Bornholms bästa utsikt

Den som befinner sig i hamnen i Gudhjem gör klokt i att vända ryggen mot havet och ta sikte på kyrkan. Då upptäcker man nämligen att det finns trappsteg som leder upp till en fantastisk utsikt. Den vill man ju inte missa!

Väl däruppe gäller det att välja mellan att stanna kvar på platsen och bara njuta eller att gå vidare och se vad som väntar runt nästa hörn.

Den här gången fick det bli det förstnämnda, men nästa gång…

Att bara vandra omkring och se sig om räcker gott om man befinner sig i Gudhjem. Speciellt en dag som denna då bilden togs. Färgen på havet och himlen överträffar det mesta.

För den som vill stanna mer än under dagen finns Hotell Klippen. Tänk att sitta på deras terrass en kväll och titta på solnedgången eller att äta frukost en tidig morgon.

Det är härligt med bilder. Det är som att göra om sin resa igen. Kanske är det precis det som behövs en gråmulen, regnig decemberfredag. Snart vänder det igen och dagarna blir ljusare. Jag tror att vi behöver både och. Den långa mörka hösten och vintern gör att vi längtar och plötsligt är vi där. Visst är det härligt!

Så öppnar sig en ny, outforskad stig. Det är bara att traska vidare… mot nya mål.

Sol över Gudhjem

Gudhjem lämnar nog ingen besökare oberörd. Många tror säkert att det är en av Bornholms få städer. Svaret är nej. Jag tror det ska vara över tusen åretruntboende för att räknas till skaran. År 2025 låg siffran på 730.

Orten ligger så nästan alla gator stupar brant. Huvudgatan Bröddegade är under högsäsong avstängd för cyklister, bilar och turistbussar.

Det är svårt att inte tycka om denna mysplats med så mycket sevärt. I alla år har det ventilerats mellan människor, vilken av Gudhjem och Svaneke som är öns finaste ort. Gudhjem är också konstnärernas egen stad. Därför inte KONSTigt att det finns en rad gallerier.

Förr eller senare hamnar besökarna nere vid huvudhamnen. Den kommer att få ett eget blogginlägg längre fram.

Till Gudhjem kommer också flera vandrare. Både från norr och söder. Fantastiska kustleder i rätt väder, kläder och framförallt med rejäla saker under fötterna.

Utsikten från en bit upp går heller inte av för hackor. Förstår att konstnärer lockas till orten.

Dags att knyta ihop en avslutningstext till vald bloggrubrik. ”Sol över Gudhjem” är en klassisk rätt som blivit vida känd. Ingredienserna är rökt sill på grovt bröd med rödlök och en äggula. Det sistnämnda ska naturligtvis föreställa den gula lampan på himlen.

När solen ”nästan” går ner

Vi brukar kolla upp väderprognosen för de närmaste dagarna ganska direkt när vi kommer fram till Bornholm. Tittar efter om det finns någon chans för en solnedgång någon av dagarna, eller ej.

Sedan gäller det att bestämma en plats vid havet på lagom avstånd från vårt tillfälliga boende. Den här resan hamnade vi vid en av Gudhjems hamnar, Nörresand.

Solnedgångar är mer Bosses favoriter än mina. Jag blir lite dyster till mods när solen ser ut att försvinna ner i havet. Det är som om ljuset försvinner från livet och då hjälper det varken att det ser väldigt vackert ut eller att jag vet att det bara är tillfälligt för en natt. Jag föredrar soluppgångar om jag får välja. Även om, de på sommaren, innebär att man behöver gå upp väldigt tidigt.

Gemensamt för både solens uppgång och nedgång är att man aldrig kan vara helt säker på om några moln dyker upp och ställer till det eller ej. De gör som de vill.

När molnigheten plötsligt tilltar kan vi bara konstatera att väderappens stora sol inte varit helt att lita på den här gången.

När solen nästan hade gått ner satte vi oss i bilen och körde serpentinvägen upp, tillbaka till ”vägen hem”. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå…

Kvällssol i Gudhjem

Från vårt stora fönster i vårt boende hade vi bra koll på vädret och havet. Spännande, vackert, förväntansfullt, omväxlande och tankar som byttes till samtal när vi gemensamt försökte lägga ett pussel över vad vi kunde göra för aktiviteter. En solnedgång låg högt på min personliga önskelista. Problemet var bara att antalet möjligheter började ticka ner på veckovistelsen. Ska hela sanningen fram så är Solveig betydligt mer förtjust i soluppgångar.

Vi bestämde oss för en chansning och åkte därför ner till en av Gudhjems två hamnar. Den som ligger norr ut och heter Nörresand. Hade vi tur så…

Så här ser Nörresand ut utifrån. Hamnen byggdes för att hitta en lösning för de mindre båtarna, när det var riktigt busväder på havet.
Det är något visst med kvällssol. Ljuset och skuggorna är helt olika resten av dygnet.

I det vita huset vid hamnen fanns någon form av ätmöjligheter. Själv satt jag i ”mittbilen” och försökte få tillbaks lite kroppsvärme, som flytt sin kos. Innan jag hoppades få se en mysig solnedgång. Jag såg Solveig i olika geografiska positioner och med kameran nära till hands.

Vem vet? Det blir kanske ett inlägg senare fram i tiden från denna plats…

Längst upp på Bokul

Vi hittade på Helligdomsvej en smal avtagsväg innan Serpentinvägen och vek av mot höger. Antalet p-platser gick lätt att räkna på en hand. Vanligast är såklart att traska upp på slingrande stigar från bebyggelsen i Gudhjem. (Eller vika av från Serpentinvägen)

Vi befann oss alltså på det 48 meter höga och berömda klippmassivet Bokul på Bornholm.

Helt ensamma var vi inte på de branta sluttningarna. Så gott det gick försökte jag gömma mitt förmiddagsfika. 😉

Vi fick hålla till godo med utsikten ner mot bebyggelsen i Gudhjem och den ena hamnen. Hade det varit soligare och klarare väder hade vi kunnat se Christiansö i Östersjön.

Men jag njöt för fullt vid fikat på den strategiskt placerade stora bänken vid flaggstången. Panoramautsikten gick inte att klaga på. Jag insåg att det inte var så konstigt att Bornholms världskända och berömda målare Oluf Höst hämtade inspiration härifrån och flera av hans motiv målades på just denna plats.
Oluf hade inte speciellt långt hit upp. Undra om han hade en egen favoritstig som han valde för att nå toppen?

Det finns flera anledningar att återkomma hit en mer solig och ljusare dag.
Det ena föder det andra. Nyss lärde jag mig att det finns ett annat smultronställe på andra sidan ”stora vägen”. Där skulle Solveig kunna ta macrobilder på höga vackra näckrosor, som finns i en ljuvlig skogssjö, eller varför inte på en långsamt simmande karp…

Gudhjem Mölle

Vi vände och åkte hemåt igen. Vädret lockade inte så där extremt mycket. Men innan vi åkte till mataffären gjorde vi ett stopp i Gudhjem och tog oss över till möllen.

Den holländska kvarnen, som byggdes av en man med namnet Matts Kullmann, står på en riktigt bra blåsig plats. Matts byggde den 1893 åt sin son.

Segelspannet är på hela 24 meter och därmed är den holländska kvarnen den största väderkvarnen i Danmark.

Fram till år 1944 drev Kullmans kvarnen. i anslutning till kvarnen byggdes ett hus, lager, bageri, maskinrum och elgenerator. 1959 roterade seglen för sista gången.

På sextiotalet gick det att dansa på diskotek här. Sedan höll en keramikaffär till i den gamla kvarnen. Det har har också varit en plats för utbildningar och möten. I de två nedersta våningarna har det exempelvis varit café och butik. Givetvis räknade vi inte med att det skulle vara öppet när vi var på plats denna tisdag. 😉

Vakten var tydligen utflugen så vi fick inga råd där heller… Efter vi ätit lunch på hemmaplan tänkte vi byta taktik för att lyckas hitta både bättre väder och möjlighet att komma in…
På fredag får du reda på om vi lyckades tredje gången gillt.

Serpentine Road

Äntligen var det dags för min premiärtur på serpentinvägen. Vid tidigare Gudhjemsbesök har vi tagit den branta vägen genom den lilla staden. Både ner och sedan uppför. Under dagen har vi förståndigt parkerat ”däruppe” och promenerat vidare.

De flesta fastboende i Gudhjem var emot byggandet av denna väg. Anledningen till att den behövdes var det ökande antalet bilar i staden, något som ökat lavinartat under början av sextiotalet. Det hjälpte inte med ett överklagande. Naturvårdsnämnden sa JA. 1967 började Gudhjems serpentinväg att byggas. Under högsäsong är det bara tillåtet att ta sig uppför serpentinvägen.

Den observanta kan se att det är helt olika väderlekar på bilderna. Orsaken var att vi under veckan tog oss upp här tre gånger. Bäst tyckte jag det var den gången Solveig körde. Då kunde jag njuta, även i de två hårnålskurvorna, av utsikten runtomkring. Både mot havet och läckerheten att vara omgiven av klippor.

Lutningen är i genomsnitt 75 %. Det motsvarar några av de stora klassiska Tour De France-klättringarna.

Självklart önskade jag att det skulle finnas minst ett dussin kurvor. 😉

Passagerarbåten Ertholm

Vädret på Bornholm tog ingen hänsyn till att två fjärdedelar av familjen Lidén från Sverige var på fint besök. Det kändes som om vi vaknade till en blåsig, kylig och mörk novemberdag. Jag bläddrade i min medhavda blå pärm och insåg att första dagens schema behövde tänkas om. Jag rattade en stund senare nerför den branta backen i Gudhjem och släppte ut Solveig nere vid hamnen.

På fotot ser det mysigt och stämningsfullt ut. Därför lurades jag ut en stund. Men bäst var det i bilen denna tidiga morgon i slutet av juni. Eftersom vi var tillbaks här senare under veckan kommer informationen om hamnen längre fram tillsammans med betydligt finare sommarväderlek.

Istället bjuder vi på information om en annan ö. Fast ska vi vara riktigt petiga kallar de flesta fastboende på Bornholm sin bostadsö för landet. En ö för dem är exempelvis dit passagerarbåten Ertholm tar sin tur, klockan tio varje dag.
Jag läser att det finns en tradition att det samlas en kör varje dag för att se båten lämna kajen och fara ut till Christiansö. De sjunger några melodier och vinkar iväg båten och dess passagerare. Visst är det häftigt!

Färjan mellan Gudhjem och Christiansö kostar någonstans mellan 220 och 250 kr. Turen tar ungefär 55 minuter.
På den lilla ön bor 90 fastboende. Det finns en liten bro till den mindre ön Fredriksö. Om man jämför med resten av Danmark så får inte de boende rösta i något kommunalval. Orsaken är att de inte tillhör någon kommun utan det är försvarsmakten som bestämmer. Däremot har de tillåtelse att rösta i både riksdagsval och EU-val.

För att få flytta till Christiansö krävs det att man har ett jobb som behövs där. Jag läste om en kvinnlig konstnär som sålde sina alster i en liten butik. Annars är det arbete som brandman, bibliotekarie, lärare, hotell & restaurangpersonal som gäller. Någon/några med sjukhusutbildning tycker vi också borde finnas på plats. Vad tycker du?
En lite sorglig information var att när de boende går i pension får de inte bo kvar på ön. Allt har sin tid… Jag hoppas det är andra regler som gäller om ens sammanboende fortfarande jobbar.