I natt hände det. Gotlanduppochner & Bornholmuppochner gick förbi min debutblogg, som jag startade i slutet av juni 2012. Jag syftar på antalet visningar.
Ovan första bilden som hamnade på min debutblogg. Minns att det handlade om en slags presentation av bloggägaren. Själv funderade jag på vad en blogg var för något. Säkerligen inget för mig.

Första bildinlägget på nya bloggen. Den härliga pausen som vi tog under vårt uppackande i Visby. Fikakorgen var med. Vi stannade kvar på stranden så länge som möjligt. Allt för att slippa återkomma till röran på hemmaplan. Startdag för vår gemensamma blogg blev 1 januari 2019.

 Men flytten till Gotland gick redan i början av augusti året innan. Undra hur många hundratals gånger vi traskat och cyklat igenom de härliga portarna? Solveig har säkert gjort det flest gånger. En av hennes arbetsplatser låg strategiskt innanför muren.
Under 2018 hade jag helt andra hemliga planer för min fritid. Inte kunde jag ana att jag skulle kunna bli så förälskad i en ö. Det är stor skillnad på att vara där som turist, när man inte bestämmer över vädret, mot när hela möjligheternas skrin öppnas. Helst när jag börjat läsa på, på allvar under en längre tid och samlat in tips från ”infödda” och Solveig bidragit med smultronställen från kollegor.

Heller inte helt fel att sitta på Almedalsbibblan vid ett fönster mot Almedalen. Sedan födde det ena det andra. Gemensamt la vi ett pussel som vi sent ska glömma. Varje tripp innehöll oftast även spontanbesök. Ofta blir det en extra krydda. Många saker finns fortfarande inte med på kartor och moderna surfplattor m.m. Solveig älskade när jag hittade nya slingrande, gropiga grusvägar. Eller var det jag som jag gjorde det mest? 😉

Nästan varje ensamdag händer det att jag en kort stund längtar tillbaka. Samtidigt är jag supernöjd över att det blev drygt fem år. Allt har en början och ett slut.

Kram nostalgikern Bosse