Gudhjem lite bakåt i tiden

Redan under forntiden var Gudhjem centrum för en del av östersjöhandeln. Till den lilla staden seglade man med olika slags varor och det var här fisken landade. Exempelvis har fornfynd visat att det funnits stora boplatser i Gudhjem under järnåldern.

Staden Gudhjem hade under en lång tid många glansdagar, med besök av rika köpmän och dessutom fanns det rikligt med fisk i den lilla staden. Köpmän från Hansan kom hit framför allt för överflödet av sill.

Under några tuffa år förändrades det mesta i staden. Orsaken var den hemska pesten som drabbade ön 1653-1654. Dåtidens stad dog i det närmaste ut och staden förlorade därmed sina stadsrättigheter. De närmaste tjugofem åren vågade ingen flytta hit längre. Då kom verkligen solen bakom moln i Gudhjem.

De som till slut ”bröt isen” kom framför allt från Skåne och Blekinge. Snapphanar och andra dansksympatisörer från skånska kriget satte ny fart på livet i Gudhjem.

Det blev ättlingar till dessa skåningar och blekingebor som återigen satte fart på ruljangsen i Gudhjem. De hade beskådat hur engelska legosoldater hade rökt sin sill i små skorstensugnar och började apa efter. Det allra första sillrökeriet byggdes i byn Gudhjem 1866. Sedan gick det fort. Till slut hade nästan alla hus i byn ett eget rökeri. På sommaren röktes det sill. På vintern handlade det mest om rökt korv.

Det måste varit många glansdagar fram till det dystra som hände i september 1872. Stormfloden har vi skrivit om tidigare. Aldrig förr hade Östersjön drabbats av en sådan ruskig storm.

Jag avslutar med en modernare historisk milstolpe, som troligtvis inte så många turister känner till. För under åren 1916 till 1952 var Gudhjem ändstationen för järnvägslinjen mellan Aakirkeby-Almindingen-Gudhjem. För att vara vitsig kan jag som slutord nämna att det finns två ”spår” kvar från den epoken:
A) Stationsbyggnaden som är kulturminnesmärkt.
B) En vändskiva som fortfarande kan ses. Den behövdes eftersom det fanns tre sammanhängande spår.

3. Seks skilte

Den skylten skulle jag vilja ha på ett speciellt ställe på Regementsgatan i min nuvarande hemstad. I förra veckan, innan snön kom på besök, gled jag iväg och höll på att ramla omkull. Inte första gången som jag sett ”korvar” på just det stället. Den här gången handlade det om färskvara. Då kunde det blivit…

…pannkaka av lilla gubben.

Njutbar vy och lockande personlig skylt.

Sanningsenlig text. Samtidigt är det en bra beskrivning av nerförsbackarna i vackra Gudhjem. Själv tror jag nästan jag föredrar en brant uppförsbacke än det motsatta. Vad är din åsikt?

Gudhjem är en väldigt vacker plats att vara på i fint väder.

Jodå. Jag hade kul där. Riktigt Bo-kul. 😉

Gudhjem hamn

Gudhjems historia består inte bara av solskensdagar. Någon gång på 1860-talet fick den lilla orten sin första hamn. Gudhjem var första orten på Bornholm där man började röka sill.
Idyllen fick sig en riktig käftsmäll när den värsta stormen någonsin drabbade Östersjön 1872. Det står att vattennivån höjdes tre meter över det normala. Flera hundra människor försvann i havet. Till och med gårdar spolades ut i havet av stormfloden.

En ny fräsch hamn stod färdig 1883. Numera är hamnen möjlig att vid en kraftig storm stänga med en grind. Samtidigt förstod de smarta att det behövdes både hängslen och livrem. Därför byggdes en andra hamn som klarar av att ta emot fiskebåtar och mindre fartyg i alla väder. Nörresand byggdes 1902. Det var vid den hamnen vi befann oss vid exempelvis solnedgången i tidigare inlägg och morgonen när vi skulle traska vidare till de fyra bautastenarna Hestestene.

Du ser på bilderna att vi var på plats vid olika väderlekar. Vid sådana här öppna platser föredrar vi ljumma varma vindar och en blå himmel med vita bomullstussar. Större krav har vi inte… 😉

Gudhjem Kirke

Kyrkan ligger strategiskt på sin klippa och syns bra från Östersjöns farled. Professor Mathias Bidstrup ritade kyrkan, som invigdes den 3:e september 1893. Byggnaden är byggd av granitstenar och långhuset, tornet och absiden är täckta med skiffertak.

Till historien hör att det var tuffa åsikter, förhandlingar och undersökningar m.m. mellan att bevara den gamla kyrkan och motståndarna som ville se en ny kyrka på plats. Pastor Looft och läraren Niels Ingvar Jensen ville se en ny större kyrka på plats. För det hör till saken att Gudhjems befolkning nästan hade fördubblats när fästningen på Christiansö revs 1856.

Altartavlan är troligen från 1475 och skapad i tyska Lubeck. Det rör sig om ett sällsynt motiv som visar begravningen av Jesus mor Maria. Panelen innehåller åtta eller nio kvinnofigurer.

Det är samma sak med predikstolen. Den härstammar också från en äldre kyrka. Troligtvis ursprungligen tillverkad år 1575.

Det har hunnit gå några extra år sedan votivskeppet fyllde hundra år.

Ps. Till denna trakt kommer vi att återvända av flera ”bloggorsaker”. Om det då är fint väder kommer en fikakorg att följa med oss.

Bornholms bästa utsikt

Den som befinner sig i hamnen i Gudhjem gör klokt i att vända ryggen mot havet och ta sikte på kyrkan. Då upptäcker man nämligen att det finns trappsteg som leder upp till en fantastisk utsikt. Den vill man ju inte missa!

Väl däruppe gäller det att välja mellan att stanna kvar på platsen och bara njuta eller att gå vidare och se vad som väntar runt nästa hörn.

Den här gången fick det bli det förstnämnda, men nästa gång…

Att bara vandra omkring och se sig om räcker gott om man befinner sig i Gudhjem. Speciellt en dag som denna då bilden togs. Färgen på havet och himlen överträffar det mesta.

För den som vill stanna mer än under dagen finns Hotell Klippen. Tänk att sitta på deras terrass en kväll och titta på solnedgången eller att äta frukost en tidig morgon.

Det är härligt med bilder. Det är som att göra om sin resa igen. Kanske är det precis det som behövs en gråmulen, regnig decemberfredag. Snart vänder det igen och dagarna blir ljusare. Jag tror att vi behöver både och. Den långa mörka hösten och vintern gör att vi längtar och plötsligt är vi där. Visst är det härligt!

Så öppnar sig en ny, outforskad stig. Det är bara att traska vidare… mot nya mål.

Sol över Gudhjem

Gudhjem lämnar nog ingen besökare oberörd. Många tror säkert att det är en av Bornholms få städer. Svaret är nej. Jag tror det ska vara över tusen åretruntboende för att räknas till skaran. År 2025 låg siffran på 730.

Orten ligger så nästan alla gator stupar brant. Huvudgatan Bröddegade är under högsäsong avstängd för cyklister, bilar och turistbussar.

Det är svårt att inte tycka om denna mysplats med så mycket sevärt. I alla år har det ventilerats mellan människor, vilken av Gudhjem och Svaneke som är öns finaste ort. Gudhjem är också konstnärernas egen stad. Därför inte KONSTigt att det finns en rad gallerier.

Förr eller senare hamnar besökarna nere vid huvudhamnen. Den kommer att få ett eget blogginlägg längre fram.

Till Gudhjem kommer också flera vandrare. Både från norr och söder. Fantastiska kustleder i rätt väder, kläder och framförallt med rejäla saker under fötterna.

Utsikten från en bit upp går heller inte av för hackor. Förstår att konstnärer lockas till orten.

Dags att knyta ihop en avslutningstext till vald bloggrubrik. ”Sol över Gudhjem” är en klassisk rätt som blivit vida känd. Ingredienserna är rökt sill på grovt bröd med rödlök och en äggula. Det sistnämnda ska naturligtvis föreställa den gula lampan på himlen.

När solen ”nästan” går ner

Vi brukar kolla upp väderprognosen för de närmaste dagarna ganska direkt när vi kommer fram till Bornholm. Tittar efter om det finns någon chans för en solnedgång någon av dagarna, eller ej.

Sedan gäller det att bestämma en plats vid havet på lagom avstånd från vårt tillfälliga boende. Den här resan hamnade vi vid en av Gudhjems hamnar, Nörresand.

Solnedgångar är mer Bosses favoriter än mina. Jag blir lite dyster till mods när solen ser ut att försvinna ner i havet. Det är som om ljuset försvinner från livet och då hjälper det varken att det ser väldigt vackert ut eller att jag vet att det bara är tillfälligt för en natt. Jag föredrar soluppgångar om jag får välja. Även om, de på sommaren, innebär att man behöver gå upp väldigt tidigt.

Gemensamt för både solens uppgång och nedgång är att man aldrig kan vara helt säker på om några moln dyker upp och ställer till det eller ej. De gör som de vill.

När molnigheten plötsligt tilltar kan vi bara konstatera att väderappens stora sol inte varit helt att lita på den här gången.

När solen nästan hade gått ner satte vi oss i bilen och körde serpentinvägen upp, tillbaka till ”vägen hem”. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå…

Kvällssol i Gudhjem

Från vårt stora fönster i vårt boende hade vi bra koll på vädret och havet. Spännande, vackert, förväntansfullt, omväxlande och tankar som byttes till samtal när vi gemensamt försökte lägga ett pussel över vad vi kunde göra för aktiviteter. En solnedgång låg högt på min personliga önskelista. Problemet var bara att antalet möjligheter började ticka ner på veckovistelsen. Ska hela sanningen fram så är Solveig betydligt mer förtjust i soluppgångar.

Vi bestämde oss för en chansning och åkte därför ner till en av Gudhjems två hamnar. Den som ligger norr ut och heter Nörresand. Hade vi tur så…

Så här ser Nörresand ut utifrån. Hamnen byggdes för att hitta en lösning för de mindre båtarna, när det var riktigt busväder på havet.
Det är något visst med kvällssol. Ljuset och skuggorna är helt olika resten av dygnet.

I det vita huset vid hamnen fanns någon form av ätmöjligheter. Själv satt jag i ”mittbilen” och försökte få tillbaks lite kroppsvärme, som flytt sin kos. Innan jag hoppades få se en mysig solnedgång. Jag såg Solveig i olika geografiska positioner och med kameran nära till hands.

Vem vet? Det blir kanske ett inlägg senare fram i tiden från denna plats…

Längst upp på Bokul

Vi hittade på Helligdomsvej en smal avtagsväg innan Serpentinvägen och vek av mot höger. Antalet p-platser gick lätt att räkna på en hand. Vanligast är såklart att traska upp på slingrande stigar från bebyggelsen i Gudhjem. (Eller vika av från Serpentinvägen)

Vi befann oss alltså på det 48 meter höga och berömda klippmassivet Bokul på Bornholm.

Helt ensamma var vi inte på de branta sluttningarna. Så gott det gick försökte jag gömma mitt förmiddagsfika. 😉

Vi fick hålla till godo med utsikten ner mot bebyggelsen i Gudhjem och den ena hamnen. Hade det varit soligare och klarare väder hade vi kunnat se Christiansö i Östersjön.

Men jag njöt för fullt vid fikat på den strategiskt placerade stora bänken vid flaggstången. Panoramautsikten gick inte att klaga på. Jag insåg att det inte var så konstigt att Bornholms världskända och berömda målare Oluf Höst hämtade inspiration härifrån och flera av hans motiv målades på just denna plats.
Oluf hade inte speciellt långt hit upp. Undra om han hade en egen favoritstig som han valde för att nå toppen?

Det finns flera anledningar att återkomma hit en mer solig och ljusare dag.
Det ena föder det andra. Nyss lärde jag mig att det finns ett annat smultronställe på andra sidan ”stora vägen”. Där skulle Solveig kunna ta macrobilder på höga vackra näckrosor, som finns i en ljuvlig skogssjö, eller varför inte på en långsamt simmande karp…

Gudhjem Mölle

Vi vände och åkte hemåt igen. Vädret lockade inte så där extremt mycket. Men innan vi åkte till mataffären gjorde vi ett stopp i Gudhjem och tog oss över till möllen.

Den holländska kvarnen, som byggdes av en man med namnet Matts Kullmann, står på en riktigt bra blåsig plats. Matts byggde den 1893 åt sin son.

Segelspannet är på hela 24 meter och därmed är den holländska kvarnen den största väderkvarnen i Danmark.

Fram till år 1944 drev Kullmans kvarnen. i anslutning till kvarnen byggdes ett hus, lager, bageri, maskinrum och elgenerator. 1959 roterade seglen för sista gången.

På sextiotalet gick det att dansa på diskotek här. Sedan höll en keramikaffär till i den gamla kvarnen. Det har har också varit en plats för utbildningar och möten. I de två nedersta våningarna har det exempelvis varit café och butik. Givetvis räknade vi inte med att det skulle vara öppet när vi var på plats denna tisdag. 😉

Vakten var tydligen utflugen så vi fick inga råd där heller… Efter vi ätit lunch på hemmaplan tänkte vi byta taktik för att lyckas hitta både bättre väder och möjlighet att komma in…
På fredag får du reda på om vi lyckades tredje gången gillt.