När jag går omkring med min kamera i en trädgård blir jag ständigt påmind om min uppväxt. Vi hade en stor trädgård och min mamma tillbringade många timmar med att plantera, rensa och vattna m.m. Fördelen med att inte äga en egen trädgård, utan bara besöka andras, är att jag inte behöver lägga en massa timmar på det lite mindre roliga. Jag går bara omkring och njuter. Minnena och nostalgin får jag på köpet.
Pioner – visst är detta en av de ljuvligaste blommor som finns? I min barndoms trädgård fanns fyra pionbuskar. Två av dem var förmodligen av samma sort som de ovanstående. Jag minns att mormor alltid ville att mamma skulle åka upp till kyrkogården, till morfars grav, med en bukett så snart de var lagom utslagna.
Under en period var det mest jag som klippte gräset därhemma. Det gällde att gå försiktigt med gräsklipparen när jag skulle gå förbi en pionbuske… Var det i blomningens slutskede kunde det räcka med en knuff in i busken för att orsaka ett regn av rosa kronblad.

Allium – tack alla ni som påminde Bosse om namnet i förra inlägget. De växte alldeles raka i Kræmmerhusets vackra trädgård, men jag tyckte det var lite kul att lägga dem på sned i bilden.

Det är svårt att gå förbi en ros utan att fotografera den. Ännu svårare är det att låta bli att stoppa in näsan och dra ett djupt andetag. Doften är oslagbar!

Jag skulle tro att detta är en förädlad form av tistel. Min mamma var förmodligen fullt nöjd med allt ogräs, bl.a. tistlar, som dök upp här och var hemma i våra land. Tror inte att hon velat plantera in den här, hur fin den än är.

Två, för mig, okända blommor där skärpan dessutom inte hamnade där jag ville ha den. (Det händer allt som oftast…)

Praktlysing – Hjälp! Läser att den numera räknas som en invasiv växt. Tidigare kallades den för torparglädje på grund av sin starkt lysande gula färg. Nu ställer den till bekymmer eftersom den snabbt kan konkurrera ut andra växter med sitt effektiva rotsystem.

Är lite osäker på om detta är en Pysslingskrage eller ej, men minns att det var det jag sådde en gång för många år sedan. Det räckte med att köpa en påse frön och så en gång. Året efter kom det självsådda små Pysslingskragar lite överallt. Den lilla ovanstående blomman ser ut att bjuda på en kram.

Min promenad i Kræmmerhusets helt underbara trädgård får sammanfattas med det korta ordet: Åh!