Vi är kvar i byn Boderne, som fått sitt namn efter de gamla röda skjulen som kallades för ”boder”.

Kraftiga inlandsvindar kommer inte åt de skyddade röda numera sommarstugorna.

Den där trappan ser väldigt lockande och spännande ut. Numera behöver inte Solveig ha mig i ett koppel. Hade jag däremot varit tolv år och haft med mig några äventyrliga kompisar… 😉

Som du noterat var vi inte ensamma i gemytliga hamnområdet. Jag noterar att långbordet är/var männens zon. Vilka var de fem samtalsämnen som dominerade? Nu ser jag ”det svarta klotet”, men minns ingen rökdoft.

Vi hade vänt tillbaka och nådde efter kurvan boderne 1. Bilden jag såg på igår var mer livlig och det stod fyra/fem trottoarpratare utanför det lilla mysiga caféet. Kanske är det många som tar en kopp rykande kaffe, aplekage/äppelkaka eller en soft ice efter ett dopp i havet.

Det tjocka vita strecket kan jag förstå är nödvändigt att ha som en riktlinje under högsäsongen.

Som sagt var. Det var lågsäsong. Men vi hade på ditresan noterat att det var öppet i vissa butiker…