Kategoriarkiv: Bornholm: Urval fra før

Den tredje gången… del 2

Publicerad den av
19

Gudhjem ska vara Bornholms mest besökta plats. Jag läste senast igår om rådet att besöka den kuperade staden i början av turistsäsongen. Visst minns jag jakten på en p-plats på de trånga kuperade gatorna. Förresten. Vet du att ”Sol över Gudhjem” inte har något som helst att göra med den gula lampan på himlen?

Nu vet jag betydligt mer om Nordeuropas största borgruin Hammarshus, än när vi var där på våra semestrar. Borgen ska vara den mest besökta turistattraktionen på ön. Nästa gång vill jag även utforska andra saker i närheten.

Det är absolut inte bara för att jag är döpt till Bo som jag vill ha någonstans att bo under semesternätterna. Min lista är just nu på ca arton lägenhetshotell. Tanken är olika ställen vid de första besöken. Helst vid olika ”regioner”. Vi har ännu inte provat på att sova mot Sveriges kust. Syftar på sträckan norr ut från ankomststaden Rönne.

Sista dagarna har jag fördjupat mig i de gotländska landskyrkorna. Min gamla taktik med att lura hjärnan att skifta spår funkar fortfarande mellan varven. Men nu sitter jag här även och har SMS kontakt med den grönögda som befinner sig i studentstaden Lund. Tankarna fladdrar. Finns det verkligen så stora rostiga flugor? Brukar de inte vara lite mindre? 😉

Fikatime heter kategorin på gotlanduppochner. Antagligen blir det något liknande… men absolut inte lika många gånger. Vi tycker bakverken är för söta i Danmark. Starka ord från ett före detta ”sockertroll”.

Vi kommer att låna från oss själva. Kategorin Konst kommer att finnas med här också. Kända konstnärer har haft anknytning till Bornholm. Om det är tillåtet att fotografera på konstmuseum kommer det också att bli aktuellt.

Hoppas nu inte ”Den lilla blå” får några knasiga och våghalsiga idéer om att han vill leka fartyg. Den fyrdäckade får INTE tolka skylten som reklam för en ny hobby. Ännu vet han inget om att han om trettio dagar ska byta p-plats. Från grus till asfalt. Från dyrt till gratis…

Den tredje gången… del 1

Publicerad den av
20

Vårt tredje besök på den vackra danska ön tog inte tjugo nya väntande år. Den här gången dröjde det enbart tre år. Vi kom på att det varit tre olika bilar inblandade på de tre semestrarna. Den här gången var det ”Den lilla blå” som fick följa med. Precis som förra gången behövde vi inte köra långt för att köra på den nya snabba färjan. Vår bostadsort var fortfarande Ystad.
Här fördrev vi tiden i närheten av den fullastade bilen i väntan på att få checka in.
Efter all inläsning som jag gjort sista året skulle vi definitivt utforskat denna plats betydligt mer om jag då visste att…

Det är aldrig långt till havet och dess alla temperament och färger. Jag längtar efter att dra nytta av den information som jag skaffat mig via böcker, internet och nya insta-vänner.

Självklart vet jag sedan barnsben hur landets flagga ser ut. Men nu har jag också lärt mig att Bornholm tillhört Sverige en tid. Dessutom minns jag skyltarna som upplyste om att det var inte tillåtet att cykla nerför backarna i den mysiga lilla staden Gudhjem. Personligen anser jag att ägarna till cyklar med handbroms inte skulle behöva kliva av. För vi har ju både livrem och hängslen.

Min förstådda danska har blivit betydligt bättre. Syftar främst på en underbar inköpt bok av en kvinna med ett manligt svenskt smeknamn (Janne). Den har jag redan sakta bläddrat och läst i tre gångar. Dessutom antecknat flitigt och låtit annan litteratur vävas ihop med den.

Hoppas mina tankar och drömmar varken blir pannkaka eller luftslott. Istället vill jag det ska bli en lyckliga repris från förra gången. När jag gick från riktigt dålig hälsa till fem underbara år på Gotland. Jag ber för en möjlig repris.

Kanske är det min medfödda fantasi som spelar mig ett spratt. För just nu ser jag hur ”Den lilla blå” från vår betalda parkeringsplats blinkar oroligt. Hur kan en bil med begränsat IQ veta vad jag skrev ovan? 😉

Personligen får han gärna bli den första bilen som fått följa med två gånger. Vi får se vad matte tycker…

Den andra gången… del 2

Publicerad den av
13

När det gäller de ”vanliga” kyrkorna på Bornholm tror jag att vi bara varit inne i en enda. Nu har jag läst på och vet att ett par av kyrkorna på ön har inventarier som är gjorda på Gotland. Här kommer det inte att ta lika lång tid att hinna med alla kyrkor. 😉

De fyra rundkyrkorna ska vi granska betydligt noggrannare än vi gjort tidigare.
Annars finns det bara tre till i övriga Danmark. Hur står det till i Sverige, kanske du undrar. I vårt långa smala land finns det åtta stycken. På österlen finns en av dem.

Givetvis får bornholmuppochner svårt att matcha gotlanduppochner när det gäller kategorin fiskeläge. Men charmen runt omkring dem kan kanske väga upp en bit.

När det gäller mindre städer/orter på öarna tror jag att bornholmuppochner kommer att dra det längsta strået. En av städerna har fått en fin medalj/utmärkelse för sin bebyggelse. Svaneke har faktiskt också mest sol i hela Danmark. Flest soltimmar för att skriva korrekt svenska. Inom samman ämne ska nämnas att Bornholm har flest soltimmar av de danska öarna. Med spänning ser jag fram emot att tillbringa mer tid i städerna än vi gjort under våra tre besök tidigare.

Vi kommer att gå från utomhusturister till att besöka intressanta museum. Här befann vi oss i näst största staden på ön, Nexö.

Det kommer att bli en mysig mix av gamla minnen och betydligt fler nya bekantskaper i naturen.

Berömda trappor kommer vi att traska i. En ser jag speciellt mycket fram emot att gå… nerför. Fast det blir antagligen på uppvägen som jag kommer att räkna varje trappsteg och be Solveig göra samma sak. Då har jag dessutom ett bra skäl att vila en stund och njuta lite mer av utsikten mot havet. Gåtan som jag vill lösa är om det är någon av författarna till böckerna som jag läst, som har rätt tal? Hade varit extra kul om vi tillsammans fick ett eget gemensamt ”facit”.

Solveig kommer att få en möjlighet att komma en bra vit närmre med sin kamera. Kanske blir jag en biskådis med besök på min axel. Helst inte i håret. Jag minns hur det var när vi var där med våra döttrar.
Jag är också spänd över om HON minns mig. Själv tror jag inte att hon åldrats sedan sist.

Det är viktigt att ha saker att se fram emot. Ofta brukar jag vara duktig på det. Sedan orkar jag inte bära hur tunga ok som helst. Vem gör det? Så jag hade inte orkat att lyfta stenblocket som vi satt på.
Jag svarar på eventuella kommentarer med en symbol. ❤

Den andra gången… del 1

Publicerad den av
6

Det var bara en slump att det råkade bli ett slags jubileum. Exakt tjugo år efter vårt första besök på Bornholm var vi tillbaka på den danska ön. Under tidsförloppet hade vi ”snickrat ihop” två härliga döttrar som hunnit komma upp i de övre tonåren. Vi hade också hunnit flytta x antal gånger och långsamt börjat närma oss södra Skåne. Från Ystad behövde vi bara köra 2 km för att hamna på Bornholm. Vilken bensinspararlyx.

Under tiden som vi väntade in att checka in på lägenhetshotellet sökte vi oss ner till havet.

Jag hann också bevisa att jag kunde hitta till stugan som vi hyrde på Myrvägen 1994, utan hjälp av någon teknisk möjlighet. Min inre kartbild sökte sig i snabbt till Balka och rätt väg. Solveig nämnde för någon dag sedan att hon tyckte jag börjat tappa den förmågan. Måste erkänna att det finns ett uns av läbbig sanning i de orden. Men på Råå hittar jag redan skapligt.

Kvinnan som var föreståndare var mycket trevlig, glad och lättförstådd. Kanske inte så konstigt när det gäller det sistnämnda. Innan Skåne 1658 blev en del av Sverige talade man på ungefär samma sätt på Bornholm. Båda dialekterna tillhörde den öst-danska språkfamiljen. Sedan dess har givetvis mycket hänt som påverkats av riksmålen. Men ändå. Fortfarande finns någons slags stark släktskap som gör att vi svenskar har betydligt lättare att förstå en bornholmare än danskar på de andra öarna.

Det här var enda bild som jag hittade på vårt boende i Dueodde. Minns att vi bodde på bottenplan med en altan. Jag måste göra en koppling till första resan. Efter jag lagt in inlägget från 1994 kom jag på att de riktigt bra bilderna finns i ett magasin för diabilder. Min diabildskarriär sträcker sig från 1980 och fram till ungefär 1997. Tekniken tar hela tiden nya vägar. Här hade vi någon enkel digitalkamera.

Kvartetten gjorde såklart mycket tillsammans där vi tog vår vita Volvo ut på ö-äventyr till städer, sevärdheter, shopping, matintag, naturupplevelser, stränder, sport m.m. Men jag tror döttrarna älskade att snabbt själva kunna ta sig ner till Dueodde strand. Stranden som är omtalad för att den vita sanden är så finkornig att den förr användes i timglas och som skrivsand för att torka bläck.

De gamla päronen ville kanske inte få sand mellan tårna? Vårt ankomstmål var högt den gången.

Tyvärr var inte Dueodde fyr öppen. Det och ”tusen” andra saker tänker vi ta revansch för i framtiden. Vi fick den gången spara våra fötter från att transportera oss 196 trappsteg och 47 meter upp i den smala fyren.

Duon med gröna ögon la rabarber på vår ”vandringsguldboll”. Duon med bruna ögon fick såklart sina gliringar då och då under de kommande tolv månaderna.
Vad kul och intressant det ska bli att få återkomma till Bornholm och försöka fånga möjligheterna, som vi gjort med Gotlanduppochner. En intressant detalj är att Bornholmarna själva säger ”landet” om sin ö. ”Ön” är för dem Christiansö.

Den första gången…

Publicerad den av
8

Tidpunkten var midsommarveckan i juni 1994. Vi hade hyrt en stuga på Bornholm. Efter att först bott en natt i ett trångt vandrarhemsrum i Ystad tog vi morgonfärjan, som på den tiden tog sin tid att färdas med. Två timmar och en halvtimme.
Extra trevlig start var att vi fick träffa och fika en stund med min bror, fru och deras två pojkar. Deras vistelse på ön var inne på sista timmarna. Vår hade precis börjat.
Nice att det fanns en blå dörr och många blå detaljer på stugan och i trädgården. Annars var den på tok övermöblerad. Vi stängde direkt till rum som vi därmed slapp städa i om en vecka. I det fina lusthuset i trädgården satt vi och åt bara vid några få tillfällen. Vädret var orsaken. Kaffet hann nästan både bli kallt och skvalpa över innan jag kom dit med brickan. Sedan var vi såklart i rörelse under dagarna på många skiftande ställen.

Vi bodde nära havet, på en plats som heter Balka. Därifrån gick vi snabbt ner till stranden. Det småregnade och blåste rejält under ankomstdagen. Vid ett tillfälle under veckovistelsen låg vi på en filt på den fina omtalade stranden i Dueodde. Vi såg bara ett fåtal människor omkring oss. Vi kände på vattnet. Iskallt. Inte en tanke på att bada.

Likt turister tittade vi i broschyrer och besökte kända, fina sevärdheter. Här tog vi en stillsam paus vid en fotvandring i det rejält kuperade området Paradisbakkerne.

Solveig njöt i den frodigt grönskande sprickdalen med namnet Döndalen. Nästa år hoppas jag hon kryper omkring där med m-objektiv och studerar smådetaljer. Men framför allt att min älskade pusselbit njuter och trivs med de nya ö-besöken. ❤

Helligdomsklipperne är en av mina absoluta favoritplatser på Bornholm. Där har vi varit vid ”alla” våra tre besök på ön.

Vi åkte till Almindingen enbart för att försöka hitta denna häftiga sjuträdsskapelse. Det gick inte lika bra tjugo år senare när vi skulle visa våra döttrar ”trädkonsten”. Jag läste vid hemkomsten att den hade ruttnat och sågats ned.

Vid vårt första besök, blev rejält kuperade kuststaden Gudhjem min personliga favorit. Det händer att vi fortfarande dricker kaffe ur de tuffa blå muggarna, som vi köpte där i en butik på den branta… nu tog jag en snabb tur till skåpen och insåg att muggarna i keramik inte fick följa med på vårt sista äventyr. Snyft. Då blir det inget trettioårsfirande nästa juni. Minns nu faktiskt att Solveig frågade. Alla dessa tusen beslut som vi var tvungna att fatta. Helst snabbt om det inte var väsentligt.

Trots att vi inte hade så mycket erfarenhet drog vi redan då jämförelser med Ystad och Simrishamn i Skåne. Kullerstensgator och liknande hus med rosor växande framför med minimalt med jord omkring rötterna.

Cyklarna var med. Vi var pålästa och visste att det nedlagda järnvägsnätet hade gjorts om till cykelvägar. Mycket klokt beslut som vi uppskattade.

Förutom all cykling hade vi två minigolffighter, rodde i en sjö, spelade boule på stranden och prövade på utomhusbowling.

Ändå hann jag med att titta på fotbollsmatcher från USA under sena kvällar och in på nätterna. ”Bara det inte påverkar dagarna”, sa min söta fru till mig. Det gick bra både för mig och de svenska hjältarna som senare bärgade ett brons. Thomas straffräddning blev till och med ett frimärke. Men då var vi hemma i Halland igen. Jättekul var det att jag och Solveig hade tippat 40 strörader på VM-tipset. I och med att det var utsträckt på flera dagar var det länge spännande. Vi hade chans att vinna på flera rader – ett tag.

Vi besökte en av de berömda rundkyrkorna. Jag klev uppför en slingrande brant stentrappa och…

…fick med Solveig på bild. Tror inte att hon såg mig. Fast det ser så ut på fotot.

Två dagar kvar till hemfärd. Vi blev lite oroliga att blåsten skulle finnas kvar eller ännu värre öka i styrka.
På färjan svepte istället den nästan tropiska värmen in. Detta höll i sig i flera veckor. Visst minns du? Synd den inte kom en vecka tidigare. Då hade det blivit ett helt annat semesterminne.