Det är litet och gammalt, Anga prästänge. Man tror att marken slagits årligen sedan minst 1500 år. Den traditionella skötseln, hävden, gör att många olika slags blommor och örter trivs här. Ett stort tack till alla dem som sköter om änget så väl! Det gör att till och med den mycket sällsynta varianten av ögontröst, med namnet Svensk Ögontröst, trivs bra..

I torsdags gav vi oss iväg på utflykt med målet att leta upp denna lilla ört. I en av våra Gotlandsböcker hade vi läst att Anga prästänge var en av de platser på Gotland där den skulle finnas. Erfarenheter sedan tidigare besök i ängen, där vi vandrat runt och letat efter någon speciell blomma, gjorde att vi inte var helt säkra på att vi skulle lyckas… Men den här gången var turen på vår sida.

Ganska liten och relativt oansenlig stod den där. Man måste böja sig ner och titta nära.

Visst är den fin? Med sina smala, lila strimmor och lite gult i mitten. Som om någon suttit med en liten pensel och piffat till de små vita blommorna. Jag kämpade tappert med mina bilder eftersom vi inte var ensamma i änget. Däremot var vi förmodligen de första människorna som myggorna upptäckte denna dag. Jag räknade inte hur många som stack mig, och jag måste erkänna att en och annan fick plikta med sitt liv… men så plötsligt…

… landade en av dem bredvid blomman som jag precis försökte fånga på bild. Dessvärre blev det inte någon bra skärpa på blomman, bara på halva myggan…

Vi vandrade vidare in i änget och upptäckte att de växte på flera olika platser. Läste någonstans att det här tydligen är en av de bästa växtplatserna för Svensk Ögontröst, så jag gissar att det varit fler än vi som vandrat runt i änget och letat efter den. Eftersom den är fridlyst så får vi hoppas att den också får vara i fred.

Det finns tydligen fem olika slag av ögontröst i Sverige, men just den här finns bara på Gotland. Ögontröst har fått sitt namn eftersom man trodde, förr i tiden, att den kunde hjälpa vid ögonsjukdomar.