De hann halvvägs…

En kyrka byggdes i Östermarie omkring 1200. Kyrkan var helgad till Jungfru Maria.

På artonhundratalet steg befolkningsmängden rejält på Bornholm. Därför var det många platser på ön där de önskade sig nya och större kyrkor.

I Östermarie var det extra bråttom för det hade upptäckts att tornet var rejält förfallet. Därför började rivningen 1885 av den romanska kyrkan från 1200-talet.

När de hunnit ungefär halvvägs insåg de att det här var inte vilken kyrka som helst på Bornholm. Mängder av bevis och detaljer avslöjade att det rörde sig om irländska särdrag av hög byggnadsklass.

Ovanför korets tunnvalv fanns ett massivt sadeltak av sten av en typ som endast var känd från Knuds kirke, tre skånska kyrkor, en sydfransk och ett femton tal på Irland.

I litteraturen nämns rivningen av de gamla kyrkorna med starka ord som 1800-talets vandalism och tragik av högsta rang. För att se lite ljusare på tillvaron kan vi ändå konstatera att kyrkogården i Östermarie har ”nästan” två kyrkor.

Pigan Karen blev alltså ”nästan” 105 år. Det borde skrivits en hel bok om henne. Flera spännande och nyfikna frågor börjar direkt födas i min måndagshjärna. Gör det inte det i din också? Jag hade gärna tagit en fika med Karen.