Från vårt stora fönster i vårt boende hade vi bra koll på vädret och havet. Spännande, vackert, förväntansfullt, omväxlande och tankar som byttes till samtal när vi gemensamt försökte lägga ett pussel över vad vi kunde göra för aktiviteter. En solnedgång låg högt på min personliga önskelista. Problemet var bara att antalet möjligheter började ticka ner på veckovistelsen. Ska hela sanningen fram så är Solveig betydligt mer förtjust i soluppgångar.

Vi bestämde oss för en chansning och åkte därför ner till en av Gudhjems två hamnar. Den som ligger norr ut och heter Nörresand. Hade vi tur så…

Så här ser Nörresand ut utifrån. Hamnen byggdes för att hitta en lösning för de mindre båtarna, när det var riktigt busväder på havet.
Det är något visst med kvällssol. Ljuset och skuggorna är helt olika resten av dygnet.

I det vita huset vid hamnen fanns någon form av ätmöjligheter. Själv satt jag i ”mittbilen” och försökte få tillbaks lite kroppsvärme, som flytt sin kos. Innan jag hoppades få se en mysig solnedgång. Jag såg Solveig i olika geografiska positioner och med kameran nära till hands.

Vem vet? Det blir kanske ett inlägg senare fram i tiden från denna plats…