Melstedgård

Eftersom jag är uppvuxen på en gård, som brukades av mormor och morfar redan på 1920-talet, blev det en del nostalgiska känslor när vi vandrade runt på Melstedgård. Jag kände igen många av redskapen.

Att åka hölass var kul när jag var barn, men lite läskigt när det svajade som värst där man satt längst däruppe. Det här ser mer ut som ett halmlass. Halmlass åkte man inte i eftersom de var alldeles för vassa och stickiga.

För den som gillar traktorer finns det några olika att välja på.

De tre första saknar störtbåge och ska man ut och köra med dem finns en stor säkerhetsrisk. Vet inte vad det finns för danska regler om detta. Ovanstående traktorer är förmodligen mest utställningsobjekt.

Är detta den första tankvagnen? Eller bara en väldigt stor tunna på hjul?

Informationstavlor är bra. Ännu bättre är det när jag fotograferar dem eftersom jag tycks ha en viss förmåga att glömma saker som jag läst (även om jag i det ögonblick jag läser tror mig om att jag ska komma ihåg allt.)

De som jobbade på museet var klädda i tidstypiska kläder. Det kändes nästan som att vi åkt bakåt i tiden när vi traskade runt där.

Mjölkkrukor användes för att frakta mjölken i. I Sverige användes de fram till 1970-talet då de ersattes av tankbilar.

Gissar att det här är en gammal slipsten. Den påminner starkt om den slipsten som stod hemma på gården och som jag vet att pappa använde lite då och då.

En separator, vad är det? En smart uppfinning för att separera grädden från mjölken. Gustav de Laval läste en tysk artikel och fick en idé. Han blev så småningom en av Sveriges mest produktiva uppfinnare. Hans tidiga separatorer är numera samlarobjekt.

I vårt nästa inlägg blir det besök hos djuren i Melstedgård. Välkomna åter!

Nu skedde det

Vi vinkade avsked till den strategiskt placerade kvarnen och tog oss över vägen. Val av bloggrubrik var busenkelt, med tanke på den jag hade den 4:e augusti: NU SKULLE DET ÄNTLIGEN SKE.

Vi slapp se skylten LUKKET. Istället kunde vi betala entré och kliva in i en värld från förr. Den klassiskt halmtäckta gården är från 1700-talet. Här finns det sevärda utställningar som skildrar bornholmskt lantbruksliv från förr. Allt var mycket välordnat.

Vi bestämde oss för att ta en inledande promenad i solskenet runt ägorna och husen. Försökte bilda oss en historisk uppfattning om hur det kunde ha sett ut just här för länge sedan. Hade de tid och ork för att sitta ner vid ett trädgårdsbord och njuta av blommor, växter, mat och dryck? Eller slängde de i sig något som gav kraft till att orka sig igenom ännu en arbetsdag med åtskilliga projekt, som aldrig tog slut? När blev ordet projekt en vardagsterm? Definitivt inte då. Termen utmattningssyndrom behövde de inte ens klia sig i huvudet av.

Vi hade gått ett varv och det var dags att kliva in på innergården.

Nu var frågan var vi skulle kliva in först? Mycket spännande låg framför oss den närmaste timmen.

Här får du en vink om vad Solveig ska visa upp i fredagens inlägg. Välkomna åter.

Nu skulle det äntligen ske

Vädret var nyckfullt denna tisdag. Här ser du ändå en glimt av en blå himmel. Det du inte har ont av var den extremt starka blåsten jag möttes av när jag öppnade bildörren på parkeringen. Hade jag inte hållit hårt i något viktigt och lätt till vikten hade jag inte sett det mer, tänkte jag tacksamt.

Vi har varit i och kört förbi vackra Melsted flera gånger förr. Av olika anledningar har vi alltid skjutit upp besöket på Lantbruksmuseet Melstedgård. En av dem var att det inte är ett ställe som jäktas genom. Kanske var en annan att det råkade vara en måndag – dagen då många museum har stängt. Nu var vi mer förberedda. Veckodagen var en tisdag. 🙂

Jag läser på Wikipedia att de första ägarna hette Svend Thorsen och Kristine Pedersdatter. Parets initialer ska finnas kvar på bondgården. En Hans Svendsen köpte därefter gården 1857. Sedan gjordes många förbättringar under de kommande åren. Exempelvis tillkom mjölkningsanläggningar, 1873, som bidrog till rejält ökad produktion.

Vad kul det ska bli att se hur de bodde under den tiden. Jag har alltid gillat att resa tillbaka i tiden och få lära mig något nytt. Sedan alltid veta att jag har en gratis returresa till nutiden nära till hands.
Ska också bli spännande att hälsa på djuren som ska finnas här. Vet dock inte om jag vågar klia en gris bakom öronen. Men en söt kattunge… vänta lite. Har vi gjort en ny Lidénare?

Ordet LUKKET behövde vi inte googla på. Måndagar och Tisdagar!
Så lätt ger vi inte oss. Två dagar senare var vi på plats igen. Då får Solveig ta över och berätta om hur den här platsen väckte minnen…