Lilleborg – kör inte förbi utan att stanna

Publicerad den av
14

När vi rullade av färjan i Rönne hade vi ett par timmar på oss innan vi skulle checka in på vårt boende utanför Svaneke. Vi hade inga planerade stopp utan tänkte mer att vi skulle ta oss tid att stanna om det dök upp något intressant på vägen. Det gjorde det förstås…
”Lilleborg ligger väl synlig vid vägen och det går nästan inte att köra förbi utan att stanna och ta sig en titt”, skriver Roger Pihl i boken ”Vandringsturer på BORNHOLM”. (En av de böcker som numera finns i vår bokhylla…) Så rätt han har!

Den lilla ”kringlan”, symbolen för fornlämningar, har vi bekantat oss med många gånger under åren på Gotland. När vi ser den vet vi att det kan vänta något spännande runt hörnet. Då gäller det att ratta in på närmsta parkeringsplats. Nu dök den upp när vi var ungefär mitt på ön och Bosse visste direkt vad det handlade om. Han hade läst på ordentligt inför resan.

Men, med tanke på att vår bil var fullastad vågade vi inte lämna den utan uppsikt. Bosse fick därför bara vandra med en liten bit. Sedan blev han utsett till ”bilvaktare”. Själv tog jag på mig rollen som vandrare, klättrare och fotograf.

Tänk om jag haft en tidsmaskin! Då hade jag rest tillbaka till mitten av 1100-talet. Det var nämligen då kung Svend Grathe byggde denna kungaborg.

Idag finns bara ruinerna kvar, men platsen är väl värd ett besök. Med fantasins hjälp kan man ju försöka föreställa sig hur denna borg en gång tronade här på bergknallen.

På medeltiden omgavs Lilleborg av sjön Borgesø. Den är bottenlös enligt sägnen. Numera är sjön delvis torrlagd.

Vid starten fanns en karta över området. Den borde jag ha studerat lite närmare innan jag traskade iväg. När jag gick omkring här uppe hade det varit en klar fördel om jag haft kartan framför mig. Någonstans fanns kanske resterna av det torn som jag nu kan läsa om. Ett torn där det eventuellt fanns glasfönster. I en annan text läser jag att det var i huvudbyggnaden som man, för första gången i Danmark, använde glasfönster.

Hela borgplatsen mäter ungefär 75 x 40 meter så det tar sin lilla tid att vandra runt här. Solen värmde gott, himlen var blå och fåglarna kvittrade glatt… sämre kan man ha det. Fortsättning följer…

Bornholmslinjen, etapp ett

Publicerad den av
15

Vi rattade tolv mil för att ta oss till Ystad. Det blev en fika på Lurblåsaren innan vi rullade ner till starten för denna efterlängtade resa. Färjan tömdes snabbt och effektivt. Det där hade de gjort några gånger förr.

Den 1:e september 2018 tog Molslinjen A/S över rutten mellan Ystad och Rönne. Rederiet har haft sitt säte i Århus sedan 1966. På Bornholm seglar färjorna under ruttnamnet BORNHOLMSLINJEN. Just idag är det alltså två månader kvar tills de kan fira 6 år.

Jag minns när Solveig gick upp i fyren och tog kort under tiden som jag pratade med den trevliga mannen på markplan.

Då hoppas jag att ”Den lilla blå” har tagit en åksjuktablett och sköter sig bättre än sist. Vi har inte glömt att han drog till sig uppmärksamhet till någon medresenär, som inte förstod att det bara rörde sig om lite flirtblinkande. (lyste en kort stund efter att vi låst.)

Några sista svep med blicken över vår gamla hemstad. Om en vecka hoppas vi att vi ses igen. Då med ett stort bagage av sköna upplevelser. Dessutom kanske några kort tagna med våra kameror. 😉

Äntligen börjar äventyret och vårt nya projekt BORNHOLMUPPOCHNER!

Det är häftigt att den danska lilla ön Bornholm, som kallas för ”Östersjöns Pärla”, faktiskt ligger närmare både Sverige och Tyskland än Danmark. Vi har 37 km dit, tyskarna 88 km och Danmark 135 km.

Bornholm är Danmarks femte största ö. Den är 4 mil lång och 3 mil bred. Ön har 14 mil kuststräcka. Men från bilen är ”sanningen” endast 10,5 mil.

Eftersom vi bott 5 år på Gotland ska det bli extra roligt att jämföra de två ”guldklimparna”.
Det bor ungefär lika många fastboende på öarna. (Lite fler på Gotland). Fast den svenska ön är hela fem gånger större än den danska.

Vi lämnade ett grått Ystad. En timme senare, ute på havet, noterade jag att det var blått över ön vi drog oss mot. En inte helt fel start.

Häng med bornholmuppochner på premiärbesöket. Nästa gång ska Solveig berätta om vårt första stopp.

Eftertext:
Tid för överfart: 08:30-9:50
Pris: 349 DKK (Lågpris för bil)
Havets humör: Riktigt behagligt med en lugn snabb överfart.

102. Kommendantsbacken

Publicerad den av
8

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Gränden passar att heta ”backen” som avslutning.
Andra bilden är häftig. Titta till vänster. Ser du vilken lyktstolpe som är den riktiga och vilken som är en skugga av den?

Smått blir stort

Publicerad den av
19

Det blommar lite varstans i vår omgivning. Det gäller att ge sig ut med kameran då och då så att man inte missar något när det är som finast.

Häromdagen ”firade” jag att det var 40 år sedan jag lämnade lärarhögskolan med ett examensbevis i handen. Sommarloven 1982 och 1983 ägnade jag mig åt att pressa växter och ta reda på vad det var för något. När de var torra nog satte jag in dem i fotoalbum med små skyltar till. Arbetet resulterade i att jag faktiskt lärde mig ganska många…

Med åren har en hel del av dessa kunskaper försvunnit. Numera, när jag jobbar som speciallärare, är jag inte längre ute i naturen tillsammans med elever på samma sätt som jag varit tidigare. Och det är väl ofta så att kunskaper som inte hålls vid liv har en viss förmåga att falla bort…

Att leta upp sådant som är kul att fånga på bild är däremot ett intresse som är relativt nytt.

Det har inte så stor betydelse vad det är jag fotograferar, bara jag och mitt macro blir överens om var skärpan ska ligga i bilden. (Det är vi inte alltid!)

Smått blir stort i ett macro. Det som inte syns så tydligt, när jag tar bilden, kan plötsligt lyftas fram och komma i centrum.

Knoppar har en viss förmåga att vilja vara med på bild…

Utanför vårt fönster är vädret varierande. Alldeles nyss haglade det. Vilken tur att jag inte tänkt ge mig ut med kameran idag. Det får bli en annan dag när solen lyser igen…

Ps. Nu tar bloggen semester ett tag…

Kvarnhistoria på Gotland

Publicerad den av
16

Exakt när första vattenkvarnen byggdes på Gotland vet ingen. Startåret får bli 1499. För det var då som en vattenkvarn i Burs socken såldes till Burs kyrka.

Det var vattenkvarnar som var den vanligaste kvarntypen och de första var så kallade stolpkvarnar. De var små och byggda i enbart trä. Sedan hände en utveckling i byggandet i slutet av sjuttonhundratalet. Då växte kvarnarna till storleken. Materialet var nu istället sten och det rörde sig om flera våningar. Överst på toppen fanns en trähätta som gick att vrida mot vinden. Hättekvarnarna gick under namnet Holländare.

Norrbys vattenkvarn är speciell eftersom den fortfarande används. 🙂

Hundlausar är lätt att stanna till vid när bilen är på väg söder ut på ön.
Det var mot slutet av artonhundratalet som ångmaskiner övertog vindkraften och vindkvarnar nästan helt slutade att tillverkas.

i Lotsbacken i Slite, vid Sankt Olofsholm och på södra Visbys bergskant (där Käringen är en av de tre kvarvarande kvarnarna) har vi njutit av utsikten flera gånger. I alla fall när det blåst behagliga vindar.

En natt i kvarnen på Stora Gåsemora kunde blivit ett kärt minne. Helst om vi hade lyssnat på en bra artists konsert, några timmar tidigare. Vilket rabalder det blev när omkring trettiofem väderkvarnar på Gotland byggdes om till sommarstugor under nittonhundrafemtiotalet.

Den sista kvarninventering om Gotlands kvarnar börjar bli ålderstigen. Den går så långt tillbaka som till 1971-72. Då ska det ha funnits kvar 100 stubbkvarnar och 155 hättekvarnar. Tyvärr var de flesta i taskigt skick.
Frågan vi ställer oss är om Bornholms kvarnar är i bättre form och om de är går att komma närma som fotograf och betraktare? En vacker dag kanske vi vet svaren. Den som lever på hoppet…

101. Skeppargatan

Publicerad den av
14

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Då promenerar vi in i den avslutande delen i denna speciella kategori. Området är fortfarande den södra nedre delen av Visby innerstad. Gatans ena hörn är Palissadporten. Vi har också korsat N:a Slottsgränd från förra grändinlägget. Härifrån är det inte långt ner till Kajplatserna och Småbåtshamnen. Som på många andra gränder går det att se en bit av domkyrkan.

Med nya ögon

Publicerad den av
16

I det här inlägget tänkte jag göra en nostalgitripp tillbaka till Fårö. Med hjälp av några bilder och appen Waterlogue tänkte jag ta med dig runt på den lilla ön och se om bilderna ”med nya ögon”. Vi startar i Langhammars raukområde, 2019. Ofattbart nog har det redan gått fem år sedan vi var där. Bosse och jag är inte speciellt förtjusta i att trängas med massor av turister. Vi lyckades väldigt bra med att hitta tider då vi var helt, eller så gott som, ensamma.

Att åka färja är inget jag njuter av precis, med undantag för Fåröfärjan. Den är faktiskt helt okej att åka över med. Det går fort (ca 12 minuter) och innan man hinner fundera över att man är på en färja så kör man av och är på torra land igen.

En tidig morgon, parkerade vi vår lilla blå vid Digerhuvud. Cyklarna var med och när vi ätit vår frukost med underbar utsikt över havet och lyssnat till havets ljud, cyklade vi iväg och njöt av livet när det är som bäst. Till sist kom vi fram till…

Helgumannens fiskeläge som blev vändpunkten för vår cykeltur.

Husbod/Häusbod – Ett annat fiskeläge, som kanske inte är lika välkänt, men absolut lika fint att besöka.

Och ett tredje – Jauvika – som är det största fiskeläget på Fårö. Beläget i Lautervikens sydvästra hörn. ”En oas för själen” skrev Bosse i sitt inlägg när vi redovisade vårt besök här.

Allt var inte strålande solsken och blått hav på våra utflykter. (Även om vi oftast valde att stanna hemma om vädret inte visade sin bästa sida.) Vid vårt besök vid Norsta Auren, i maj 2019, var det så kallt, blåsigt och regnigt att både mössor och vantar åkte på.

Ryssnäs blev en av våra favoritplatser på Fårö. Frukost i Ryssnäs slår det mesta!

Till Stora Gåsemora gård kom vi bara en gång… Vem vet… Om vi någon gång återvänder till Fårö så kanske vi kan bo i kalkstenskvarnen som syns till höger på bilden.

Avslutar denna nostalgitripp med en vandring på klapperstensstranden vid Fårö fyr. Det ska erkännas att jag i skrivandets stund längtar tillbaka till alla dessa fantastiskt fina utflykter som vi gjorde under våra Gotlandsår. Bortsett från bensinkostnaden så bjöd Gotland och Fårö oss på upplevelser som är svåra att överträffa – alldeles gratis.

Gul lägesrapport efter hundra gränder

Publicerad den av
6

Solveigs briljanta idé om att vi skulle besöka alla gränder innanför ringmuren köpte jag med hull och hår. Den femtonde januari 2023 var Östra Tullgatan, som akt 1, först ut i vår då sextionde kategori.

Det var ingen sol framme igår förmiddag när jag tog min latte och tilltugg på altanen. Därför kunde jag använda en gul överstrykningspenna och markera de hundra gränderna/gatorna/vägarna vi än så länge visat upp här på gotlanduppochner.
Vad nära vi hade dit. Det gick betydligt fortare att cykla ner än ta bilen. Vilka ljuvliga gränder. ❤

Det finns fortfarande ”vita fläckar” kvar. I nästa vecka lär akt 101 dyka upp. Vem vet? Det blir kanske Visbys mest fotograferade gränd? Eller någon helt annan. inte ens jag själv vet just nu vilken som har nummer 101. Mina privata tankar är någon helt annanstans.

En aprilsöndag på Råå

Publicerad den av
18

Det har blivit en hel del promenader på Råå för oss. Ofta i samband med något ärende. Själv har jag cyklat dit väldigt många gånger sista tiden. När jag väljer att cykla Råågatan brukar vinden inte komma åt mig. Just detta tjusiga, stora blå hus finns med på juni månads bild i almanackan, som vi köpte i höstas på Råå museum. Fotona i almanackan är tagna av Bo Sundholm. Men detta foto togs av hans namne.

Det är trivsamt, i rätt väder, att strosa omkring bland gatorna på Råå. Vi upptäckte tacksamt vårtecken lite här och där. Tulpanen nedan blev en av våra favoriter.

När möjligheten finns till hands söker sig alltid mina fötter ner mot…

…mitt älskade hav. ❤

Wallåkra Stenkärlsfabrik

Publicerad den av
8

Vi hade packat fika i en cykelkorg och allt var förberett för att cykla iväg längs Tallskogsleden, men när jag skulle hämta min cykel visade det sig att bakdäcket var helt platt! I all hast bestämde vi oss därför för att ta bilen och köra söderut till Wallåkra Stenkärlsfabrik. Den hade vi läst om och planerat att besöka sedan länge.

Vi parkerade bilen och traskade sedan ner för backen. Det var många som njöt av både det fina vädret och maten från Wallåkras Krog.

Ska man beskriva Wallåkras stenkärlsfabrik, anno 1864, med ett enda ord så får det bli: KULTURARV.

I den lilla foldern som vi fick med oss läser jag: ”På Wallåkra drejas och tillverkas än idag saltglaserade brunglänsande stenkärl i sin ursprungliga autentiska miljö.”

Jag fick en liten pratstund med fabrikören själv, Åsa Orrmell. Hon har fått flera priser genom åren bl.a. Årets Arbetsmyra (2019).
Bosse blev kvar i butiksdelen där han pratade med den trevliga mannen bakom disken (som vi dessvärre glömde att fråga om namnet på).

Man använder lokal lera. Drejar allt för hand. Bränner och saltglaserar i den stora koleldade rundugnen.

Vi tog trappan upp till verkstaden…

Imponerande att vi fick ta del av denna hantverksskicklighet på nära håll.

Vilken tur att det finns de som tar vara på ”gammal” kunskap och levandegör den för oss som lever nu.
Råkar du ha vägarna förbi Vallåkra så rekommenderar vi varmt ett stopp på den här platsen. Nästa gång ska vi vandra längs Råån, i naturreservatet Borgen, och njuta av grönskan också. Den här gången nöjde vi oss med att ta del av detta ”industriminne med kulturhistoriskt värde”.