
Vi är kvar i läckra Snogebaek. Med jämna mellanrum bytte Solveig inställning på systemkameran. Själv tyckte jag det räckte med att jag stundtals hade kvar nerfallande relativt intensiva flugor/tussar på min högra ögonlins. Fotograferandet lämnade jag nästan hela tiden under den fjärde resan till henne. Numera är det bara någon gång ibland, när jag troligen är rejält trött och ligger i sängen, som jag en stund kan ”njuta” av fallande svarta saker. Gör som väl är inte det minsta ont.



Jag tycker det är tufft med foto illustrationer. Men som med mycket annat är lagom bäst. Följande bilder är tagna från eller emot träbryggan.




Speglingar i vatten är jag extra svag för. De tillför oftast mycket positivt.