En handelsstad under utveckling

Den näst största staden på Bornholm är Nexö med sina ungefär 3700 invånare.

Under väldigt många år var detta en känd fiskeby. Numera har Nexö mer hittat sin plats som en modern handelsby. Men som du kan läsa på skylten. Det finns fortfarande möjlighet att få färsk fisk med sig hem.

Staden skiljer sig rejält från grannstäderna Gudhjem och Svaneke när det gäller låga mysiga korsvirkehus. Orsaken har vi beskrivit i tidigare inlägg. Syftar såklart på vad som hände Nexö när det egentligen var slut på det andra världskriget. Sedan finns det heller inte sluttande och slingrande vägar ner mot havet. Orsaken är att staden är belägen i en sänka vid havet.

Det finns gott om museum i staden eller i dess närhet.

Kyrkan har en strategisk plats i staden. Vi besökte givetvis den och ett inlägg kommer under den närmaste tiden. En liten faktabit kan jag bjuda på. Tornet byggdes inte efter en kafferast förra året, utan det är från femtonhundratalet. 😉

När jag ändå är inne i ”skojfasen” kan jag berätta att det i det här tuffa huset inte får plats speciellt många naturligt stora möbler. Men det är en tjusig avbild av det riktiga huset som finns bredvid.

Nexö fick 1346 sina köpstadsrättigheter. Då hade de genom flera år haft ett stort utbyte med tyska handelsmän.

Inlägget avslutas med fakta om dramatiska årtal i stadens backspegel:
1510 härjade lubeckarna med eld och svärd.
1645 plundrades stadens invånare av svenska under general Wrangels ledning.
1653 bröt pesten ut. 413 invånare dog. Nästan alla invånarna i Nexö strök med.
1756 hemsöktes staden av en stor eldsvåda.
xxxx ödelade en rejäl stormflod hamnen.
1945 bombades staden av ryssarna. Av de 900 husen skadades hela 856 hus.

Martin Andersen Nexö

Egentligen föddes Martin i Köpenhamn. När pappan blev arbetslös flyttade familjen till Bornholm och staden Nexö.

I detta hus på Ferskesöstraede 36 bodde Martin som barn mellan 1877-1883. Sedan började han jobba på bondgårdar och därefter var han några år skomakarlärling i Rönne.

Det sägs att Martin redan som liten grabb stötte på rejält med orättvisor och nöd, som fanns bland fiskarna och arbetarna på Bornholm.

Någonstans under sin långa författarbana la han till efternamnet Nexö. I hans barndomshem finns ett minnesmuseum över den världskända författaren.
De flesta känner till sviten Pelle Erobreren som även blev hyllad på filmduken. De två första volymerna utspelar sig på Bornholm. I första ”Barndom” skildrar han ankomsten till ön och uppväxten. En tuff tid med ständiga nederlag, besvikelser och förödmjukelser. I ”Laereår” tar han upp Pelles upplevelser som skomakarlärling.
I sin självbiografi ”Under bar himmel” skriver Martin ”På våren kom de i flockar, mest från Halland och Blekinge. Det var stugornas folk, de flesta var barn av lantarbetare och torpare…”

Förutom att studera saker inne går det även att fika utomhus. Dock var det stängt den korta tiden som vi vistades på ön. I material och böcker har jag läst att det lilla museet ska vara sevärt och utställningen är gjord med känsla. Med tanke på att det handlar om en av Nordens främsta författare låter det som fina ord för mig.

Trots sina litterära framgångar och internationella berömmelse blev Martin aldrig en hedersmedborgare i Nexö eller helt älskad på ön. Det berodde på politiska åsikter m.m. Martin Andersen Nexö avled i Dresden 1954.

Livlig köpstad

Framför allt under turistsäsongen stämmer bloggrubriken extra mycket. Nexö är öns näst största stad. De bästa sand och badstränderna finns i närheten. Det finns flera anledningar att stanna till här med bil eller andra fordon.

Här har vi varit inne under tidigare semestrar, när vi bott i närheten av staden. Minns exempelvis en gullig liten vattenkokare, som vi länge hade i vårt hushåll.

En av dessa färger kan jag numera se på en byrå i vårt gemensamma sovrum. Lätt eller en 25 % fråga? Vilken färg tror du vi valde?

Om mindre än tre år firar butiken hundra år. Läste att den ursprungligen hette Ejner Jensen.

Någon måste sköta kameran. Någon annan måste slå in och ta emot betalningar. Någon tredje person måste betala och göra rätt för sig.
Kameramannen längtade säkert efter minst en handfull spännande ”dambutiker”. Allting går mycket bättre sedan Solveig skaffade hundkoppel. 😉 Förr visste hon aldrig var jag befann mig efter en kvart.

Självklart dekorerade de snabbt om när Solveig … 😉

På marken syns bruna spår av den kommande hösten. Trots den behagliga värmen var vi en bit in i september 2024.

Olika bedjande blickar om att få följa med hem lyckas inte alltid. Jag ser igenom fasaden.

Jag funderade ironiskt på om vi skulle ta hissen upp till vår lägenhet. 😉
Längst upp i mitten var ”vår”. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg gick det inte så bra för oss under jungfrufärden. Dumt att äventyra en mysig semesterdag.

Meddelande till framtiden om dåtiden

Mitt på Nexö torg finns en springbrunn.

Här har du stavningen på danska.

Det skulle även gå att kalla det för en ”minnesbrunn” av glädje, men mest av det motsatta. Staden har verkligen varit utsatt för många strapatser.

Brunnen är gjord i sandsten av bildhuggaren Max Andersen.

När den siste ryssen lämnade Bornholm 1946 restes brunnen. Det du ser på nära håll på bilden ovanför föreställer havsguden Triton.

1346 blev Nexö en köpstad.

Jag har skrivit ett inlägg om när ryssarna fick nog av tyskarna, som vägrade lämna Bornholm. De ville enbart lämna över till britterna. Hämnden blev luftbomberna över Nexö och Rönne.

Nedbränt av Lybaekkerne 1510. På ett annat ställe står det att Hansan brände ner, förutom tre hus, hela staden nio år senare.

Äntligen visade svenskarna något som kallas för omtanke om sin ö-granne. (Finns i eget blogginlägg).

På den här inskriptionen står det något positivt om kuststaden. 1879 byggdes den lilla viken innanför vågbrytaren ut till att bli landets viktigaste fiskehamn. Undra hur många år de hade den främsta platsen i Danmark?

Stillhet

Alla som följt bloggen vet att Bosse och jag gillar att ge oss ut tidigt på morgnarna.
I ärlighetens namn ska jag medge att jag egentligen inte är speciellt morgonpigg alls, men det uppvägs av att jag trivs bäst när vi inte behöver trängas med andra. Dessutom är det ett speciellt ljus och en skön stillhet på morgnarna (och en mer lagom temperatur om det är en varm sommardag).

Det verkar inte vara någon större skillnad, vad det gäller detta, om man jämför Bornholm med Gotland. När jag strosade omkring med kameran i hamnen i Nexö, en tidig morgon, var jag ganska ensam. Lekte lite med kameran och effekten ”fotoillustration”.

Hur härligt det än ser ut har jag aldrig drömt om att äga en båt. Kanske är det för att jag tycker bäst om att känna fast mark under fötterna…

Eftersom jag gått iväg utan frukost, och visste att den förmodligen stod framdukad på bordet vid det här laget, vände jag och började gå hem mot lägenheten igen.

En sista bild blev det på museet som jag passerade. Och visst hade jag rätt. Då jag kom tillbaka hade Bosse dukat fram en fin frukost.
Det blev en stilla promenad som passar att lägga in såhär i Stilla Veckan. Eftersom jag har påsklov blir det ett nytt inlägg på onsdag. Tills dess önskar jag er alla en fin fortsättning på veckan!

Dags att betala tillbaka

Sveriges alla fighter och krig mot ön Bornholm har jag berört i några inlägg. Här i Nexö tog vi oss promenerande till denna väg. Min spontana bloggrubrik gick till att det var på tiden att Sverige betalade tillbaka med med något godhjärtat.

Jag vet inte om det var soligt väder i Nexö i den 7:e och 8:e maj 1945. Däremot har jag läst att det firades rejält på alla andra danska öar. Äntligen var den tyska ockupationen över. Inte en minut försent.

På alla andra danska öar fick de tyska kommendanterna lämna över till fältmarskalken Bernard Montgomery. Men på Bornholm var det ryssarna som skulle göra Montgomerys insats. Den tyska kommendanten på Bornholm vägrade och fortsatte från ön att strida mot ryssarna. Tyskarna besköt ett ryskt spaningsflyg och de sänkte flera ryska krigsfartyg.

Till slut fick ryssarna nog och bombade rejält i Rönne och Nexö. Jag läste någonstans att det fanns 959 hus i Nexö centrum. Av dessa var det bara en handfull som förblev oskadda.
Den danska regeringen var avvaktande. Kanske berodde det på hemliga avtal var gränsen mellan västmakterna och Sovjetunionens intresseområden skulle dras.
Markören blinkar på skärmen. Ted Gärdestad har tydligen slutat sjunga från musikspelaren. Själv tänker jag på sandlådor och små pojkar som enligt den givna mallen borde växa upp till ”vackra” förebilder. Svartvita inre bilder tonar tacksamt bort.

Vilken kontrast. Allt firande med bubbel i exempelvis Köpenhamn. Medans bomberna nästan regnade över Rönne och Nexö. Bara med några få ord nämndes det fruktansvärda i Danmarks radio. Trots att frihetsrörelsens egen station minut för minut rapporterade till Köpenhamn om vad som hände på den lilla ön. Det borde funnits människor med makt som sov dåligt efter det.
I de danska tidningarna gick inte att läsa något om vad som drabbat Bornholm. Tack vare en bornholmare, som via svenska journalister lyckades bryta tystnaden så att ”vanliga danska” fick reda på sanningen. Eller åtminstone några vassa pusselbitar blev offentliga.
Som avslutning kan jag nämna att Sovjetunionen höll Bornholm besatt, under nästan ett år efter freden, med omkring åttatusen soldater.

För att knyta ihop ”den svenska säcken”. Tennisspelande kunden Gustav V och socialministern Gustaf Möller undertecknade ett gåvobrev till Danmark. Sammanlagt rörde sig om tvåhundrafemtio monteringsfärdiga trähus. Femtio fick Nexö. Övriga gick till Rönne.

Jag önskar dig läsare, om du läser det i nutid, en trevlig helg. ❤

Höstens första morgonpromenad

Efter frukosten gav jag mig ut på min första promenad hösten 2024. Den gjorde jag tillsammans med min gamla klasskompis, som menade att hon gjorde sin andra. (Matematik kan vara rättvist logiskt). För det tredje tycker jag du som är extra intresserad googlar det danska namnet på husfasaden.

Vilken av de fyra fasadfärgerna tilltalar dig mest?

Undra vad den morgonpigga mannen håller på med för söndags projekt? Jag kan inte utläsa vad det står på de två skyltarna. Hur många bloggbesökare missar mannen? En tankefråga till mig själv. 😉

Det gick att spegla sig i lugnet vid hamnen.

Vart leder krafterna från pedaltagen?

Själv läser jag de två olika orden som en sammanslagning. Då blir det för mig en briljant idé till ett bokmanus.

Två butiker som vi gärna besökt om vi varit där en annan tid/dag.

Jag uppskattade morgonljuset och skuggorna på fasaden, som kämpade om ”makten”. Det såg ut att bli en extra vacker dag.
Vi hade mycket på agendan och drog oss hemåt.

Denna skällfria söta hund signalerade att vi endast hade en trappa kvar till vår lya.

En tidig tur till hamnen

Vi vaknade tidigt till en behaglig morgon, efter att ha sovit gott i de sköna sängarna. Solveig bestämde sig för att ta en kort promenad till hamnen, medan jag fixade till frukost.

Hon tog naturligtvis med sig kameran. Själv hade jag dejlig utsikt från köksfönstret.

Några kom in till hamnen…

…och andra var på väg ut från hamnen.

Lugnt och vilsamt runt hamnen.

Jag tog mobilbilder på Solveig från balkongen och hade bra koll på när hon styrde stegen hem mot frukost och morgonkaffe.

Nexö Havnefront

Måste erkänna att jag kan sakna ”den gamla goda tiden”. Då man med glädje, nyfikenhet och viss förväntan gick in till en ”hotellreception” och möttes av en livs levande person. I minnets skafferi finns exempelvis den trevliga kvinnan i Dueodde med. Hon som gav mig flera personliga tips och frågade vad vi gjort för kul (2014). Aldrig bad hon mig om att betala dagens tull.

Solveig rattade in till höger om det gula huset och rullade in på bakgården. Där lämnade hon mig som vakt åt allt bagage, medan hon körde tillbaka bilen till torget.

Det är bara att gilla läget. Minns det var likadant på södra Gotland. Där vi skulle försöka hitta ”gömstället” med nycklar. Plötsligt förvandlades vi två välutbildade till två osäkra tonåringar. Tar man det på rätt sätt blir det många skratt.
Hissen som det stod om i informationen fanns på utsidan av huset. Vi lyckades få in både oss och allt bagage. Jag behöll min hårt packade ryggsäck på ryggen. Oj vad varmt det var med ”glasfönster” i den gassande solen. Dumt att gnälla. Att åka upp två våningar går snabbt. Utsikten in mot torget var också spännande.
Resan upp gick inte fort. Snarare i snigelfart. Sedan kom vi in i smärre svårigheter. Det gick inte att öppna dörren. Jag vågade inte se efter i mobilen vad mitt blodsocker låg på. Efter många försök gav vi upp. På något vis fick vi igång ”skrället” och kunde börja hemresan mot Moder jord igen. Otroligt nog fick vi upp dörren igen och kom ut från den ”Danska saunan”.
Sedan blev det många turers släpande i den trånga trappan. Vårt lägenhetsnummer såg vi inte till, men vi insåg vilken dörr som borde vara ”vår”, med tanke på de två grannarnas nummer. Logik när den är som bäst. 🙂

Visade sig vara sköna sängar i rummet mot kvällens skugga.

Efter ett par sega och äventyrliga timmar var det efterlängtat att äntligen få komma in. Visst ser det lockande ut?

Som frukost-Nisse trivdes jag bra i köket.

En linslus i spegeln. Fräsch och fin toalett.

Utsikten från balkongen var suverän. Vi åt ingen frukost där, men väl andra måltider. Eller så bara stod vi där en stund och njöt vid räcket. Livet kändes behagligt och enkelt. ❤

Betyg för vårt andra boende: (Max 5)
Jag gav 4
Solveig gav 4

Ps. Därmed en ny ledare i denna spännande och personliga tävling.
Ps 2. Detta var inlägg nummer 100 på Bornholmuppochner. 😀

Nexö Hamn

På tal om förra blogginlägget. Från Louise har man en bra utsikt mot Nexö Museum.

Nexö Hamn har alltid varit stadens kärnpunkt. Fiskehamnen är störst på ön. Hamnen har byggts ut många gånger. Kanske hände mest förändringar efter en rejäl stormflod, för väldigt många år sedan.

Under nittiotalet var havet nästan totalt utfiskat av torsk. Då var det flera personer som flyttade från staden och husen stod väldigt lågt i kurs. Exempelvis gick det att köpa en bra fastighet för 150 000 Dkr. Den prisbilden tror jag inte är aktuell år 2025.

Den loppisen missade vi att besöka.

Undra om det finns möjlighet att hyra ”båthotellet”. Såg något liknande i kustorten Sandvig. Eller så är det privatägt 365 dagar om året och skottår är det inte så ofta. 😉

Det var trevligt att traska omkring en stund vid hamnen och vattnet. Samtidigt började vi efter en lång resdag (uppe vid fyratiden) längta efter att få packa upp och lära känna lägenheten.

Dags att flytta bilen lite längre uppåt. Fortfarande var vi lyckligt omedvetna om vad vi skulle få uppleva den närmaste ”timmen”. 😉
Visst var det ovant och pinsamt att behöva byta mitt insulin-set i bilen. Har jag aldrig gjort när flera människor befunnit sig så nära inpå. Vad att göra när det slutat att fungera och blodsockret passerat tjugo och mätaren har en läbbig pil rakt uppåt?
I bilen var det varmt som vid ett besök i en uppskruvad finsk bastu.

Vi gissade rätt på vilken balkong som var ”vår”. Inte så svårt med tanke på att vi såg personer på de andra balkongerna, på översta våningen. De andra två våningarna var privatbostäder. Vad skönt att veta att det fanns en hiss enligt broschyren… snart var även den danska tiden 16:00.