Snogebaek havn

Vid förra besöket lämnade jag Solveig bland butikerna och gjorde en egen spontan utflykt. Nu var vi två som drog oss mot havet och pulsen befann sig betydligt lägre.

Till vänster finns den berömda sandstranden Balka. Snogebaeks fiskeläge ligger mellan Balka Strand och Snogebaek Strand. Vi minns från gamla semestrar Balkas långgrunda strand med sin ljuvliga mjuka sand.

Detta är en av få ö-hamnar i Danmark.

En rejäl modernisering har skett med tanke på platsens historia. För länge sedan var det andra regler som gällde. Då fick fiskarna dra upp sina båtar på land efter sina fisketurer.
Det ska under en lång tid ha varit struligt när de försökte bygga en hamn. De misslyckades ständigt med sina försök. Men året 1889 hade de äntligen fått ett bra tips. Metoden var att bygga hamnen hundra meter ut i havet. Sedan ”koppla” på en bro in till fastlandet.

Vi såg inga fiskare på någon ljugarbänk. Därför inget samtal om skrönor med en mix av allvar och vild fantasi.

Här var det mer ös på havet.

Jag läste någonstans om att de har en årlig hamnfest.
Sista bilden är från mitt raska besök. Minns att det var mer ödsligt, fast det var juni, än det var denna ljuvliga sista sommardag. (Enligt gammaldags almanacka).

Avsked och Längtan

Vår första tripp som ”bornholmuppochner skapare” började närma sig sitt slut. Tidigt nästa dag skulle en fullastad ”Den lille blå” återigen rulla iväg mot Sveriges gränser. Med en liten gemensam paus på 80 minuter på färjan.

Vi var tacksamma för att den vackra ön denna sista hela dag ville visa upp sitt bästa väder för oss. När jag sitter vid ratten är det som det sker något magiskt. För har vi inget givet mål så är det nästan alltid havet, kustremsan, som likt en magnet drar i ”trådarna”.

Jag kunde inte låta bli att se efter vad det var för några medmänniskor som gick på Balkastranden. Ser ut som de är ganska fullastade.

Bornholm har rätt många likheter med Gotland. Kallt i vattnet under juni. Få badande. Vi har varit här under midsommar en gång tidigare och kunde jämföra.
Skolbarnen gick fortfarande i skolan, såg vi under veckan. Eller var på vårterminsutflykt. Vi mötte både bussar och ungdomar lite överallt de första dagarna, innan sommarhelgen. Men denna dag firade de säkert sitt nystrukna långa lov på hemmaplan.
För oss var det dags att ta farväl av bensträckaren vid kustpromenaden och dra oss ”hemåt”, för att börja packa lite smått.

Den här gången njöt vi extra mycket av utsikten vid bostället. Men det gick aldrig helt att slappna av. Med så många djur på två eller fyra ben gjorde det omöjligt att helt koncentrera sig på vyn mot havet. Otroligt att vi lyckades hålla liv i dem alla…
Längtan efter ett återbesök växte sig stark. Åtta veckor senare var vi tillbaks på Bornholm. Betydligt fler veckor har runnit iväg sedan vi sist var fastboende i Ystad. Jag får räkna på det för skojs skull. Men inte nu. Vid lediga stunder tar jag istället farväl av Råå omgivningar eller promenerar vid härliga Tallskogsleden. Var sak har sin tid. I nästa inlägg får du åka med på färjan tillbaka till fastlandet Sverige. Nu är min datortid för idag slut.

Räkna de lyckliga stunderna

Jag lånade rubriken från boken som jag läste ut i lördags. Författaren heter Conny Palmkvist. Boken är första delen i Öresundstrilogin. Tiden är starten på andra världskriget. Handlingen mest förlagd till Helsingborg och Helsingör. Platserna känns både mysigt bekanta, som konditoriet Fahlmans café, men också läbbiga med tanke på tidpunkten 1940-42, som även skulle kunna bli dagens tidpunkt. Bäst att stänga in de mörka tankarna. Inte ta ut några sorger i förtid, som min älskade mamma sa ibland.

Igår hade vi en ljuvlig stund vid ett annat fiskeläge. Där passar även bloggrubriken in. Det var sol och skönt och vi åkte de få minuterna söder ut och nådde ”På Råå” på nolltid. Vad härligt det är att få uppleva sådana moments i vardagen under en uppfriskande promenad. Sedan var jag laddad för att dimpa ner i soffan och se en skidskyttestafett i efterhand och under fikat nästa stafett i direktsändning. Allt för att även skjuta upp dagens flyttpackning.

Denna mysiga kväll på Bornholm hade vi heller inte långt ner till Bölshavn. Vi njöt av utsikten, havsluften och av sällskapet. Paret på bild gick vidare mot piren och ett kvällsdopp, innan de antagligen intog fika och njöt på sitt sätt. Själva var vi badkrukor mest i…

…stillsam rörelse. Bölshavn var ett nytt smultronställe för oss, som vi gärna återkommer till under kommande resor. I pärmen med möjliga sovställen finns den lilla byn givetvis med. Några av stugorna/husen verkar hålla hög klass. Undra var vi ska bo nästa gång?

Just denna utomhuskväll var inte slut för oss. Vi rullade bara några kilometer för att nå Listed och uppleva en fin solnedgång. (redan redovisad här på bloggen). Hoppas du besökare också tänker på att ”Räkna de lyckliga stunderna”.
Ibland oväntade. Ibland planerade i detalj. ❤

Ps. Detta är inlägg 64 från första resan. På onsdag kommer förhoppningsvis nästa. Vi har en slutsiffra som vi räknar med att nå innan vi tar en bloggpaus av naturliga skäl. Men andra resan är redan gjord och när du minst anar det dyker första inlägget upp från den trippen. Då hade vi mer tur med vädret.

Ude vid Verdens Ende…

När man tar sig fram längs Skovvej i Svaneke hamnar man vid Verdens Ende. Här ligger fyren som vi lagt in tidigare. En bit söder ut finns en stor populär camping.

En enkel förklaring är att underbara Svaneke omges längs vattnet av två gamla fiskelägen och naturhamnar; Vige Havn i norr och Hullehavn här i söder. Sanden är grov och havsbotten består av sten och klippor. Från början fanns ingen strand här. För att glädja campingens gäster fyllde de därför på med gissningsvis hinkvis med sand. 😉

Följande text läste jag på danska i en bok: ”En sommardag er Hullehavn et af de bedste steder på jord.”
I en annan bok, som då och då har en lista över de fem bästa sakerna av olika ämnen, stod liknande ord. Här gällde det alltså de fem bästa badställena. Hullehavn står först av de fem ej rangordnade platserna.

Vi lämnade ungdomarna som troligen firade första sommarlovsdagen. Vi bestämde oss för att fortsätta längs kusten och njuta av inloppet till Svaneke havn.

Kanske känner du igen lite från tidigare inlägg. Nu från en annan synvinkel. Vilken tur vi hittade tillbaks till ”Den lilla blå” som stod parkerad rätt nära fyren.