Bornholmsborsten

…Jag vill helst borsta bort minnena av vår tripp till Svaneke. Visst var det målet för alla cyklister. Antagligen något populärt som pågått sommar efter sommar. Bilarna nere vid hamnen var som plåtmyror. Jakten på sista parkeringsplatsen var egentligen slut sedan länge. På något vis lyckades jag vända bilen och ta oss ur staden. Solveig lotsade mig upp till vägen, som leder mot den vackra kyrkan Ibs kirke. Strax innan kyrkan tog vi av till vänster. Hit skulle vi ändå åkt några timmar senare.

Jag hade läst på nätet att vi skulle besöka Bornholms minsta, men mysigaste gårdsbutik. Vi var själva ute efter en speciell sak.

Det är Lars Guldbrantsen som tillsammans med sin fru Pia driver Bornholmsborsten en bit ovanför Svaneke.

Här handlar det om ett gammalt gediget hantverk med en skön touch av modern stil. Det hade varit kul för oss att få se paret i action i verkstaden när de skapade sina alster.

Här finns gedigna borstar till olika uppgifter i hemmiljön. Allt från köksborstar, diskborstar, inomhuskvastar, terrasskvastar, bilvårdsborstar till rengöring av stuprännor. Alla bär namnet Bornholmsborsten och är tillverkade av de professionella borstbindarna. Här får man vad man betalar för. Inget vanligt skräp som hinner gå sönder innan man kommit hem (för att överdriva lite). Tanken är istället att produkterna som är gjorda av bästa materialen ska hålla i åratal.

Tre nyheter som finns på bild på hemsidan bär namnen Ergonomisk diskborste, Skolmåltider och Köksredskap Fartygsform. Det sistnämnda ser spännande ut på bild. bornholmerboersten.dk

Vi hittade det privata som vi var ute efter och givetvis var det även något annat som fick följa med oss hem. Ett fint stopp på Bornholm. ❤
Jag log när jag precis noterade att de finns representerade så långt bort som i Japan. Jag tycker det borde finnas möjligheter även i det långsmala landet Sverige.

Klippeöens Gårdbutik

Vi läste och såg ett stort uppslag i DENNE UGES BORNHOLM om butiken i det 300 kvadratmeter stora vita huset. Perfekt utflyktsmål när man vill in någonstans och värma sig och samtidigt blir sugen på både det ena och det andra.

Platsen är Saltuna på kystvejen mellan Gudhjem og Svaneke. Vi bodde bara en liten bit därifrån.

Mycket trevlig välkomst-trio. Ingen som kacklade eller skällde på oss.

Där fanns ett stort utbud av kläder både för män och kvinnor. De har också en egen produktion av olika saker som bluser, kjoler, t-shirts, sokker, uldunertöj, handser och oma. Undra vad oma är för något? Finns inte med i min danska fickordbok. Ibland tycker jag det är spännande att inte veta allt. Då kan min medfödda fantasi få sitt spelrum helt för sig själv.

Här stod jag på andra våningen och spanade en stund.
Familjen som driver detta har en egen lille danske fabrik med vaeveri og systue.
Väveriet har stolta väv-traditioner så långt tillbaka som till 1876. Imponerande.
För den som uppskattar kaffe och godis är utbudet också frestande. Vad trist att ”en vitrockad” har sagt att jag inte ska äta lakrits längre. Tyvärr har den vise rätt.

Mycket trevligt ställe. Vi återkommer säkert hit fler gånger när vi rullar på den sevärda vägsträckan. Om inte en stor tom turistbuss står just då på parkeringen.
Givetvis lyckades vi inte komma ut tomhänta…

Ett fascinerande hantverk

Längst in i den ljusa och fräscha lokalen finns glasbrukets öppna verkstad. Det är bara att slå sig ner på en stol och ta del av hur en klump rykande, varm glasmassa förvandlas till en vacker vas, ett unikt glas, en fin kanna eller något annat.

Visst är det lite magi när man ser hur glasblåsarna hanterar den ”oformliga” klumpen.

Enligt hemsidan finns några av Nordens skickligaste glasblåsare här. De tycks vara helt oberörda av att det sitter ett gäng turister och studerar deras arbete.

Inspirationen kommer från naturen, ljuset och närheten till havet. I butiken hittar man glasprodukter med mönster av vågor, växter, fjädrar och fisknät m.m.

Ännu en unik vas håller på att växa fram inför våra ögon.

Men den är fortfarande inte helt klar, även om man kunde tro det på förra bilden.

Undrar just hur många vasar det blir på en dag? Funderar också på om de tillverkar vasar en viss period eller om de varvar olika produkter… Det får jag fortsätta att fundera på för jag tror inte att varken Google eller AI kan ge mig något svar.

Wao! Så fin den blev! Så snart jag knäppt den här bilden så hamnade den fina, gröna vasen i ett skåp.

Baltic Sea Glass

Varje gång vi kommer till Bornholm letar vi upp gratistidningen ”DENNE UGES BORNHOLM”. (Givetvis har Bosse redan skrivit en lång lista över platser och besöksmål i närheten av vår valda bostadsort, men dem kan vi alltid komplettera med spontana utflykter som tidningen ger tips om.)
Baltic Sea Glass hade vi läst om flera gånger, men aldrig besökt. Eftersom vi bodde nära och körde förbi där i stort sett varje dag under veckan så bestämde vi oss för att vi skulle stanna till innan veckan var slut. Till sist svängde ”den lilla blå” in på parkeringen på Melstedvej 47, strax utanför Gudhjem.

Ett av Bornholms äldsta ”glaspusterier” läser jag i ovannämnda gratistidning.
1981 grundades det av Pete Hunner och Maibritt Jönsson. 2020 tog en bornholmare vid namn Michael Brandt över ledningen.

Himlen var gråmulen, men vad gjorde det…

Inne i Baltic Sea Glass fanns det gott om ljuspunkter och färgsprakande glasprodukter av olika slag. Ett paradis för den som tycker om att vandra runt och bara njuta av vackra saker. Det är lätt att hitta något som man gärna vill köpa, antingen till sig själv, som en uppskattad present eller varför inte både och 🙂
Munblåst glas har sin speciella charm. Det finns inte två saker som är exakt lika. Även om man vid den första anblicken tror att de är identiska så är de förstås inte det eftersom de inte producerats i en maskin utan gjorts var och en för sig av en glasblåsare. Vilket fantastiskt hantverk!

Nu blev vi nyfikna eftersom vi förstod att det hände något längre in i lokalen. Flera av de andra besökarna hade stannat till och såg ut att ha fullt fokus på något som skedde inne i hörnan.

Så klart att vi också gick dit för att se… Välkommen åter på onsdag!

Gammal kärlek rostar aldrig

”Den lilla blå” fick inledningsvis ta oss på nya vägar denna onsdagsförmiddag. På slutet kom vi in på vägsträckor, som vi körde vid förra besöket.

Det gällde för mig att hålla tungan rätt i mun och hoppas det inte uppstod för många möten. Helst inga alls. 😉

Så var vi återigen i denna härliga oas, som vi upptäckte vid förra resan.
Vädret spelade oss många spratt under veckan. Även denna gång. Om det började ösregna fick vi nöja oss med endast ett besök i butiken. Annars så…

Vi fick några droppar på oss innan vi gick gick in i butiken. Kanske skulle kranen skruvas åt och vi slapp mer regn. Åtminstone den närmaste timmen.

Den här gången tog vi oss längre tid inne i butiken än förra gången, när vi då direkt fick reda på att det när som helst skulle komma en fylld turistbuss, som skulle göra det svårare att fotografera utomhus. Syftade inte på att bussen skulle rulla dumt i vägen på grusgångarna – bland alla fina blommor och konstverk. 😉
Vad mycket ögongodis här finns. ❤

Även denna gång hade vi äran att byta några meningar med den supertrevliga Anina Kofod. Kvinnan bakom allt fint, både inne och ute. Jag ser och läser på min mobil att hon varit med på ”Kulturrunden” i dansk TV.
Förra gången köpte Solveig en grön vas. Redan då blev vi förtjusta i den rostiga vattnande flickan. Nu står hon eller hennes syster i vårt vardagsrumsfönster och vattnar symboliskt.

Bornholm´s Welcome Centre

Tänk att vi inte tänkt på det tidigare, när vi anlänt till Rönne de andra två gångerna. Då var fokus mest på att följa strömmen av bilar åt andra hållet och så snabbt som möjligt lämna den största staden med all vår last. Dessutom minns jag att det pågick ett omfattande vägarbete vid hamnplan.

Så våra blickar var inte då mot det som fanns rakt fram från avfarten, utanför det höga staketet. Istället bara följa bilen framför så nära som möjligt, så ingen fick för sig att byta fil och ställa till det.

Det blåste kalla vindar när vi kom ut från den parkerade bilen.

Men direkt när vi kom in blev vi uppvärmda på olika sätt. Vilken trevlig start på vår nya resa.
Här fanns möjligheter att kika runt. Samla på oss gratis information.
Det fanns saker till salu för de som ville ha med sig något minne hem.

Dessutom gott om reklam för aktuella aktiviteter på ön.

Medan jag uppsökte den väl skötta toaletten snöade Solveig in sig på fåglar. Hos Dyrenes Oase på Bornholms Rovfugelshow finns under sommaren möjlighet att se på show. Stället i utkanten av största staden finns med på vår långa framtidslista.

Nöjda med första stoppet. Fyra och en halv timme kvar tills vi kunde checka in på vårt boställe. Den här gången tänkte vi starta bilresan på väg 159, på västra sidan.

Det var bara i Rönne som vi såg havet. Ganska snart gjorde vägen en sväng inåt landet. Efter ett par mil ämnade vi byta både väg och väderstreck. Mysigast är att glida fram på vägen i en behaglig hastighet. Det är så vackert. Så mycket att beskåda. Tyvärr finns inte möjligheten att stanna till överallt. Kanske tur det…

Livlig köpstad

Framför allt under turistsäsongen stämmer bloggrubriken extra mycket. Nexö är öns näst största stad. De bästa sand och badstränderna finns i närheten. Det finns flera anledningar att stanna till här med bil eller andra fordon.

Här har vi varit inne under tidigare semestrar, när vi bott i närheten av staden. Minns exempelvis en gullig liten vattenkokare, som vi länge hade i vårt hushåll.

En av dessa färger kan jag numera se på en byrå i vårt gemensamma sovrum. Lätt eller en 25 % fråga? Vilken färg tror du vi valde?

Om mindre än tre år firar butiken hundra år. Läste att den ursprungligen hette Ejner Jensen.

Någon måste sköta kameran. Någon annan måste slå in och ta emot betalningar. Någon tredje person måste betala och göra rätt för sig.
Kameramannen längtade säkert efter minst en handfull spännande ”dambutiker”. Allting går mycket bättre sedan Solveig skaffade hundkoppel. 😉 Förr visste hon aldrig var jag befann mig efter en kvart.

Självklart dekorerade de snabbt om när Solveig … 😉

På marken syns bruna spår av den kommande hösten. Trots den behagliga värmen var vi en bit in i september 2024.

Olika bedjande blickar om att få följa med hem lyckas inte alltid. Jag ser igenom fasaden.

Jag funderade ironiskt på om vi skulle ta hissen upp till vår lägenhet. 😉
Längst upp i mitten var ”vår”. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg gick det inte så bra för oss under jungfrufärden. Dumt att äventyra en mysig semesterdag.

Butik med sjael

Vi är kvar på Kraemmerhuset. Nu får ni följa med in i butikken (dansk stavning).

Vi hade turen att få en pratstund med ägaren till Kraemmerhuset. Anina Kofod heter den trevliga kvinnan. Härligt att hon pratade flytande svenska (liksom norska). Anina är även keramiker. Under vintern har hon möjlighet att ägna sig åt keramik i verkstaden. Säkert en njutbar syssla som omväxling till allt trädgårdsarbete.

Jag berättade för Anina om vår blogg och fick tillåtelse att ta kort. Men hon nämnde också om turistbussen som snart skulle rulla in. Därför letade jag upp Solveig och tillsammans lade vi snabbt upp taktiken. Först bilder inomhus och inköp av ett par saker. Sedan besök i trädgården.

Den där ”söta gröna saken” kommer antagligen att få följa med oss hem vid nästa besök. Om den och hans kusiner inte flugit hem till någon annan. Garanterat återkommer vi hit till ”butik med sjael”, som jag läser på deras webbsida. Där går också att se att de öppnade säsongen 2025 den 14:e april.

Rostig jernkunst är intressant. Hon som vattnar skulle nog trivas på vår nya balkong.
Ni ska veta att det finns väldigt mycket annat fint och intressant i andra rum. Dessutom går det att dricka kaffe och fika här. På flera platser i den stora trädgården finns sittmöjligheter. Trädgården kommer vi visa upp i ytterligare inlägg här på bloggen.