Denna oas är vi glada att vi upptäckte förra året. Vi hade tur och slapp regn under återbesöket.

Precis som förra gången delade vi på oss och sammanstrålade ibland. Vi och våra två kameror.
Jag lovar. Det var inte jag som började bygga med stenarna. För i så fall hade jag väntat med att lägga på den lilla. 😉

Vi var inte helt ensamma i trädgården.

Väldigt pratglada sniglar. Jag valde att svara med små versaler. 😉

Först viskade jag till blommorna och frågade vart kvinnan med macrokameran befann sig.
Nästan samtliga vände sig åt höger. Några få hade tydligen problem eller så skulle de bara busa med mig. 😉

Visst är de vackra. De tre lila bollarna. Jag vet tyvärr inte namnet. En av nackdelarna när Solveig lämnar mig kvar helt ensam på hemmaplan.

Men denna lätt blåsande raka trion fixar jag lätt. Tänk att vackra Bornholm en kort tid i historien tillhörde Sverige. På fredag har vi planerat att Solveig ska avsluta besöket med att visa upp macrobilder. Nu ska jag snart ta en cykeltur ut i sensommar värmen.