Metamorfos

På Solveigs födelsedag den 8:e januari i år, lade jag in ett inlägg med rubriken ”Livets Tråd”. Vi uppskattade verkligen det fina konstverket i Svaneke av Arne Ranslet. Min sista mening då var denna ”I kommande blogginlägg kommer han garanterat att dyka upp fler gånger.”

Utanför Allinge kyrka vilar en ängel av samma konstnär, som bodde strax utanför staden under ett antal år. Sedan flyttade Arne och hans fru Tulla Blomberg Ranslet till Spanien och etablerade där en ateljé och konstnärsverkstad.

Mina bibliotekarie tankar går naturligtvis till klassikern, novellen/kortromanen ”Metamorphosis” (Förvandlingen) av legenden Franz Kafka. Av många utsedd till världslitteraturens bästa novell. 1915 kom första upplagan ut och har sedan dess blivit en inspirationskälla för flera skrivargenerationer. En enkel och kort story med många bottnar. En av dem är förvandlingen från människa till ängel och ett evigt liv. Det finns fler konstnärer som inspirerats av denna tanke.

Några välgjorda kvinnliga detaljer.

Hon sitter bra där vid den starkt gula kyrkan på Norra Bornholm. Vilken av de två, än så länge, konstverken av Arne Ranslet tycker du mest om? Jag uppskattar båda. Vem vet? Vi dyker kanske på ett tredje. Konstnärsparet bodde trots allt på Bornholm i nästan 33 år.

Sommerlunden; del 2

Du bloggbesökare ska få några till smakbitar från utställningen i Nexö. Det var uppskattat och härligt att få några timmars fint väder mellan allt regnande och blåsande under semesterveckan.

Fick du någon favorit av trion?

En helhetsbild av konstverket och tre mindre detaljbilder.

Den här blev vi förtjusta i.

Har hon kommit i kläm? Det långa vackra håret klarade sig i alla fall. Det fanns skyltar med text lite överallt för den som ville sätta sig in djupare i utställningen. Sedan fanns också på platsen möjligheten att själv…

… roa sig en stund och göra egna försök inom gebitet. Vi droppade det och försvann iväg på nytt äventyr. Eftersom den gula lampan gjorde ett efterlängtat besök måste man smida medans järnet är varmt.

Sommerlunden; del 1

I broschyren ”Denne uges Bornholm” fick vi svaret på det som vi funderat på sedan vi var på ön förra året. Inför säsongen 2025 hade det skett en sammanslagning med Sommerfugle (fjärilar) och sandskulpturerna, som vi förra året njöt av vid hamnen i Nexö. Hoppas denna nya kombination kommer att fungera och växa ut åt olika intressanta håll. Vi önskar de nya ägarna stort LYCKA TILL! 🙂 Här finns rejäla möjligheter att skapa en oas för nöjda besökare, som återkommer och för vidare sina positiva intryck till vänner & bekanta.

”Kan ni vara snälla och flytta er lite så vi också får…” 😉

Vad välgjorda konstverken är. Intressant att studera både helheten och de små detaljerna.

Vad funderar han på? Var är havet? Eller har det flugit in små sandkorn som skaver i ögonen?

Det började bli varmt. Vad skönt med en lockande plats i halvskugga. På fredag får du följa med på nästa etapp, innan Solveig lotsar in dig till årets besök bland fjärilarna.

Gennembrud

Efter vår lilla fadäs bestämde vi oss för att åka vidare mot vårt logimål. Men ett konstverk som vi trodde var okej att ”besöka” fick bli vårt avsked av Allinge för denna gång.

Mest av en slump hamnade vi senare under veckan, återigen i den mysiga staden, som egentligen är förenad med Sandvig sedan flera år tillbaks. Fast än så länge får Allinge ha en egen kategori på vår blogg. 🙂

Det finns rätt många synonymer till ordet gennembrud. Fast just där på plats funderade vi mest på om det inte var läge att besöka en bekant affär i Östermarie för att proviantera innan vi letade upp vår kommande bostad/logi…
…och här på hemmaplan jobbar vi febrilt med att skapa ett nytt personligt hem. Samtidigt pusslar vi avkopplande med tusen olika pusselbitar på balkongen. De olagda bitarna minskar till antalet. Det gör tyvärr också Solveigs sommarlov. Aldrig har hon börjat så tidigt en hösttermin.

Djur i trädgården

Som avslutning, för den här gången, tänkte jag visa lite av konsten och lekfullheten som finns lite överallt i den vackra trädgården. Ibland medvetet lite dold i grönskan. Spännande för barn och ungdomar att upptäcka. Eller för stora barn som undertecknad.

Jag går igång på den ”rostiga” katten.

Undra vad Solveig fått syn på som hon vill ta macrobilder på? Kanske en humla som förmiddagsjobbar? Synd de inte tar vilopaus i åtminstone trettio sekunder.

Är det Odens tamkorpar Hugin och Mumin? Vet att duon kallas även för Hågen och Månen.

Jag tycker det är flott att besökarna får ta med sig egen fika och slå sig till ro någonstans där de vill sitta. Sedan finns alltid möjligheten att köpa kaffe, annat drickbart och ätbart på plats i butiken till rimliga priser.
Vilken eldsjäl Anina Kofod är. Givetvis inser vi att vi har en hel del i bagaget som är gemensamt med henne. Syftar på när vi drev Lidéns Samlingsmuseum med nordens största offentliga kaffekoppsamling och mycket mer på vackra Bjärehalvön. Då smög vi också in en lekfullhet. Denna sköna oas på Bornholm har inte kommit till av en slump. Hatten av för Anina.

Barken Svanen

Det finns mycket sevärt i Svaneke. Här befinner vi oss nära hamnen.

Barken Svanen som hade en längd på 180 fot är det största träfartyg som byggts på Bornholm. Vid hamnen står köl, stäv och akter. Verket skapades efter originalets teckningar från 1856.

Det är inte så dumt med sevärdheter som är öppet dygnet runt…
Häftigt att ”den” numera står ungefär hundra meter från där den byggdes för 150 år sedan.

Livets Tråd

När vi nöjda kom ut från utställningen ”Baltic Sea Art Project” på Svanekegaarden hade det nästan slutat regna. Därför fortsatte vi in på den gamla köpmansgårdens innergård.
Till vänster kan du skymta vårt ”sittande mål”.

Vi uppskattar verkligen sådan här offentlig konst. Solveigs tankar gick till när hon gick in i sin mormors stuga och hjälpte till med samma syssla. Visst är det vackert med ett samarbete mellan olika generationer, som helt gratis öppnar upp för samtal om högt och lågt? Nytta och nöje samsas om utrymmet. Problem kan nystas upp. Hemligheter kan skapas. Skratt kan smittas. Födelseår är bara några dammiga siffror på bänken.

”Livets Tråd” är gjord av brons och kom till Svanekegaarden 2003. Arne Mathias Ranslet är mannen bakom verket.

Ranslet föddes 1931 i Danmark. Det var under sista året vid Kungliga Danske Kunstakademiet i Köpenhamn, som han började arbeta med keramik. Det var också under denna utbildning som han under femtiotalet träffade sin kommande fru, Tulla Blomberg från Norge. Paret gifte sig och flyttade till Bornholm. På den vackra ön bodde konstnärsparet ungefär 33 år.

I slutet av åttiotalet flyttade paret till Spanien där de etablerade ateljé och verkstad.
Arne Ranslet dog våren 2018. Men hans konst lever vidare på flera olika ställen i Europa. I kommande blogginlägg kommer han garanterat att dyka upp fler gånger.

Största berömmelsen kunde uteblivit

Tänk att få en stig uppkallad efter sig. Själv får jag hålla till godo med att det fanns en känd svensk orkester med namnet Bosse Lidéns orkester, som Cornelis sjöng vida om.

På många platser runt Svaneke syns riktmärket Jörn Utzons ”pyramid på ben”.

Det var år 1952 som arkitekten Jörn Utzon fick sitt första officiella uppdrag. Vattentornet är tillverkat i armerad betong och klätt med trä. Tyvärr visade det sig att kapaciteten var för låg. 1970 byggdes därför en vattenledning från Nexö.

Jag tycker det är ett vackert konstverk och det gick ganska bra i livet för ordblinde Jörn från Köpenhamn. Det spelade ingen roll att han på katedralskolan fick det sämsta avgångsbetyget. För vem av hans klasskamrater kunde senare i livet skryta med att vara personen bakom kända operahuset i Sydney?

Sedan 1990 är vattentornet kulturskyddat. Jag gillar det danska ordet FREDET.

Ibland behövs extra flyt. Så var det med det kända operahuset i Sydney. Här rörde det sig om en tävling. Jörns inskickade förslag kasserades av den ursprungliga juryn. Hans räddning blev en senare tillkommen jurymedlem. Mannens namn var den erkända arkitekten Eero Saarinen, som direkt gick igång på det spektakulära projektet som dansken skickat in. Resten är historia… Intressant att läsa att Jörn aldrig själv var på plats för att studera platsen. Istället hade han använt sig av kartor och sjökort.
Jörn hade både en lång yrkeskarriär och livslängd. Han dog som 95-åring. I många år på slutet samarbetade han med sina två söner, Kim och Jan.

I väntan på solnedgången

Våra blogginlägg om Bornholm kommer sällan i en kronologisk ordning. Det enda riktigt gemensamma är att de är från resa nummer ett för bornholmuppochner. Därför är vi tillbaka i underbara Listed, en liten bit norr om Svaneke.

I väntan på solnedgången promenerade vi omkring vid hamnen, kusten och studerade utomhuskonsten. Det är inte helt ovanligt att det finns konst i anslutning till hamnar av dess olika slag.

Inte medvetet

På platsen Foran står en byst över en av Svanekes berömda söner.

Hans namn var Johan Nicolai Madvig.
Det var i mitten av juli som jag bestämde mig för vilka inlägg som skulle läggas in på måndagar, onsdagar och fredagar under de närmaste veckorna. Vad kul det var att det slumpade sig att Svanekes store man föddes 7 augusti (dagens datum). Året var 1804. Madvig levde till 12 december 1886 och blev 82 år gammal.

Madvig blev student 1820. Sedan fortsatte studierna. Fem år senare hade han en filologisk ämbetsexamen och ett år senare var magistergraden avklarad. Därefter blev han docent och 1828 lektor vid universitetet i Köpenhamn. Var han nöjd med det? Näpp. Redan året efter tog han doktorsgraden och blev professor i klassisk filologi. Jag hoppas hans föräldrar var megastolta över sin son och han själv inte glömde bort dem helt.

Även inom politiken visade han framfötterna och intog en framstående plats. Han var där inte rädd för att ta tag i orättvisor. I oktober 1848 blev Madvig kyrko- och undervisningsminister.

Vilket CV. Johan Nicolai Madvid skulle kunnat skriva upp ”titlarna” språkvetare, historiker, politiker, klassisk filosof, universitetslärare, filosof och säkert mycket till. 1854 tackade han nej till en kunglig utnämning till medlem av riksrådet. Två år senare tackade han ja. Därefter var han i sju år konungens utnämnda president. Samtidigt var han ledamot av riksrådslandstinget samt av de båda stora kyrkokommittéerna. En fjäder i hatten måste utmärkelsen riddare av Elefantorden varit.
En son nämns som föddes 1833. Undra vad sonens mamma jobbade med? 😉