Niels Anker Kofoed

Redan har jag och Solveig sett den vackra absidkyrkan Ibs Kirke flera gånger. Orsakerna är att den ståtliga byggnaden syns på långt håll och vi ofta tagit den genvägen genom ön.
Nu stannade vi till där för tredje gången, för att göra ett blogginlägg till. Vi behövde denna gång bara ”tänka Ingemar Bergman” för att snabbt nå den gravsten, som vi missat de andra gångerna, när fokus mest var på kyrkan och tornet bredvid.

Egentligen föddes Niels Anker Kofoed i Bodilske. Han växte sedan upp med sin farbror som hade gården Knarregård. Här fick han sin praktiska jordbruksutbildning som kompletterades med examen från Nexsö privata gymnasium och skolor utomlands. Såg att han bland annat läste på Manchester University. Undra om han gick på en eller annan fotbollsmatch?

Niels hade både läshuvud, var socialt sinnad och skaffade sig kontakter överallt. Genom alla år kände han dock sig som en bonde trots att det var hans fru som tillsammans med en föreståndare skötte allt på hemmaplan. Vissa personer fortsatte genom åren att kalla honom ”Knarrebonden”.

Niels kallades av många också för Mr Europa. Han kämpade för danskt jordbruk och fiske inom både EG och senare inom EU. Hans CV gick inte av för hackor. Eller vad säger du läsare?
* Han var ledamot av danska Folketinget för Bornholm under två tidsperioder.
* Han blev jordbruks- och fiskeminister under två olika regeringar.
* Han var ledamot av Europaparlamentet under två perioder och mycket mer.

Han blev vän med många olika politiker från olika länder. Tänk att han exempelvis bjöd hem Frankrikes dåvarande premiärminister Jacques Chirac till lunch på gården Knarregård. I de flesta förhandlingar nådde han fram till en ”seger”.
När Niels Anker Kofoed slutade vara en aktiv politiker fick han mer tid för annat. Mysigt att läsa att han gillade att cykla runt på sitt älskade Bornholm. Ibland tog han kaffepauser och bytte ord med vänner och bekanta. Läste också att han på äldre dar, när han och hans fru Rita bodde på Nordvang hade en trevlig tradition på söndagseftermiddagarna. Då hade de eftermiddagsstund med en och en halv öl med vänner och familjemedlemmar.

Hatten av för Niels Anker Kofoed, som blev 89 år gammal och avled 6 maj 2018. ❤

Martin Andersen Nexö

Egentligen föddes Martin i Köpenhamn. När pappan blev arbetslös flyttade familjen till Bornholm och staden Nexö.

I detta hus på Ferskesöstraede 36 bodde Martin som barn mellan 1877-1883. Sedan började han jobba på bondgårdar och därefter var han några år skomakarlärling i Rönne.

Det sägs att Martin redan som liten grabb stötte på rejält med orättvisor och nöd, som fanns bland fiskarna och arbetarna på Bornholm.

Någonstans under sin långa författarbana la han till efternamnet Nexö. I hans barndomshem finns ett minnesmuseum över den världskända författaren.
De flesta känner till sviten Pelle Erobreren som även blev hyllad på filmduken. De två första volymerna utspelar sig på Bornholm. I första ”Barndom” skildrar han ankomsten till ön och uppväxten. En tuff tid med ständiga nederlag, besvikelser och förödmjukelser. I ”Laereår” tar han upp Pelles upplevelser som skomakarlärling.
I sin självbiografi ”Under bar himmel” skriver Martin ”På våren kom de i flockar, mest från Halland och Blekinge. Det var stugornas folk, de flesta var barn av lantarbetare och torpare…”

Förutom att studera saker inne går det även att fika utomhus. Dock var det stängt den korta tiden som vi vistades på ön. I material och böcker har jag läst att det lilla museet ska vara sevärt och utställningen är gjord med känsla. Med tanke på att det handlar om en av Nordens främsta författare låter det som fina ord för mig.

Trots sina litterära framgångar och internationella berömmelse blev Martin aldrig en hedersmedborgare i Nexö eller helt älskad på ön. Det berodde på politiska åsikter m.m. Martin Andersen Nexö avled i Dresden 1954.

Här tog han sina första steg

En sak till ville vi hinna med i Svaneke innan det var dags att förflytta bilen till skugga och påsatt AC. Vi visste sedan förra gången att en väldigt känd målare/konstnär föddes på denna gata.

Snabbt fick jag annat att tänka på. Här skulle jag kunna tänka mig att bo och ha ett eget hus. Undra om det funkar om jag blundar tio sekunder och önskar mig att det blir en sanndröm?

Otroligt. Nästan för bra för att vara sant. 😉
Jag vågade inte ringa på och presentera mig. Istället insåg jag att gatan tog slut. Vi hade missat det egentliga målet. Tursamt nog befann sig en man i närheten i sin trädgård. Jag frågade den slitna frågan som han säkert hört förut.

Vi vände helt om och gick tillbaka en bit igen. Nu med blicken på andra sidan gatan.

Oluf Höst föddes i detta hus 1884. Han är en av få bornholmskonstnärer som är FÖDDA på ön. I sina stora målningar skildrar han kanske mest Gudhjem, där han bodde mellan slutet av 1920-talet och fram till sin död 1966. En annan gång ska vi besöka Oluf Höst Museet i Gudhjem. Förra sommaren såg vi en dansk ungdomsserie på TV där det stals ett känt konstverk från museet.

Jag läste en intressant sak om honom. Precis som Edvard Munch fascinerades Höst av elden. Det påstods att Höst alltid fick bud, då en eldsvåda upptäcktes.

Största berömmelsen kunde uteblivit

Tänk att få en stig uppkallad efter sig. Själv får jag hålla till godo med att det fanns en känd svensk orkester med namnet Bosse Lidéns orkester, som Cornelis sjöng vida om.

På många platser runt Svaneke syns riktmärket Jörn Utzons ”pyramid på ben”.

Det var år 1952 som arkitekten Jörn Utzon fick sitt första officiella uppdrag. Vattentornet är tillverkat i armerad betong och klätt med trä. Tyvärr visade det sig att kapaciteten var för låg. 1970 byggdes därför en vattenledning från Nexö.

Jag tycker det är ett vackert konstverk och det gick ganska bra i livet för ordblinde Jörn från Köpenhamn. Det spelade ingen roll att han på katedralskolan fick det sämsta avgångsbetyget. För vem av hans klasskamrater kunde senare i livet skryta med att vara personen bakom kända operahuset i Sydney?

Sedan 1990 är vattentornet kulturskyddat. Jag gillar det danska ordet FREDET.

Ibland behövs extra flyt. Så var det med det kända operahuset i Sydney. Här rörde det sig om en tävling. Jörns inskickade förslag kasserades av den ursprungliga juryn. Hans räddning blev en senare tillkommen jurymedlem. Mannens namn var den erkända arkitekten Eero Saarinen, som direkt gick igång på det spektakulära projektet som dansken skickat in. Resten är historia… Intressant att läsa att Jörn aldrig själv var på plats för att studera platsen. Istället hade han använt sig av kartor och sjökort.
Jörn hade både en lång yrkeskarriär och livslängd. Han dog som 95-åring. I många år på slutet samarbetade han med sina två söner, Kim och Jan.

Inte medvetet

På platsen Foran står en byst över en av Svanekes berömda söner.

Hans namn var Johan Nicolai Madvig.
Det var i mitten av juli som jag bestämde mig för vilka inlägg som skulle läggas in på måndagar, onsdagar och fredagar under de närmaste veckorna. Vad kul det var att det slumpade sig att Svanekes store man föddes 7 augusti (dagens datum). Året var 1804. Madvig levde till 12 december 1886 och blev 82 år gammal.

Madvig blev student 1820. Sedan fortsatte studierna. Fem år senare hade han en filologisk ämbetsexamen och ett år senare var magistergraden avklarad. Därefter blev han docent och 1828 lektor vid universitetet i Köpenhamn. Var han nöjd med det? Näpp. Redan året efter tog han doktorsgraden och blev professor i klassisk filologi. Jag hoppas hans föräldrar var megastolta över sin son och han själv inte glömde bort dem helt.

Även inom politiken visade han framfötterna och intog en framstående plats. Han var där inte rädd för att ta tag i orättvisor. I oktober 1848 blev Madvig kyrko- och undervisningsminister.

Vilket CV. Johan Nicolai Madvid skulle kunnat skriva upp ”titlarna” språkvetare, historiker, politiker, klassisk filosof, universitetslärare, filosof och säkert mycket till. 1854 tackade han nej till en kunglig utnämning till medlem av riksrådet. Två år senare tackade han ja. Därefter var han i sju år konungens utnämnda president. Samtidigt var han ledamot av riksrådslandstinget samt av de båda stora kyrkokommittéerna. En fjäder i hatten måste utmärkelsen riddare av Elefantorden varit.
En son nämns som föddes 1833. Undra vad sonens mamma jobbade med? 😉