Allinge havn i grått

Om man vill se den fina hamnen i Allinge är vårt råd att inte leta efter en p-plats därnere, om du kommer till Bornholm under högsäsong.

Precis som med flera andra fiskelägen på ön är även Allinge hamn förlagd till naturliga fördjupningar i klipporna. Sedan förbättrades allt när de sprängde bort granit och hamnplatsen kunde växa i takt med att fiskemetoderna blev mer omtalande.

De blomstrande åren var mellan tolvhundratalet och femtonhundratalet då det fanns otroligt mycket sill i Östersjön. Allinge blomstrade under denna tidsepok. De sålde fisken till hansastäderna, som i sin tur sålde vidare till de södra städerna i Europa.

Till höger i bakgrunden kan du se skorstenen till rökeriet, där vi parkerat ”Den lilla blå” och där vi en stund tidigare njutit av en god lunch. Som du kan läsa i vår bloggrubrik har vi med en dyster färg. En annan gång ska vi fota i den här läckra lilla staden när den gula lampan lyser på himlen. Nu gällde det mest att försöka hinna med så mycket trevligt som möjligt innan det fanns en stor risk att det skulle bli oväder. Om inte annat skulle vi in i några lockande butiker i närheten.

Ett rejält stort bakslag drabbade hamnen 1872. Då kom en objuden gäst som i modern tid skulle fått ett eget namn. Nu nämns bara ordet stormflod. Sorgligt nog förstördes hamnen totalt och allt förblev till ruiner. Fantastiskt att det därefter, på den tiden, bara tog fyra år att bygga upp platsen igen.

Missa inte Allinge om du är på semester på Bornholm. En av flera små pärlor på ön. ❤

Metamorfos

På Solveigs födelsedag den 8:e januari i år, lade jag in ett inlägg med rubriken ”Livets Tråd”. Vi uppskattade verkligen det fina konstverket i Svaneke av Arne Ranslet. Min sista mening då var denna ”I kommande blogginlägg kommer han garanterat att dyka upp fler gånger.”

Utanför Allinge kyrka vilar en ängel av samma konstnär, som bodde strax utanför staden under ett antal år. Sedan flyttade Arne och hans fru Tulla Blomberg Ranslet till Spanien och etablerade där en ateljé och konstnärsverkstad.

Mina bibliotekarie tankar går naturligtvis till klassikern, novellen/kortromanen ”Metamorphosis” (Förvandlingen) av legenden Franz Kafka. Av många utsedd till världslitteraturens bästa novell. 1915 kom första upplagan ut och har sedan dess blivit en inspirationskälla för flera skrivargenerationer. En enkel och kort story med många bottnar. En av dem är förvandlingen från människa till ängel och ett evigt liv. Det finns fler konstnärer som inspirerats av denna tanke.

Några välgjorda kvinnliga detaljer.

Hon sitter bra där vid den starkt gula kyrkan på Norra Bornholm. Vilken av de två, än så länge, konstverken av Arne Ranslet tycker du mest om? Jag uppskattar båda. Vem vet? Vi dyker kanske på ett tredje. Konstnärsparet bodde trots allt på Bornholm i nästan 33 år.

Madsebakke

Här har vi varit förut… var min första tanke då vi parkerade den lilla blå på parkeringen. Skillnaden var att vi inte kom längre än till parkeringen den gången… Nu gick det bättre!

Vi reser, i fantasin, nästan 4000 år bakåt i tiden och hamnar på bronsåldern.

Så här efteråt har vi konstaterat att det finns ett hällristningsfält till, en bit ifrån detta. Det får bli ett besök där nästa sommar. Flera gamla stenbrott i området gjorde att två hällristningsfält förstördes.

På lite avstånd ser det ut som vilka släta berghällar som helst. Nästan lite tråkiga. Men tittar man närmare så…

De 14 olika skeppen vid Madsebakke har ristats in under många år. Det här är troligen det äldsta.

Skeppet var det viktigaste transportmedlet under bronsåldern. Skulle man få tag på brons behövde man ett skepp. Inte så konstigt då att man valde att rista in just skepp.

Visst är det spännande att fundera kring hur bronsåldersmänniskorna tänkte. Tydligen var skeppet även en religiös symbol – solens resa över himlen eller en resa till dödsriket?

Det här skeppet funderade jag lite extra över… ?

Andra heliga figurer; fotavtryck och hjulkors. Med en stor portion fantasi kan man strosa omkring på Madsebakke och leva sig in i hur det var på bronsålder, Fast ändå inte… Det är svårt att tänka sig in i hur det var att leva här för så länge sedan.

Gennembrud

Efter vår lilla fadäs bestämde vi oss för att åka vidare mot vårt logimål. Men ett konstverk som vi trodde var okej att ”besöka” fick bli vårt avsked av Allinge för denna gång.

Mest av en slump hamnade vi senare under veckan, återigen i den mysiga staden, som egentligen är förenad med Sandvig sedan flera år tillbaks. Fast än så länge får Allinge ha en egen kategori på vår blogg. 🙂

Det finns rätt många synonymer till ordet gennembrud. Fast just där på plats funderade vi mest på om det inte var läge att besöka en bekant affär i Östermarie för att proviantera innan vi letade upp vår kommande bostad/logi…
…och här på hemmaplan jobbar vi febrilt med att skapa ett nytt personligt hem. Samtidigt pusslar vi avkopplande med tusen olika pusselbitar på balkongen. De olagda bitarna minskar till antalet. Det gör tyvärr också Solveigs sommarlov. Aldrig har hon börjat så tidigt en hösttermin.

Bara till låns

Vi vandrade vidare tillbaka från ”Domen” till rökeriet och bilparkeringen. Vi tänkte passa på att återbesöka det fina biblioteket på höjden, med utsikt mot havet. Vi mindes med glädje att vi njöt av besöket under vår semesterresa sommaren 2017, som de två utbildade bibliotekarier vi alltid kommer att vara.

Åtta år senare är det intressant att läsa på om husets tillkomst. Allinge Borgerskole invigdes 1895. Byggnaden byggdes av de tre byggherrarna som lämnat in det billigaste erbjudandet. I en tidningsannons från maj samma år stod följande text: August Kofoed 14 620 kr, murare Larsen från Allinge 15 847 kr och snickaren Anton Sonne också från Allinge 16400 kr.

Materialet är röd sten och granit med ett torn med timmer och spira. Du ser på toppen av spiran ”reklam” från hantverksyrkena. Jag syftar på ett pass och en triangulär linjal.

Konstigt! Vi mindes inte att de hyrde ut cyklar förra gången vi var här…

Nostalgiska som vi är tänkte vi tillbaka med ”bibliotekstankar” när vi kom fram till framsidan och skulle gå in. Därför ovanstående två gamla foton.

Jag hade tagit täten, men kom av mig när någon i arbetskläder tilltalade mig på danska. Jag uppfattade bara att han frågade om jag skulle ta mig en titt. Han försvann ut genom porten. Jag tappade tempo. Antagligen skulle de renovera och flytta runt böckerna till olika avdelningar. Sedan insåg vi båda två att vi hamnat mitt i en pågående renovering och att biblioteket var ett minne blott.

När vi kom ut tittade vi uppåt på den nya skylten som ersatt Biblioteksskylten.
År 2017 (strax efter vårt besök) stängdes biblioteket som hållit till där sedan början av 1970-talet. Nu finns det i en skola i Allinge.
Tydligen används byggnaden numera som kontor för föreningen Folkemödet.
Vi får se vad det blivit av den fina byggnaden nästa gång vi kommer dit…
(Fakta från INFOBORNHOLM.)

Med många vinklar och vrår

Vi gick tre minuter, längs vatten, ”från förra inlägget” och nådde denna vida berömda byggnad.

Namnet på denna speciella byggnad är ”Domen i målet Allinge”. Kupolen ägs av Boligselskabernes Landsforening (BL). Den är ritad av arkitekterna Benny Jepsen och Kristoffer Tejlgaard och byggd 2012 i samband med ett offentligt möte på ön.

Det var häftigt att läsa att kupolen under de två första åren stod på parkeringen på andra sidan vägen. Sedan tillkom en önskan om att det skulle bli en permanent byggnad för Folktoppmötet. Därför monterades den ner och förflyttades hit där den står nu. Självklart insåg de att det behövdes rejält med förbättringar av byggnaden på denna mer utsatta plats, med tanke på havets och vindarnas alla temperament.

Ett inledande steg var att placera ett lager av väderskyddspapper mellan inner- och ytterväggarna. Det installerades fönster av plexiglas. Missa inte det här! Glasen är tillverkade i hela femtiotvå olika varianter. (En hel kortlek.) Jag läser vidare att byggnaden har en lounge, en maffia (?) och en sal med plats för etthundrafemtio personer.

Träskelettet är tillverkat av statligt kontrollerad Bornholms Douglasgran och beklädnaden av olika typer av återvunnet trä.
Vad kostade då hela bygget av denna kupol på 212 kvadratmeter och med 8 meters höjd? Jag läser siffran sex och en halv miljon.

Det är som att sitta på första utomhus parkett, med en underbar utsikt över vad som händer på havet. Du som följer vår blogg ser både rökeriet, där vi åt tidigare, och en del av promenaden som Solveig skrev om sist.

Katedralen fungerar som möteslokal under Folkets möte, men den ägs också av Bornholms regionkommun. Den går därmed att hyras för olika aktiviteter. Här nämns festlokal och konstutställningar. Men den som hade tänkt slå till stort med en privatfest eller ett guldbröllopsfirande kan glömma tanken.
(Har hämtat min fakta från INFOBORNHOLM.)

Vilket håll ska vi ta?

När vi parkerade bilen utanför Allinge Rögeri såg vi direkt vad vi ville göra efter lunchen. Så underbart att det fanns en ”jämn” promenadväg med en fantastisk utsikt över havet alldeles intill parkeringen.

Här fanns bara ett dilemma: Vilket håll ska vi gå åt? Vi vill ju inte missa något.

Alla goda ting är tre: Solen lyste på oss. Vi var mätta och belåtna efter en god lunch och vi kunde njuta av utsikten mot klipporna och havet.

Varken Bosse eller jag kände för att vara lite mer våghalsiga, och ge oss ut och klättra, utan vi höll oss snällt på den jämna ”vägen”.

Tänk att den här lilla skönheten valde att växa just här. Förutsättningarna var förmodligen inte de bästa, men viljan var stark och då går det mesta.

Om du som läser det här någon gång kommer till Allinge så rekommenderar jag den här promenaden. Förutsatt att det inte blåser ”full storm” förstås. Hade vi kommit hit en av de andra, betydligt mer blåsiga, semesterdagarna kanske vi inte valt att gå just här.

Ibland får naturen bestämma och den mänskliga konstruktören får hitta lösningar som anpassar sig därefter. Smart!

Om någon undrar över vilket håll vi valde så är svaret att vi först gick åt höger, så långt det gick, och sedan vände vi, gick tillbaka och fortsatte åt det andra hållet. På så vis missade vi inte något. En fantastiskt fin promenad!

Allinge Rögeri

Nöjda lämnade vi rundkyrkan och rullade iväg mot andra kusten. Nu var det snart bara tre timmar kvar tills vi kunde checka in på veckans boende.
Med nostalgiska semesterminnen i bagaget, minns vi våra härliga dagar i denna trakt under sensommaren 2017. Då åt vi två gånger på detta rökeri.

Hoppas det smakar lika gott denna gång och hoppas de har kvar den blå båten och de otaliga signeringarna i taket & bjälkarna.

Check. Check. Dessutom lika fräscha toaletter som vid förra besöket.
Eftersom vi tycktes vara de första gästerna valde vi självklart ett bord med havsutsikt. Som du såg på flaggan blåste det snålt utomhus. När solen gömde sig bakom moln var det ”jackväder”. Femton sekunder senare var det tvärtom. Syns kanske på kommande blogginlägg i kategorin på to ben.
Jag var så säker på ett svar på tre bokstäver att jag aldrig frågade min älskade fru om hon kunde tänka sig att hoppa upp på mina axlar och skriva våra namn med sin snygga och läsliga handstil. Istället tonade mina busiga tankar bort när en trevlig tjej kom med vår beställda mat. Min mage kurrade redan förväntansfullt.

Mums! Lika gott som förra gången. Mer av en slump råkade vi hamna här igen några dagar senare. Antagligen var det ”Den lilla blå” som rullade ner av egen vilja till parkeringen vid Sverigesvej 5. 😉
Betyg fem och fem plus vid återbesöket när det var lite tunnare ”fiskbitar” och det smalt extra läckert i gommen.