Vi vaknade tidigt till en behaglig morgon, efter att ha sovit gott i de sköna sängarna. Solveig bestämde sig för att ta en kort promenad till hamnen, medan jag fixade till frukost.
Hon tog naturligtvis med sig kameran. Själv hade jag dejlig utsikt från köksfönstret.
Några kom in till hamnen…
…och andra var på väg ut från hamnen.
Lugnt och vilsamt runt hamnen.
Jag tog mobilbilder på Solveig från balkongen och hade bra koll på när hon styrde stegen hem mot frukost och morgonkaffe.
Måste erkänna att jag kan sakna ”den gamla goda tiden”. Då man med glädje, nyfikenhet och viss förväntan gick in till en ”hotellreception” och möttes av en livs levande person. I minnets skafferi finns exempelvis den trevliga kvinnan i Dueodde med. Hon som gav mig flera personliga tips och frågade vad vi gjort för kul (2014). Aldrig bad hon mig om att betala dagens tull.
Solveig rattade in till höger om det gula huset och rullade in på bakgården. Där lämnade hon mig som vakt åt allt bagage, medan hon körde tillbaka bilen till torget.
Det är bara att gilla läget. Minns det var likadant på södra Gotland. Där vi skulle försöka hitta ”gömstället” med nycklar. Plötsligt förvandlades vi två välutbildade till två osäkra tonåringar. Tar man det på rätt sätt blir det många skratt.
Hissen som det stod om i informationen fanns på utsidan av huset. Vi lyckades få in både oss och allt bagage. Jag behöll min hårt packade ryggsäck på ryggen. Oj vad varmt det var med ”glasfönster” i den gassande solen. Dumt att gnälla. Att åka upp två våningar går snabbt. Utsikten in mot torget var också spännande.
Resan upp gick inte fort. Snarare i snigelfart. Sedan kom vi in i smärre svårigheter. Det gick inte att öppna dörren. Jag vågade inte se efter i mobilen vad mitt blodsocker låg på. Efter många försök gav vi upp. På något vis fick vi igång ”skrället” och kunde börja hemresan mot Moder jord igen. Otroligt nog fick vi upp dörren igen och kom ut från den ”Danska saunan”.
Sedan blev det många turers släpande i den trånga trappan. Vårt lägenhetsnummer såg vi inte till, men vi insåg vilken dörr som borde vara ”vår”, med tanke på de två grannarnas nummer. Logik när den är som bäst. 🙂
Visade sig vara sköna sängar i rummet mot kvällens skugga.
Efter ett par sega och äventyrliga timmar var det efterlängtat att äntligen få komma in. Visst ser det lockande ut?
Som frukost-Nisse trivdes jag bra i köket.
En linslus i spegeln. Fräsch och fin toalett.
Utsikten från balkongen var suverän. Vi åt ingen frukost där, men väl andra måltider. Eller så bara stod vi där en stund och njöt vid räcket. Livet kändes behagligt och enkelt. ❤
Betyg för vårt andra boende: (Max 5)
Jag gav 4
Solveig gav 4
Ps. Därmed en ny ledare i denna spännande och personliga tävling.
Ps 2. Detta var inlägg nummer 100 på Bornholmuppochner. 😀
På tal om förra blogginlägget. Från Louise har man en bra utsikt mot Nexö Museum.
Nexö Hamn har alltid varit stadens kärnpunkt. Fiskehamnen är störst på ön. Hamnen har byggts ut många gånger. Kanske hände mest förändringar efter en rejäl stormflod, för väldigt många år sedan.
Under nittiotalet var havet nästan totalt utfiskat av torsk. Då var det flera personer som flyttade från staden och husen stod väldigt lågt i kurs. Exempelvis gick det att köpa en bra fastighet för 150 000 Dkr. Den prisbilden tror jag inte är aktuell år 2025.
Den loppisen missade vi att besöka.
Undra om det finns möjlighet att hyra ”båthotellet”. Såg något liknande i kustorten Sandvig. Eller så är det privatägt 365 dagar om året och skottår är det inte så ofta. 😉
Det var trevligt att traska omkring en stund vid hamnen och vattnet. Samtidigt började vi efter en lång resdag (uppe vid fyratiden) längta efter att få packa upp och lära känna lägenheten.
Dags att flytta bilen lite längre uppåt. Fortfarande var vi lyckligt omedvetna om vad vi skulle få uppleva den närmaste ”timmen”. 😉
Visst var det ovant och pinsamt att behöva byta mitt insulin-set i bilen. Har jag aldrig gjort när flera människor befunnit sig så nära inpå. Vad att göra när det slutat att fungera och blodsockret passerat tjugo och mätaren har en läbbig pil rakt uppåt?
I bilen var det varmt som vid ett besök i en uppskruvad finsk bastu.
Vi gissade rätt på vilken balkong som var ”vår”. Inte så svårt med tanke på att vi såg personer på de andra balkongerna, på översta våningen. De andra två våningarna var privatbostäder. Vad skönt att veta att det fanns en hiss enligt broschyren… snart var även den danska tiden 16:00.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 