2. Hammars backar

Vi kom ner till kustvägen från ett nytt håll. När vi såg en gammal välkänd parkering tog vi chansen. Vi befann oss vid Hammars backar, i närheten av Kabusa skjutfält.

Vi såg varken några soldater eller betesdjur. När det gäller det förstnämnda finns det alltid anslag i god tid när det gäller övningsperioder. Däremot noterade vi att en skärmflygare antagligen skulle utnyttja de kraftiga vindarna. Han grejade med sin utrustning. Kanske skulle vi hinna uppför ”berget” och få till fina närbilder på flygfärden.

En skön mix att ha skäl att vända sig om, pusta ut lite och samtidigt njuta av Österlens odlingslandskap. Det finns ett pärlband av gårdar.

Hela Kåserbergaåsen, som är ett naturvårdsområde, sträcker sig drygt en mil längs östra delen av Skånes sydkust. Från Kabusa skjutfält och fram till välkända Ale stenar.

Vi tog oss upp, men det gjorde tyvärr inte skärmflygaren.
Vi har varit här rätt många gånger förr. Då alltid i bättre väder. En gång cyklade vi hemifrån och till P-platsen. Konstigt nog har vi aldrig fikat på denna plats. Vi njöt påpälsade en kort stund av havet och kustlinjen, innan vi vände tvärtom.

Det är oftast betydligt jobbigare att gå neråt. Därför goda skäl att då och då stanna till och betrakta omgivningen. Det gjorde vi mer än gärna.
Vi bytte chaufför. Själv satt jag till höger och tog då och då klunkar från en söt cola med utgånget datum, när pilen på mobilen pekade rakt neråt…

1. Gula rapsfält är ett mysigt vårtecken

Då var det dags för premiär för en ny kategori på vår växande gemensamma blogg. Vi insåg att vi kan inte bara låta de två öarna Gotland och Bornholm bestämma allt. ”Gotlanduppochner” har fått in 1480 inlägg. ”Bornholmuppochner” som är mest aktuell sedan förra året har än så länge bara blygsamma 115 inlägg. ”Skåningar igen” stannar på 27 inlägg. För i framtiden kommer det istället enbart att bli glimtar från vackra Österlen. Kategorin kommer att heta ”Vykort från Österlen” och ha ett nummer framför rubriken.

Ystad och övrigt i Skåne landar från och med igår på första bloggen. Första färska inlägget är där redan på plats, vårbilder från vårt besök runt det gamla klostret i vår nygamla hemstad.

Solveig kom i torsdags med ett förslag över vad vi kunde göra när hon kom hem från fredagspasset, veckodagen då hon slutar tidigare.
”Vad säger du om årets första lunch på Jaktis och sedan en färd ut på Österlen för att se om rapsen börjat blomma?”
Hon visste såklart att mitt svar skulle vara på tre stora bokstäver. JAA!

Efter en god lunch på Jaktpaviljongen rullade vi iväg mot Österlen. Vi noterade snabbt att det fanns gula fält lite överallt. Problemet var att det inledningsvis blev endast ögongodis. Det var inte så lätt att hitta en möjlighet att parkera. Inte heller vill man riskera något i onödan. Men vid kyrkan i Löderup finns en bra grusparkering. Sedan tog vi oss över landsvägen.

Vackert, men kallt och blåsigt.

Här kröp Solveig ner djupt mot det gula, som då blev extra starkt till färgen. Själv stod jag helst med handskar och mössa på.

Men jag uppskattade min uppgift att ratta in på helt nya smala slingrande vägar. Ibland stannade jag till och vaktade medan Solveig stack ut och fotade. Det dök som tur var aldrig upp någon bil när jag stod ”lite i vägen”. Däremot noterade jag ett par intressanta nya ”besöksplatser” som vi inte hade en aning om. Skäl att återvända.
Till slut nådde vi den trafikerade kustvägen och jag blinkade höger. Här lirade vi mer på hemmaplan.