fick gå in där, så jag gick och frågade. Vilken tur! Vi var välkomna att ta oss en titt även därinne.

Det var verkligen ordning och reda på allt. Skålar, kannor och krukor i prydliga rader. Lätt att tänka sig tillbaka till en tid då allt på en gård togs om hand på bästa sätt. Jag är uppvuxen med samma tänk. Kanske blir det så när man har en gård. Det skulle saftas, syltas och konserveras. Det vi inte själva behövde plockades och gavs bort till släkt och vänner som ville ha.

Det här köket hade jag gärna flyttat in i direkt. Tänk att kunna slå sig ner vid vävstolen och väva en stund när det blev tid över. Kökslampan gillar jag skarpt!

Vår vävstol sattes upp på min mormors vind. Där satt jag på sommaren och vävde mattor. Att väva är en sysselsättning som jag ska ta upp när jag blir pensionär. Det är vilsamt att se hur en matta växer fram, inslag för inslag. Det hände att jag inte blev nöjd – då var det bara att ta upp och göra om…

Spartanskt! Kanske ett rum för tjänstefolk?

Trångt och inte så mycket plats för något mer än sängar i det här sovrummet.

Jag lär mig nya saker varje gång jag googlar. Läser att den blå färgen på väggarna var till för att hålla flugorna borta. Läser också att det var ovanligt med dubbelsäng på 1860-talet. Sängarna brukade stå i vardagsrummet.

Ett par stövlar med rejält höga skaft får avsluta dagens inlägg. Undrar hur det gick att gå i snö med sådana sulor? Gissar att det var ganska halt… Nästa fredag kommer jag att visa upp de lite ”finare” rummen. Välkomna åter!

Vackert och strategiskt

Mitt emot Lantbruksmuseet Melstedgård står denna kvarn vackert på en åker, vid sidan av huvudvägen från Gudhjem till Svaneke. Ställ ditt fordon på grusparkeringen på den andra sidan vägen och ta det piano när du går över vägen.

I slutet av sjuttonhundratalet byggdes möllen på Traebenegård i Klemensker. Artonhundrafyrtionio flyttades den till trakten ovanför fiskeläget Tejn. På plats fick den namnet Tejn Mölle.

Möllan byggdes om flera gånger och växte i storlek fram till nittonhundratjugotre. Den fungerade sedan fram till andra världskriget. Då köpte Föreningen Bornholm möllan för att säkra bevaringen och gjorde den nittonhundrafemtiofem byggnadsfredad.

Omgivande byggnader och träd i Tejn hindrade möllans funktion. Därför bestämdes det att den skulle flyttas till denna passande plats i Melsted. Här tycker jag den smälter in perfekt på denna strategiska plats. Flytten startades upp år tvåtusensex och det var invigning tre år senare. Samtidigt var det läge för ett namnbyte. Därför heter den i nutid MELSTED MÖLLE.

Den har också fått en ny viktig uppgift. Möllen används för att mala korn till foder åt de hungriga lantbruksdjuren. På anslagstavlan stod det att det på onsdagarna är visning av möllen för intresserade – om det finns tillräckligt med vind.

Nu skulle det äntligen ske

Vädret var nyckfullt denna tisdag. Här ser du ändå en glimt av en blå himmel. Det du inte har ont av var den extremt starka blåsten jag möttes av när jag öppnade bildörren på parkeringen. Hade jag inte hållit hårt i något viktigt och lätt till vikten hade jag inte sett det mer, tänkte jag tacksamt.

Vi har varit i och kört förbi vackra Melsted flera gånger förr. Av olika anledningar har vi alltid skjutit upp besöket på Lantbruksmuseet Melstedgård. En av dem var att det inte är ett ställe som jäktas genom. Kanske var en annan att det råkade vara en måndag – dagen då många museum har stängt. Nu var vi mer förberedda. Veckodagen var en tisdag. 🙂

Jag läser på Wikipedia att de första ägarna hette Svend Thorsen och Kristine Pedersdatter. Parets initialer ska finnas kvar på bondgården. En Hans Svendsen köpte därefter gården 1857. Sedan gjordes många förbättringar under de kommande åren. Exempelvis tillkom mjölkningsanläggningar, 1873, som bidrog till rejält ökad produktion.

Vad kul det ska bli att se hur de bodde under den tiden. Jag har alltid gillat att resa tillbaka i tiden och få lära mig något nytt. Sedan alltid veta att jag har en gratis returresa till nutiden nära till hands.
Ska också bli spännande att hälsa på djuren som ska finnas här. Vet dock inte om jag vågar klia en gris bakom öronen. Men en söt kattunge… vänta lite. Har vi gjort en ny Lidénare?

Ordet LUKKET behövde vi inte googla på. Måndagar och Tisdagar!
Så lätt ger vi inte oss. Två dagar senare var vi på plats igen. Då får Solveig ta över och berätta om hur den här platsen väckte minnen…