Plötsligt händer det! Kameran med macro-objektivet var med i cykelkorgen och när vi stannade till, för att vila en kort stund under vår cykeltur, såg jag flera apollofjärilar. Som vanligt gäckade de mig. Trots att jag höll ögonen på var de landade så fladdrade de iväg så snart jag kom närmare.

Så plötsligt såg jag en som landade i en buske…

Det förvånade mig att den satt kvar trots att jag kom riktigt nära. Fram med kameran…
Då såg jag anledningen… Den hade fastnat i ett spindelnät.

Med en stor portion dåligt samvete skyndade jag mig att knäppa några bilder. Här fanns inte tid för att ta fram stativet.

Det kändes som om fjärilen tog ögonkontakt med mig och i dess blick kunde jag utläsa en besvikelse över att jag inte skyndade mig att rädda den.

Jag har läst och jämfört med bilder i vår eminenta fjärilsbok ”Gotlands dagfjärilar”. Är det en hona eller en hane? Jag blir inte riktigt klok på svaret. Boken berättar i alla fall att apollofjärilarna är rödlistade men att de har sitt överlägset starkaste fäste i landet här på ön. ”De vita vingarna med svarta fläckar på framvingen och röda ”ögon” på bakvingen gör den helt unik”, skriver Ola Malm.

Givetvis befriade jag fjärilen och fick se den fladdra iväg. En trasig vinge hade den redan från början. Kanske den varit fast i ett spindelnät redan tidigare, vad vet jag. Spindeln som var ägare till nätet såg jag inte till. Apollofjärilar är alltför vackra för att bli någons frukost. Åtminstone när jag får bestämma!