Det var bara en slump att det råkade bli ett slags jubileum. Exakt tjugo år efter vårt första besök på Bornholm var vi tillbaka på den danska ön. Under tidsförloppet hade vi ”snickrat ihop” två härliga döttrar som hunnit komma upp i de övre tonåren. Vi hade också hunnit flytta x antal gånger och långsamt börjat närma oss södra Skåne. Från Ystad behövde vi bara köra 2 km för att hamna på Bornholm. Vilken bensinspararlyx.

Under tiden som vi väntade in att checka in på lägenhetshotellet sökte vi oss ner till havet.

Jag hann också bevisa att jag kunde hitta till stugan som vi hyrde på Myrvägen 1994, utan hjälp av någon teknisk möjlighet. Min inre kartbild sökte sig i snabbt till Balka och rätt väg. Solveig nämnde för någon dag sedan att hon tyckte jag börjat tappa den förmågan. Måste erkänna att det finns ett uns av läbbig sanning i de orden. Men på Råå hittar jag redan skapligt.

Kvinnan som var föreståndare var mycket trevlig, glad och lättförstådd. Kanske inte så konstigt när det gäller det sistnämnda. Innan Skåne 1658 blev en del av Sverige talade man på ungefär samma sätt på Bornholm. Båda dialekterna tillhörde den öst-danska språkfamiljen. Sedan dess har givetvis mycket hänt som påverkats av riksmålen. Men ändå. Fortfarande finns någons slags stark släktskap som gör att vi svenskar har betydligt lättare att förstå en bornholmare än danskar på de andra öarna.

Det här var enda bild som jag hittade på vårt boende i Dueodde. Minns att vi bodde på bottenplan med en altan. Jag måste göra en koppling till första resan. Efter jag lagt in inlägget från 1994 kom jag på att de riktigt bra bilderna finns i ett magasin för diabilder. Min diabildskarriär sträcker sig från 1980 och fram till ungefär 1997. Tekniken tar hela tiden nya vägar. Här hade vi någon enkel digitalkamera.

Kvartetten gjorde såklart mycket tillsammans där vi tog vår vita Volvo ut på ö-äventyr till städer, sevärdheter, shopping, matintag, naturupplevelser, stränder, sport m.m. Men jag tror döttrarna älskade att snabbt själva kunna ta sig ner till Dueodde strand. Stranden som är omtalad för att den vita sanden är så finkornig att den förr användes i timglas och som skrivsand för att torka bläck.

De gamla päronen ville kanske inte få sand mellan tårna? Vårt ankomstmål var högt den gången.

Tyvärr var inte Dueodde fyr öppen. Det och ”tusen” andra saker tänker vi ta revansch för i framtiden. Vi fick den gången spara våra fötter från att transportera oss 196 trappsteg och 47 meter upp i den smala fyren.

Duon med gröna ögon la rabarber på vår ”vandringsguldboll”. Duon med bruna ögon fick såklart sina gliringar då och då under de kommande tolv månaderna.
Vad kul och intressant det ska bli att få återkomma till Bornholm och försöka fånga möjligheterna, som vi gjort med Gotlanduppochner. En intressant detalj är att Bornholmarna själva säger ”landet” om sin ö. ”Ön” är för dem Christiansö.