…utan ner till.
I närheten av det mysiga gamla fiskeläget med den underbara långgrunda stranden, bodde vi första gången som vi besökt Bornholm. Då hyrde vi en stuga i Balka, en liten bit norr ut. Cyklarna var med och det gick snabbt att trampa ner till Snogebaek. När vi blev fyra (hur gick det till?) bodde vi också nära, då i sydspetsen Dueodde. Därför har det blivit en trevlig tradition att besöka Snogebaek. Vi har föremål kvar i vårt bohag som är inköpta här.

Vi delade snabbt på oss. Solveig gled in i en sommarbutik med damkläder. Jag försvann iväg med kamera och ljust humör.

Mycket var sig likt sedan tidigare besök, men det fanns även förändringar. Jag saknade exempelvis en chokladaffär.

När vi några månader senare, i år, gjorde gjorde ett återbesök i gamla rögeriet var det öppet i nummerbutikerna. Minns att det såldes bland annat kläder.

Kanske hinner du googla, eller vet före mig exakt vad levertran är för någonting. Jag tror jag har en aning om det.

Röda eller gröna dörren? Tankarna gick till hon med de gröna ögonen. Undra hur mycket tid som gått sedan vi delade på oss? Vi bestämde ingen plats. Hinner jag? Jag lät fötterna bestämma. Givetvis blev det en tur ner till havet. Jag blickade mot båda hållen och jag minns gamla dopp, boulespelande i den läckra sanden och när bruna ögon mötte gröna ögon i årets minigolffight. Ägarna till de bruna ögonen fick ge sig denna gång och lämna över vandringsbucklan med varje års segrar inpräntade.
Skulle jag även hinna med att ta den hundra meter långa bryggan ut till hamnen? Jag lät än en gång benen bestämma. De drogs som till en magnet och det var bara att hänga på. Lite dåligt samvete började dyka upp. Trots att bilnycklarna kändes genom högerbyxfickan. 😉 Därför blev det bara ett fåtal bilder därifrån, som jag sparar till ett senare inlägg/besök här, då vi gick ut båda två. Samma sak med ett pyttelitet museum som vid mitt egna besök hade besök av två ungdomar, som satt och tittade & lyssnade på en historiefilm.

Perfekt. Hon kom ut från en butik när jag kom tillbaka till stråket. Hade säkert inte saknat mig en nanosekund. 😉 Sedan följde jag med in i några nostalgiska butiker och det blev några inköp. Hatten av för Snogebaek. ❤