Gudhjem Mölle

Vi vände och åkte hemåt igen. Vädret lockade inte så där extremt mycket. Men innan vi åkte till mataffären gjorde vi ett stopp i Gudhjem och tog oss över till möllen.

Den holländska kvarnen, som byggdes av en man med namnet Matts Kullmann, står på en riktigt bra blåsig plats. Matts byggde den 1893 åt sin son.

Segelspannet är på hela 24 meter och därmed är den holländska kvarnen den största väderkvarnen i Danmark.

Fram till år 1944 drev Kullmans kvarnen. i anslutning till kvarnen byggdes ett hus, lager, bageri, maskinrum och elgenerator. 1959 roterade seglen för sista gången.

På sextiotalet gick det att dansa på diskotek här. Sedan höll en keramikaffär till i den gamla kvarnen. Det har har också varit en plats för utbildningar och möten. I de två nedersta våningarna har det exempelvis varit café och butik. Givetvis räknade vi inte med att det skulle vara öppet när vi var på plats denna tisdag. 😉

Vakten var tydligen utflugen så vi fick inga råd där heller… Efter vi ätit lunch på hemmaplan tänkte vi byta taktik för att lyckas hitta både bättre väder och möjlighet att komma in…
På fredag får du reda på om vi lyckades tredje gången gillt.

Nu skulle det äntligen ske

Vädret var nyckfullt denna tisdag. Här ser du ändå en glimt av en blå himmel. Det du inte har ont av var den extremt starka blåsten jag möttes av när jag öppnade bildörren på parkeringen. Hade jag inte hållit hårt i något viktigt och lätt till vikten hade jag inte sett det mer, tänkte jag tacksamt.

Vi har varit i och kört förbi vackra Melsted flera gånger förr. Av olika anledningar har vi alltid skjutit upp besöket på Lantbruksmuseet Melstedgård. En av dem var att det inte är ett ställe som jäktas genom. Kanske var en annan att det råkade vara en måndag – dagen då många museum har stängt. Nu var vi mer förberedda. Veckodagen var en tisdag. 🙂

Jag läser på Wikipedia att de första ägarna hette Svend Thorsen och Kristine Pedersdatter. Parets initialer ska finnas kvar på bondgården. En Hans Svendsen köpte därefter gården 1857. Sedan gjordes många förbättringar under de kommande åren. Exempelvis tillkom mjölkningsanläggningar, 1873, som bidrog till rejält ökad produktion.

Vad kul det ska bli att se hur de bodde under den tiden. Jag har alltid gillat att resa tillbaka i tiden och få lära mig något nytt. Sedan alltid veta att jag har en gratis returresa till nutiden nära till hands.
Ska också bli spännande att hälsa på djuren som ska finnas här. Vet dock inte om jag vågar klia en gris bakom öronen. Men en söt kattunge… vänta lite. Har vi gjort en ny Lidénare?

Ordet LUKKET behövde vi inte googla på. Måndagar och Tisdagar!
Så lätt ger vi inte oss. Två dagar senare var vi på plats igen. Då får Solveig ta över och berätta om hur den här platsen väckte minnen…

Serpentine Road

Äntligen var det dags för min premiärtur på serpentinvägen. Vid tidigare Gudhjemsbesök har vi tagit den branta vägen genom den lilla staden. Både ner och sedan uppför. Under dagen har vi förståndigt parkerat ”däruppe” och promenerat vidare.

De flesta fastboende i Gudhjem var emot byggandet av denna väg. Anledningen till att den behövdes var det ökande antalet bilar i staden, något som ökat lavinartat under början av sextiotalet. Det hjälpte inte med ett överklagande. Naturvårdsnämnden sa JA. 1967 började Gudhjems serpentinväg att byggas. Under högsäsong är det bara tillåtet att ta sig uppför serpentinvägen.

Den observanta kan se att det är helt olika väderlekar på bilderna. Orsaken var att vi under veckan tog oss upp här tre gånger. Bäst tyckte jag det var den gången Solveig körde. Då kunde jag njuta, även i de två hårnålskurvorna, av utsikten runtomkring. Både mot havet och läckerheten att vara omgiven av klippor.

Lutningen är i genomsnitt 75 %. Det motsvarar några av de stora klassiska Tour De France-klättringarna.

Självklart önskade jag att det skulle finnas minst ett dussin kurvor. 😉