Månadsarkiv: oktober 2025

Baltic Sea Glass

Publicerad den av
6

Varje gång vi kommer till Bornholm letar vi upp gratistidningen ”DENNE UGES BORNHOLM”. (Givetvis har Bosse redan skrivit en lång lista över platser och besöksmål i närheten av vår valda bostadsort, men dem kan vi alltid komplettera med spontana utflykter som tidningen ger tips om.)
Baltic Sea Glass hade vi läst om flera gånger, men aldrig besökt. Eftersom vi bodde nära och körde förbi där i stort sett varje dag under veckan så bestämde vi oss för att vi skulle stanna till innan veckan var slut. Till sist svängde ”den lilla blå” in på parkeringen på Melstedvej 47, strax utanför Gudhjem.

Ett av Bornholms äldsta ”glaspusterier” läser jag i ovannämnda gratistidning.
1981 grundades det av Pete Hunner och Maibritt Jönsson. 2020 tog en bornholmare vid namn Michael Brandt över ledningen.

Himlen var gråmulen, men vad gjorde det…

Inne i Baltic Sea Glass fanns det gott om ljuspunkter och färgsprakande glasprodukter av olika slag. Ett paradis för den som tycker om att vandra runt och bara njuta av vackra saker. Det är lätt att hitta något som man gärna vill köpa, antingen till sig själv, som en uppskattad present eller varför inte både och 🙂
Munblåst glas har sin speciella charm. Det finns inte två saker som är exakt lika. Även om man vid den första anblicken tror att de är identiska så är de förstås inte det eftersom de inte producerats i en maskin utan gjorts var och en för sig av en glasblåsare. Vilket fantastiskt hantverk!

Nu blev vi nyfikna eftersom vi förstod att det hände något längre in i lokalen. Flera av de andra besökarna hade stannat till och såg ut att ha fullt fokus på något som skedde inne i hörnan.

Så klart att vi också gick dit för att se… Välkommen åter på onsdag!

I finrummet på Melstedgård

Publicerad den av
6

Melstedgård har ett stort boningshus med många rum. När vi sett färdigt i köket och sovrummen fortsatte vi till finrummet. En mysig hörna med kakelugn. Den såg inbjudande ut.

Finrummet bjöd mig på många nostalgiska minnen från min mormor. Hon hade också en chiffonjé. Små spännande lådor och ett litet skåp i mitten. Däremot har jag aldrig förut sett en chiffonjé med ett stort överskåp. Vad förvarade man där?

Som jag sökt på ordet ”Skudsmaalsbog”. Vet inte om jag blivit så mycket klokare av mina sökningar. En tom bok som man själv skrev in anteckningar i. Som en kombination av en dagbok och en kalender, kanske.

Vilken vägg hittade jag den här tavlan på? Det tycks inte vara i finrummet med tanke på väggfärgen. Jag kände i alla fall igen den eftersom jag äger en likadan. Just nu står min tavla nedpackad någonstans tillsammans med en liknande med jungfru Maria.

Minns inte riktigt vilket rum vi såg den här byrån i heller. Däremot kan jag, om jag blundar, se en identisk ”kopia” som stod i mormors kök. I den tredje lådan förvarade hon sin handväska. När jag var en fattig student på besök hos henne slutade det alltid med att hon uppmanade mig: ”Gå och hämta min väska…” När jag gjort det tog mormor fram sin portmonnä och gav mig ett rejält tillskott till min lite skrala kassa. Så mycket omtänksamhet och kärlek det låg i de pengarna.

Spinna har jag aldrig fått lära mig, men en spinnrock är jag ägare till. Vet inte om Bosse är så glad åt det, men nu har den fått en plats på vår inglasade balkong. Min spinnrock har rötter långt bak i tiden eftersom den tillhört min mormorsmor. Den har en likadan sliten fläck där en energisk fot trampat och spunnit tusentals meter garn.

Vi avslutar i ”Bedst Forstuen”. Denna ingång användes på söndagar av prästen och andra gäster. Husets dagliga ingång ”Forstuen” fanns i andra ändan av huset. Om du kommer till Bornholm under vår, sommar eller tidig höst rekommenderar jag varmt ett besök på Melstedgård. På bornholmsmuseum.dk kan du läsa mer och se deras öppettider.

Hammeren Fyr

Publicerad den av
13

Det är sådana här spännande rutter som jag är svag för och som gör Solveig lätt schack matt. Jag hade i hemlighet läst om får som behövde hjälpas av vägen och såg att den smala vägen inte passade för ett möte med ett brett fordon.
Men vi tog oss tryggt upp till parkeringsplatsen. Hit ska vi återvända när det är vackert och klart väder. Dumt nog tog vi inte på oss extra klädesplagg. Därför bara en kort uppfriskande promenad för att kolla in läget runt vårt huvudmål.

Hammarens fyr på Stejlebjerg har varit bemannad från 1802-1990. Lyshöjden var 85 meter. Tyvärr var det ofta rejäl dimma i just denna trakt, som gjorde att fyrljuset inte alltid syntes utifrån havet. Därför byggdes som säkerhet en fyrplats till. Numera är denna fyr i rätt väder ett utmärkt utsiktstorn. Det ska gå att se till Sandhammaren på Österlen. (37 km dit)

Denna fyr lags i beslag av tyskarna när de ockuperade Bornholm under andra världskriget. Vid fyrtornet hade de bra koll på havet, tjugofyra timmar om dygnet. De byggde upp en varnings- och radaranläggning och baracker för sitt manskap. Det var säkert ingen bornholmare som vågade sig hit för att spana på aktiviteterna. Eller så fanns det några få som vågade.
Jag har tidigare skrivit om det sorgliga, när resten av Danmark firade stort freden överallt var det fortfarande krig på Bornholm. Ryssarna bombade därför rejält i både Rönne och Nexö. Till slut fick tyskarna som var här vid fyren ge sig när den ryske 27:årige officeren Erastov Nicolai Eastovich ankom till Hammeren Fyr med sina 150 soldater.
Jag avslutar det krigiska med att berätta att Eastovichs dödsorsak var mycket mystisk. Tre olika orsaker nämns. A: Han dog i en skjutolycka. B: Han kallades hem. C: Han fick ett hjärtstopp.

Två fjärdedelar av fredliga familjen Lidén utmanade istället de svängda trapporna.

Vi tog paus för att glutta ut från insidan av fönstret.

Undra om tiden upplevdes gå extremt långsamt under nattpassen? Det måste varit ett lysande och blinkande nattarbetsjobb.

Det var ruggigt kallt därute. Självklart gör vi ett återbesök i ”rätt väder”. Kanske i samband med att vi besöker den andra fyren på Hammerknuden.
Det går på bilden skymta havet på andra sidan ön.

Eftersom jag inte upptäckte någon hiss fick det bli samma väg tillbaka.

Undra om det funnits några sällskapssjuka fyrvaktare genom historien? Numera är huset privatägt, men det ingick i köpet att allmänningen skulle ha fortsatt möjlighet att gå in i tornet. Det var vi tacksamma för.