Pyttegården Apartments – Interiör

Trappan upp till vår lägenhet var i brantaste laget. (Den kan du se på sista bilden i förra inlägget.) Det du inte ser var den härliga balkongen utanför vår entré. Där kunde man sitta vid ett bord i sköna stolar. Eller välja de andra stolarna. Till båda alternativen fanns sköna dynor. Här fanns utsikt både mot havet och baksidans fina trädgård. Under en vecka med kalasväder hade detta varit suveränt. Nu blev det istället oftast korta pass och sedan in i värmen eller för att fly ösregnet och vindarna som inte var att leka med under denna vecka.

Fint och praktiskt kök för en veckas semester. Jag lärde mig snabbt att hitta.

Utsikten från matplatsen var läcker. När jag dukade fram frukost brukade jag ändra bordsplacering varje morgon.
Vi avläste olika väderappar. Tittade ut genom köksfönstret. Fick en lokal totalbild om vi gick ut på balkongen och såg åt flera väderstreck. Otroligt hur fort vädret kan ändra karaktär på en ö när det blåser rejält. Samma sak när vi åkte omkring i bilen. Givetvis har vi fem års erfarenhet från Gotlandsåren, men detta slog nästan rekordet.

Jag läser på ett papper att vi hade 52 kvm. När jag scrollar på paddan i kategorin ”Godnat min skat” inser jag att vi redan bott på tre olika typer av boende under detta ”bornholmuppochner”-äventyr. Vilket av dessa tre hade du valt?

Bra sängar är alltid A och O under en veckas semester. Dessa var riktigt sköna. Minns första natten när jag skulle gå upp till toaletten och var nöjd med mig själv, när jag lyfte på fötterna i mörkret och inte slog i tröskeln i sovrummet. Kanske log jag lite för mig själv i mörkret och var dubbelnöjd eftersom jag dessutom hittade till badrummet utan att behöva tända och därmed väcka min sovande fru i onödan.
Hm! Det gjorde rejält ont i vänster fot när jag slog i den högre tröskeln till toan… 😦

Betyg för vårt tredje boende (Max 5)
Jag gav 3
Solveig gav 3

Pyttegården Apartments – Exteriör

Det gick rätt fort att handla i Östermarie och alltför snabbt var vi utanför vårt kommande ”sovställe”. Tänk vad olika en timme kan förflytta sig framåt. Ibland med blixtens hastighet. Här mer i snigels stresslösa färd genom livet. Ingen av oss hade lust att ”snoka runt” för mycket. Den mesta tiden satt vi ”bastubilen”. Bilderna i inlägget är från olika tider under veckan.

Här är huset där värdparet Lene och David välkomnar alla nya gäster. De är också noga med att ta personligt avsked vid utcheckningen.
Namnet Pyttegården kommer från det danska ordet pytte som betyder kyckling. Långt tillbaka i tiden föddes det nämligen upp kycklingar på gården.

På en kulle, trehundra meter från den klippiga kusten mellan Svaneke och Gudhjem ligger Pyttegårdens semesterlägenheter. Paret satsar hårt på att anläggningen ska passa alla typer av människor hela året om. En hel del aktiviteter finns det för barn, men också mysiga privata ytor för avkoppling och lugn. Jag minns med nostalgi våra små promenader på hemmaplan bland fina blommor, bärbuskar och fruktträd. En härlig kombination av fria ytor, omringat av åkrar, älvdal och skog.

Nu visste vi var vi skulle bo. Solveig gick upp och öppnade. Jag körde fram bilen. Vi hjälptes åt att tömma den och sedan backade jag tillbaks ”Den lilla blå” till utgångsplatsen.

Givetvis fick Solveig uppgiften att ta macrobilder på blommorna på hemmaplan. De kommer i nästnästa blogginlägg. Denna gång har vi delat upp det i tre inlägg. Nästa handlar om interiören.

Kul att få vara med när David matade de fyrbenta.

Under min första egna promenad slog jag mig ner på denna bänk en stund. Läcker utsikt över Östersjön. Jag bestämde mig för att ta med min gamla klasskamrat till en fika här. Det blev också så en gång under veckan.

Undra hur många hundra gånger vi såg ut mot havet? Mestadels från lägenheten, där vi försökte lägga upp dagens schema. Snabbt kunde vädret ändra karaktär och vi fick tänka om. Tur vi var pålästa och hade upptäckt inomhusaktiviteter på nära avstånd. Samtidigt är det nästan aldrig det som lockar mest. En mix är idealet.

Då säger vi välkomna tillbaka på fredag när vi tar dig med uppför den branta trappan till vår veckolya….

Nexö Havnefront

Måste erkänna att jag kan sakna ”den gamla goda tiden”. Då man med glädje, nyfikenhet och viss förväntan gick in till en ”hotellreception” och möttes av en livs levande person. I minnets skafferi finns exempelvis den trevliga kvinnan i Dueodde med. Hon som gav mig flera personliga tips och frågade vad vi gjort för kul (2014). Aldrig bad hon mig om att betala dagens tull.

Solveig rattade in till höger om det gula huset och rullade in på bakgården. Där lämnade hon mig som vakt åt allt bagage, medan hon körde tillbaka bilen till torget.

Det är bara att gilla läget. Minns det var likadant på södra Gotland. Där vi skulle försöka hitta ”gömstället” med nycklar. Plötsligt förvandlades vi två välutbildade till två osäkra tonåringar. Tar man det på rätt sätt blir det många skratt.
Hissen som det stod om i informationen fanns på utsidan av huset. Vi lyckades få in både oss och allt bagage. Jag behöll min hårt packade ryggsäck på ryggen. Oj vad varmt det var med ”glasfönster” i den gassande solen. Dumt att gnälla. Att åka upp två våningar går snabbt. Utsikten in mot torget var också spännande.
Resan upp gick inte fort. Snarare i snigelfart. Sedan kom vi in i smärre svårigheter. Det gick inte att öppna dörren. Jag vågade inte se efter i mobilen vad mitt blodsocker låg på. Efter många försök gav vi upp. På något vis fick vi igång ”skrället” och kunde börja hemresan mot Moder jord igen. Otroligt nog fick vi upp dörren igen och kom ut från den ”Danska saunan”.
Sedan blev det många turers släpande i den trånga trappan. Vårt lägenhetsnummer såg vi inte till, men vi insåg vilken dörr som borde vara ”vår”, med tanke på de två grannarnas nummer. Logik när den är som bäst. 🙂

Visade sig vara sköna sängar i rummet mot kvällens skugga.

Efter ett par sega och äventyrliga timmar var det efterlängtat att äntligen få komma in. Visst ser det lockande ut?

Som frukost-Nisse trivdes jag bra i köket.

En linslus i spegeln. Fräsch och fin toalett.

Utsikten från balkongen var suverän. Vi åt ingen frukost där, men väl andra måltider. Eller så bara stod vi där en stund och njöt vid räcket. Livet kändes behagligt och enkelt. ❤

Betyg för vårt andra boende: (Max 5)
Jag gav 4
Solveig gav 4

Ps. Därmed en ny ledare i denna spännande och personliga tävling.
Ps 2. Detta var inlägg nummer 100 på Bornholmuppochner. 😀

Bornholm Panorama Apartments

Vid våra tidigare besök på Bornholm har vi bott i allt från ett ”privat” hus till en nyrenoverad lägenhet i toppskick. Då vi skulle boka in oss den här gången hade Bosse letat upp några olika alternativ som lät bra. Ganska snabbt insåg vi att, trots att vi tyckte att vi var ute i god tid, så var vi inte alls det. Många andra hade hunnit före oss och allt verkade slutsålt. Efter lite sökande hit och dit, hittade vi till sist ett ställe som kunde erbjuda en ledig lägenhet den veckan vi hade bestämt oss för, Bornholm Panorama Apartments, en bit utanför Svaneke.

Det blev språkförbistring i receptionen. Mannen som tog emot oss kunde inte konversera på engelska eller danska och eftersom jag inte kunde polska så förstod vi inte varandra… Men, vi fick nyckeln till lägenhet tre och kunde sedan flytta in alla våra väskor.

Rummet var ganska stort och ljust och det lilla pentryt visade sig innehålla allt som behövdes för vårt semesterboende. Att kylskåpet brummade konstant och att frysfacket ganska snabbt blev totalt igenfruset, visste vi ju inte när vi tog den här bilden. Myrorna som flyttade in hos oss fick vi snabbt hjälp med i form av en myrdosa.

Till vänster om bilden fanns ett löst element. Så vitt vi kunde se var det den enda värmekällan som fanns i lägenheten. Tur att det var sommar. När solen lyste in så blev det varmt och skönt, men hade det regnat och blåst hela veckan så hade vi nog fått sätta på elementet konstant.

Vår bil fick stifta bekantskap med bilar från Norden och en gång från Österrike. En dag hamnade vi bredvid en snygg Porsche.

Solskensön Bornholm bjöd oss på några soliga eftermiddagar och kvällar under vår vecka. Då var det skönt att slå sig ner på altanen.

Dagen innan vi åkte hem kom bonden och slog gräsvallen utanför tomten. Så här efteråt ångrar jag att jag inte traskade iväg över gärdet och tog reda på hur det såg ut lite längre in i skogen.

Den här vägen följde jag däremot ända ner tills den svängde. Första gången utan macro och andra gången med. (Och den andra gången kommer förstås att redovisas i ett annat inlägg någon gång framöver.)
Det finns en del som är bra att veta om man väljer detta boende: Ska man bo här en vecka så är det en fördel att ha med sig egna handdukar också. De som ingår i boendet byts inte ut under veckan. Tydligen är det meningen att man ska slänga sina sopor efter att man sorterat dem, men eftersom ingen information gavs om var och hur så valde vi att ta med kartong och plast hem… Vägen till Bornholm Panorama Apartments är inte skyltat på något sätt. GPS är en klar fördel för att hitta hit första gången. Och, kör försiktigt. Vi mötte många harar och fasaner under våra turer. Jag är glad att samtliga fortfarande levde när vi åkte därifrån eftersom de flesta saknade trafikvett.
Mitt sammanfattande betyg för boendet blir *** (av fem).
Bosses sammanfattande betyg blir **