Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Vi vill visa upp Boderne på ett lekfullt sätt. Därför blir det även några fotoillustrationer från denna mysiga och sevärda by. Men inget överglänser verkligheten.
Denna bil känner besökare igen som deltog i novemberleken 2025. Fast då valdes en bild från en annan vinkel. ”Bokstavsochsifferskylten” ville vi inte bjuda på. 15 deltagare hade rätt. Trevlig helg önskas till ”färskbesökare”. Ett nytt ord som borde få en plats i SAO.
Vi är kvar i läckra Snogebaek. Med jämna mellanrum bytte Solveig inställning på systemkameran. Själv tyckte jag det räckte med att jag stundtals hade kvar nerfallande relativt intensiva flugor/tussar på min högra ögonlins. Fotograferandet lämnade jag nästan hela tiden, under den fjärde resan, över till henne. Numera är det bara någon gång ibland, när jag troligen är rejält trött och ligger i sängen, som jag en stund kan ”njuta” av fallande svarta saker. Gör som väl är inte det minsta ont.
Jag tycker det är tufft med foto illustrationer. Men som med mycket annat är lagom bäst. Följande bilder är tagna från eller emot träbryggan.
Speglingar i vatten är jag extra svag för. De tillför oftast mycket positivt.
Alla som följt bloggen vet att Bosse och jag gillar att ge oss ut tidigt på morgnarna. I ärlighetens namn ska jag medge att jag egentligen inte är speciellt morgonpigg alls, men det uppvägs av att jag trivs bäst när vi inte behöver trängas med andra. Dessutom är det ett speciellt ljus och en skön stillhet på morgnarna (och en mer lagom temperatur om det är en varm sommardag).
Det verkar inte vara någon större skillnad, vad det gäller detta, om man jämför Bornholm med Gotland. När jag strosade omkring med kameran i hamnen i Nexö, en tidig morgon, var jag ganska ensam. Lekte lite med kameran och effekten ”fotoillustration”.
Hur härligt det än ser ut har jag aldrig drömt om att äga en båt. Kanske är det för att jag tycker bäst om att känna fast mark under fötterna…
Eftersom jag gått iväg utan frukost, och visste att den förmodligen stod framdukad på bordet vid det här laget, vände jag och började gå hem mot lägenheten igen.
En sista bild blev det på museet som jag passerade. Och visst hade jag rätt. Då jag kom tillbaka hade Bosse dukat fram en fin frukost. Det blev en stilla promenad som passar att lägga in såhär i Stilla Veckan. Eftersom jag har påsklov blir det ett nytt inlägg på onsdag. Tills dess önskar jag er alla en fin fortsättning på veckan!