Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått".
Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.
Denna oas är vi glada att vi upptäckte förra året. Vi hade tur och slapp regn under återbesöket.
Precis som förra gången delade vi på oss och sammanstrålade ibland. Vi och våra två kameror. Jag lovar. Det var inte jag som började bygga med stenarna. För i så fall hade jag väntat med att lägga på den lilla. 😉
Vi var inte helt ensamma i trädgården.
Väldigt pratglada sniglar. Jag valde att svara med små versaler. 😉
Först viskade jag till blommorna och frågade vart kvinnan med macrokameran befann sig. Nästan samtliga vände sig åt höger. Några få hade tydligen problem eller så skulle de bara busa med mig. 😉
Visst är de vackra. De tre lila bollarna. Jag vet tyvärr inte namnet. En av nackdelarna när Solveig lämnar mig kvar helt ensam på hemmaplan.
Men denna lätt blåsande raka trion fixar jag lätt. Tänk att vackra Bornholm en kort tid i historien tillhörde Sverige. På fredag har vi planerat att Solveig ska avsluta besöket med att visa upp macrobilder. Nu ska jag snart ta en cykeltur ut i sensommar värmen.
”Den lilla blå” fick inledningsvis ta oss på nya vägar denna onsdagsförmiddag. På slutet kom vi in på vägsträckor, som vi körde vid förra besöket.
Det gällde för mig att hålla tungan rätt i mun och hoppas det inte uppstod för många möten. Helst inga alls. 😉
Så var vi återigen i denna härliga oas, som vi upptäckte vid förra resan. Vädret spelade oss många spratt under veckan. Även denna gång. Om det började ösregna fick vi nöja oss med endast ett besök i butiken. Annars så…
Vi fick några droppar på oss innan vi gick gick in i butiken. Kanske skulle kranen skruvas åt och vi slapp mer regn. Åtminstone den närmaste timmen.
Den här gången tog vi oss längre tid inne i butiken än förra gången, när vi då direkt fick reda på att det när som helst skulle komma en fylld turistbuss, som skulle göra det svårare att fotografera utomhus. Syftade inte på att bussen skulle rulla dumt i vägen på grusgångarna – bland alla fina blommor och konstverk. 😉 Vad mycket ögongodis här finns. ❤
Även denna gång hade vi äran att byta några meningar med den supertrevliga Anina Kofod. Kvinnan bakom allt fint, både inne och ute. Jag ser och läser på min mobil att hon varit med på ”Kulturrunden” i dansk TV. Förra gången köpte Solveig en grön vas. Redan då blev vi förtjusta i den rostiga vattnande flickan. Nu står hon eller hennes syster i vårt vardagsrumsfönster och vattnar symboliskt.
Efter en god lunch på hemmaplan bestämde vi oss för en ny taktik. Därför tog vi en helt ny liten väg inåt landet. Minns en spännande djup sänka där det gick snabbt både ner och uppför den asfalterade vägen. Även om just den här bilden ”ljuger” så fick vi uppleva en bit blå himmel, som vi inte blivit så bortskämda med – än så länge på den här trippen till ön.
Rö kirke från 1888 är byggd i nyromansk stil och går att beskåda i den lilla byn Rö. Det sägs att byggnaden nästan är en kopia av den gamla kyrkan från ca 1200, som revs till följd av strukturella problem. Det tog ungefär ett år att få klar den nya kyrkan, som byggdes efter ritningar gjorda 1884 av arkitekten Mathias Bidstrup. (Hans namn har vi nämnt tidigare.)
Vi tror att detta rör sig om bevarade delar från den gamla kyrkan.
Både altartavlan och predikstolen ska vara från början av sextonhundratalet. (Under xx antal färglager.)
Votivskepp och dopfuntar brukar vi foto och lägga in på bloggen. Men på Gotland hade vi en annan möjlighet att kunna ”gräva” fram mer fakta. Var sak har sin tid.
Vi vände och åkte hemåt igen. Vädret lockade inte så där extremt mycket. Men innan vi åkte till mataffären gjorde vi ett stopp i Gudhjem och tog oss över till möllen.
Den holländska kvarnen, som byggdes av en man med namnet Matts Kullmann, står på en riktigt bra blåsig plats. Matts byggde den 1893 åt sin son.
Segelspannet är på hela 24 meter och därmed är den holländska kvarnen den största väderkvarnen i Danmark.
Fram till år 1944 drev Kullmans kvarnen. i anslutning till kvarnen byggdes ett hus, lager, bageri, maskinrum och elgenerator. 1959 roterade seglen för sista gången.
På sextiotalet gick det att dansa på diskotek här. Sedan höll en keramikaffär till i den gamla kvarnen. Det har har också varit en plats för utbildningar och möten. I de två nedersta våningarna har det exempelvis varit café och butik. Givetvis räknade vi inte med att det skulle vara öppet när vi var på plats denna tisdag. 😉
Vakten var tydligen utflugen så vi fick inga råd där heller… Efter vi ätit lunch på hemmaplan tänkte vi byta taktik för att lyckas hitta både bättre väder och möjlighet att komma in… På fredag får du reda på om vi lyckades tredje gången gillt.
Vädret var nyckfullt denna tisdag. Här ser du ändå en glimt av en blå himmel. Det du inte har ont av var den extremt starka blåsten jag möttes av när jag öppnade bildörren på parkeringen. Hade jag inte hållit hårt i något viktigt och lätt till vikten hade jag inte sett det mer, tänkte jag tacksamt.
Vi har varit i och kört förbi vackra Melsted flera gånger förr. Av olika anledningar har vi alltid skjutit upp besöket på Lantbruksmuseet Melstedgård. En av dem var att det inte är ett ställe som jäktas genom. Kanske var en annan att det råkade vara en måndag – dagen då många museum har stängt. Nu var vi mer förberedda. Veckodagen var en tisdag. 🙂
Jag läser på Wikipedia att de första ägarna hette Svend Thorsen och Kristine Pedersdatter. Parets initialer ska finnas kvar på bondgården. En Hans Svendsen köpte därefter gården 1857. Sedan gjordes många förbättringar under de kommande åren. Exempelvis tillkom mjölkningsanläggningar, 1873, som bidrog till rejält ökad produktion.
Vad kul det ska bli att se hur de bodde under den tiden. Jag har alltid gillat att resa tillbaka i tiden och få lära mig något nytt. Sedan alltid veta att jag har en gratis returresa till nutiden nära till hands. Ska också bli spännande att hälsa på djuren som ska finnas här. Vet dock inte om jag vågar klia en gris bakom öronen. Men en söt kattunge… vänta lite. Har vi gjort en ny Lidénare?
Ordet LUKKET behövde vi inte googla på. Måndagar och Tisdagar! Så lätt ger vi inte oss. Två dagar senare var vi på plats igen. Då får Solveig ta över och berätta om hur den här platsen väckte minnen…
Äntligen var det dags för min premiärtur på serpentinvägen. Vid tidigare Gudhjemsbesök har vi tagit den branta vägen genom den lilla staden. Både ner och sedan uppför. Under dagen har vi förståndigt parkerat ”däruppe” och promenerat vidare.
De flesta fastboende i Gudhjem var emot byggandet av denna väg. Anledningen till att den behövdes var det ökande antalet bilar i staden, något som ökat lavinartat under början av sextiotalet. Det hjälpte inte med ett överklagande. Naturvårdsnämnden sa JA. 1967 började Gudhjems serpentinväg att byggas. Under högsäsong är det bara tillåtet att ta sig uppför serpentinvägen.
Den observanta kan se att det är helt olika väderlekar på bilderna. Orsaken var att vi under veckan tog oss upp här tre gånger. Bäst tyckte jag det var den gången Solveig körde. Då kunde jag njuta, även i de två hårnålskurvorna, av utsikten runtomkring. Både mot havet och läckerheten att vara omgiven av klippor.
Lutningen är i genomsnitt 75 %. Det motsvarar några av de stora klassiska Tour De France-klättringarna.
Självklart önskade jag att det skulle finnas minst ett dussin kurvor. 😉
Vädret på Bornholm tog ingen hänsyn till att två fjärdedelar av familjen Lidén från Sverige var på fint besök. Det kändes som om vi vaknade till en blåsig, kylig och mörk novemberdag. Jag bläddrade i min medhavda blå pärm och insåg att första dagens schema behövde tänkas om. Jag rattade en stund senare nerför den branta backen i Gudhjem och släppte ut Solveig nere vid hamnen.
På fotot ser det mysigt och stämningsfullt ut. Därför lurades jag ut en stund. Men bäst var det i bilen denna tidiga morgon i slutet av juni. Eftersom vi var tillbaks här senare under veckan kommer informationen om hamnen längre fram tillsammans med betydligt finare sommarväderlek.
Istället bjuder vi på information om en annan ö. Fast ska vi vara riktigt petiga kallar de flesta fastboende på Bornholm sin bostadsö för landet. En ö för dem är exempelvis dit passagerarbåten Ertholm tar sin tur, klockan tio varje dag. Jag läser att det finns en tradition att det samlas en kör varje dag för att se båten lämna kajen och fara ut till Christiansö. De sjunger några melodier och vinkar iväg båten och dess passagerare. Visst är det häftigt!
Färjan mellan Gudhjem och Christiansö kostar någonstans mellan 220 och 250 kr. Turen tar ungefär 55 minuter. På den lilla ön bor 90 fastboende. Det finns en liten bro till den mindre ön Fredriksö. Om man jämför med resten av Danmark så får inte de boende rösta i något kommunalval. Orsaken är att de inte tillhör någon kommun utan det är försvarsmakten som bestämmer. Däremot har de tillåtelse att rösta i både riksdagsval och EU-val.
För att få flytta till Christiansö krävs det att man har ett jobb som behövs där. Jag läste om en kvinnlig konstnär som sålde sina alster i en liten butik. Annars är det arbete som brandman, bibliotekarie, lärare, hotell & restaurangpersonal som gäller. Någon/några med sjukhusutbildning tycker vi också borde finnas på plats. Vad tycker du? En lite sorglig information var att när de boende går i pension får de inte bo kvar på ön. Allt har sin tid… Jag hoppas det är andra regler som gäller om ens sammanboende fortfarande jobbar.
Jag vill påstå att det är något som gör att vi människor mår bra när vi vistas utomhus. Kanske har jag fel… Oavsett vilket, jag hör i alla fall till dem som gör det. Bland blommor, träd, växter, fåglar och små surrande insekter trivs jag gott. All inre stress och alla ”måsten” landar i ett skönt lugn. Under vår vecka då vi bodde på Pyttegården blev det tid att beundra alla blommor som fanns i deras trädgård. Givetvis tog jag fram kameran med macro.
Den speciella ”kärleken” till rosor har jag troligtvis ärvt från min mamma. Hon hade många olika rosor som hon vårdade ömt. Bosse och jag pratar fortfarande om våra Ingrid Bergman-rosor som vi fick på köpet då vi köpte vårt hus i Ängalag. Därefter planterade vi vid våra boenden både i Skummeslöv och i Ystad. Vilka sorter de tre ovanstående bilderna visar har jag ingen aning om. Men visst är de vackra! Var och en på sitt vis.
Rapsbaggarna tycks föredra prästkragar. Kanske inte så konstigt eftersom de söker sig till det som är gult. Tänk så besvikna de måste bli när de upptäcker att det inte smakar som raps…
Plötsligt händer det! Där stod jag och försökte få till skärpan på blomman. Den lilla blomflugan hade siktet inställt på att landa på samma blomma. Det lär finnas mer än trehundra arter i Norden. Jag läser att ca hälften av dem har larver som livnär sig på bladlöss. Blomflugan letar upp bladluskolonier när den ska lägga ägg. Den sortens blomflugor hade varit välkomna till vår balkong i början av sommaren. Då tyckte bladlössen att våra blommor var en trivsam miljö. Jag var däremot inte lika intresserad av att få dem som inneboende. Som jag plockat och duschat och såp-sprayat…
Avslutar med färger och former som sticker ut lite grann. Vackra, var och en på sitt sätt. Precis som med oss människor. Olika men lika unika!
Trappan upp till vår lägenhet var i brantaste laget. (Den kan du se på sista bilden i förra inlägget.) Det du inte ser var den härliga balkongen utanför vår entré. Där kunde man sitta vid ett bord i sköna stolar. Eller välja de andra stolarna. Till båda alternativen fanns sköna dynor. Här fanns utsikt både mot havet och baksidans fina trädgård. Under en vecka med kalasväder hade detta varit suveränt. Nu blev det istället oftast korta pass och sedan in i värmen eller för att fly ösregnet och vindarna som inte var att leka med under denna vecka.
Fint och praktiskt kök för en veckas semester. Jag lärde mig snabbt att hitta.
Utsikten från matplatsen var läcker. När jag dukade fram frukost brukade jag ändra bordsplacering varje morgon. Vi avläste olika väderappar. Tittade ut genom köksfönstret. Fick en lokal totalbild om vi gick ut på balkongen och såg åt flera väderstreck. Otroligt hur fort vädret kan ändra karaktär på en ö när det blåser rejält. Samma sak när vi åkte omkring i bilen. Givetvis har vi fem års erfarenhet från Gotlandsåren, men detta slog nästan rekordet.
Jag läser på ett papper att vi hade 52 kvm. När jag scrollar på paddan i kategorin ”Godnat min skat” inser jag att vi redan bott på tre olika typer av boende under detta ”bornholmuppochner”-äventyr. Vilket av dessa tre hade du valt?
Bra sängar är alltid A och O under en veckas semester. Dessa var riktigt sköna. Minns första natten när jag skulle gå upp till toaletten och var nöjd med mig själv, när jag lyfte på fötterna i mörkret och inte slog i tröskeln i sovrummet. Kanske log jag lite för mig själv i mörkret och var dubbelnöjd eftersom jag dessutom hittade till badrummet utan att behöva tända och därmed väcka min sovande fru i onödan. Hm! Det gjorde rejält ont i vänster fot när jag slog i den högre tröskeln till toan… 😦
Betyg för vårt tredje boende (Max 5) Jag gav 3 Solveig gav 3
Det gick rätt fort att handla i Östermarie och alltför snabbt var vi utanför vårt kommande ”sovställe”. Tänk vad olika en timme kan förflytta sig framåt. Ibland med blixtens hastighet. Här mer i snigels stresslösa färd genom livet. Ingen av oss hade lust att ”snoka runt” för mycket. Den mesta tiden satt vi ”bastubilen”. Bilderna i inlägget är från olika tider under veckan.
Här är huset där värdparet Lene och David välkomnar alla nya gäster. De är också noga med att ta personligt avsked vid utcheckningen. Namnet Pyttegården kommer från det danska ordet pytte som betyder kyckling. Långt tillbaka i tiden föddes det nämligen upp kycklingar på gården.
På en kulle, trehundra meter från den klippiga kusten mellan Svaneke och Gudhjem ligger Pyttegårdens semesterlägenheter. Paret satsar hårt på att anläggningen ska passa alla typer av människor hela året om. En hel del aktiviteter finns det för barn, men också mysiga privata ytor för avkoppling och lugn. Jag minns med nostalgi våra små promenader på hemmaplan bland fina blommor, bärbuskar och fruktträd. En härlig kombination av fria ytor, omringat av åkrar, älvdal och skog.
Nu visste vi var vi skulle bo. Solveig gick upp och öppnade. Jag körde fram bilen. Vi hjälptes åt att tömma den och sedan backade jag tillbaks ”Den lilla blå” till utgångsplatsen.
Givetvis fick Solveig uppgiften att ta macrobilder på blommorna på hemmaplan. De kommer i nästnästa blogginlägg. Denna gång har vi delat upp det i tre inlägg. Nästa handlar om interiören.
Kul att få vara med när David matade de fyrbenta.
Under min första egna promenad slog jag mig ner på denna bänk en stund. Läcker utsikt över Östersjön. Jag bestämde mig för att ta med min gamla klasskamrat till en fika här. Det blev också så en gång under veckan.
Undra hur många hundra gånger vi såg ut mot havet? Mestadels från lägenheten, där vi försökte lägga upp dagens schema. Snabbt kunde vädret ändra karaktär och vi fick tänka om. Tur vi var pålästa och hade upptäckt inomhusaktiviteter på nära avstånd. Samtidigt är det nästan aldrig det som lockar mest. En mix är idealet.
Då säger vi välkomna tillbaka på fredag när vi tar dig med uppför den branta trappan till vår veckolya….
bornholmuppochner & gotlanduppochner 