Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Vid förra besöket lämnade jag Solveig bland butikerna och gjorde en egen spontan utflykt. Nu var vi två som drog oss mot havet och pulsen befann sig betydligt lägre.
Till vänster finns den berömda sandstranden Balka. Snogebaeks fiskeläge ligger mellan Balka Strand och Snogebaek Strand. Vi minns från gamla semestrar Balkas långgrunda strand med sin ljuvliga mjuka sand.
Detta är en av få ö-hamnar i Danmark.
En rejäl modernisering har skett med tanke på platsens historia. För länge sedan var det andra regler som gällde. Då fick fiskarna dra upp sina båtar på land efter sina fisketurer. Det ska under en lång tid ha varit struligt när de försökte bygga en hamn. De misslyckades ständigt med sina försök. Men året 1889 hade de äntligen fått ett bra tips. Metoden var att bygga hamnen hundra meter ut i havet. Sedan ”koppla” på en bro in till fastlandet.
Vi såg inga fiskare på någon ljugarbänk. Därför inget samtal om skrönor med en mix av allvar och vild fantasi.
Här var det mer ös på havet.
Jag läste någonstans om att de har en årlig hamnfest. Sista bilden är från mitt raska besök. Minns att det var mer ödsligt, fast det var juni, än det var denna ljuvliga sista sommardag. (Enligt gammaldags almanacka).
Vår första tripp som ”bornholmuppochner skapare” började närma sig sitt slut. Tidigt nästa dag skulle en fullastad ”Den lille blå” återigen rulla iväg mot Sveriges gränser. Med en liten gemensam paus på 80 minuter på färjan.
Vi var tacksamma för att den vackra ön denna sista hela dag ville visa upp sitt bästa väder för oss. När jag sitter vid ratten är det som det sker något magiskt. För har vi inget givet mål så är det nästan alltid havet, kustremsan, som likt en magnet drar i ”trådarna”.
Jag kunde inte låta bli att se efter vad det var för några medmänniskor som gick på Balkastranden. Ser ut som de är ganska fullastade.
Bornholm har rätt många likheter med Gotland. Kallt i vattnet under juni. Få badande. Vi har varit här under midsommar en gång tidigare och kunde jämföra. Skolbarnen gick fortfarande i skolan, såg vi under veckan. Eller var på vårterminsutflykt. Vi mötte både bussar och ungdomar lite överallt de första dagarna, innan sommarhelgen. Men denna dag firade de säkert sitt nystrukna långa lov på hemmaplan. För oss var det dags att ta farväl av bensträckaren vid kustpromenaden och dra oss ”hemåt”, för att börja packa lite smått.
Den här gången njöt vi extra mycket av utsikten vid bostället. Men det gick aldrig helt att slappna av. Med så många djur på två eller fyra ben gjorde det omöjligt att helt koncentrera sig på vyn mot havet. Otroligt att vi lyckades hålla liv i dem alla… Längtan efter ett återbesök växte sig stark. Åtta veckor senare var vi tillbaks på Bornholm. Betydligt fler veckor har runnit iväg sedan vi sist var fastboende i Ystad. Jag får räkna på det för skojs skull. Men inte nu. Vid lediga stunder tar jag istället farväl av Råå omgivningar eller promenerar vid härliga Tallskogsleden. Var sak har sin tid. I nästa inlägg får du åka med på färjan tillbaka till fastlandet Sverige. Nu är min datortid för idag slut.
Tidpunkten var midsommarveckan i juni 1994. Vi hade hyrt en stuga på Bornholm. Efter att först bott en natt i ett trångt vandrarhemsrum i Ystad tog vi morgonfärjan, som på den tiden tog sin tid att färdas med. Två timmar och en halvtimme. Extra trevlig start var att vi fick träffa och fika en stund med min bror, fru och deras två pojkar. Deras vistelse på ön var inne på sista timmarna. Vår hade precis börjat. Nice att det fanns en blå dörr och många blå detaljer på stugan och i trädgården. Annars var den på tok övermöblerad. Vi stängde direkt till rum som vi därmed slapp städa i om en vecka. I det fina lusthuset i trädgården satt vi och åt bara vid några få tillfällen. Vädret var orsaken. Kaffet hann nästan både bli kallt och skvalpa över innan jag kom dit med brickan. Sedan var vi såklart i rörelse under dagarna på många skiftande ställen.
Vi bodde nära havet, på en plats som heter Balka. Därifrån gick vi snabbt ner till stranden. Det småregnade och blåste rejält under ankomstdagen. Vid ett tillfälle under veckovistelsen låg vi på en filt på den fina omtalade stranden i Dueodde. Vi såg bara ett fåtal människor omkring oss. Vi kände på vattnet. Iskallt. Inte en tanke på att bada.
Likt turister tittade vi i broschyrer och besökte kända, fina sevärdheter. Här tog vi en stillsam paus vid en fotvandring i det rejält kuperade området Paradisbakkerne.
Solveig njöt i den frodigt grönskande sprickdalen med namnet Döndalen. Nästa år hoppas jag hon kryper omkring där med m-objektiv och studerar smådetaljer. Men framför allt att min älskade pusselbit njuter och trivs med de nya ö-besöken. ❤
Helligdomsklipperne är en av mina absoluta favoritplatser på Bornholm. Där har vi varit vid ”alla” våra tre besök på ön.
Vi åkte till Almindingen enbart för att försöka hitta denna häftiga sjuträdsskapelse. Det gick inte lika bra tjugo år senare när vi skulle visa våra döttrar ”trädkonsten”. Jag läste vid hemkomsten att den hade ruttnat och sågats ned.
Vid vårt första besök, blev rejält kuperade kuststaden Gudhjem min personliga favorit. Det händer att vi fortfarande dricker kaffe ur de tuffa blå muggarna, som vi köpte där i en butik på den branta… nu tog jag en snabb tur till skåpen och insåg att muggarna i keramik inte fick följa med på vårt sista äventyr. Snyft. Då blir det inget trettioårsfirande nästa juni. Minns nu faktiskt att Solveig frågade. Alla dessa tusen beslut som vi var tvungna att fatta. Helst snabbt om det inte var väsentligt.
Trots att vi inte hade så mycket erfarenhet drog vi redan då jämförelser med Ystad och Simrishamn i Skåne. Kullerstensgator och liknande hus med rosor växande framför med minimalt med jord omkring rötterna.
Cyklarna var med. Vi var pålästa och visste att det nedlagda järnvägsnätet hade gjorts om till cykelvägar. Mycket klokt beslut som vi uppskattade.
Förutom all cykling hade vi två minigolffighter, rodde i en sjö, spelade boule på stranden och prövade på utomhusbowling.
Ändå hann jag med att titta på fotbollsmatcher från USA under sena kvällar och in på nätterna. ”Bara det inte påverkar dagarna”, sa min söta fru till mig. Det gick bra både för mig och de svenska hjältarna som senare bärgade ett brons. Thomas straffräddning blev till och med ett frimärke. Men då var vi hemma i Halland igen. Jättekul var det att jag och Solveig hade tippat 40 strörader på VM-tipset. I och med att det var utsträckt på flera dagar var det länge spännande. Vi hade chans att vinna på flera rader – ett tag.
Vi besökte en av de berömda rundkyrkorna. Jag klev uppför en slingrande brant stentrappa och…
…fick med Solveig på bild. Tror inte att hon såg mig. Fast det ser så ut på fotot.
Två dagar kvar till hemfärd. Vi blev lite oroliga att blåsten skulle finnas kvar eller ännu värre öka i styrka. På färjan svepte istället den nästan tropiska värmen in. Detta höll i sig i flera veckor. Visst minns du? Synd den inte kom en vecka tidigare. Då hade det blivit ett helt annat semesterminne.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 