Nu tror…

…du som regelbundet besökt gotlanduppochner mellan 2019-2024 att vi kommer att starta upp en kartläggning från grunden över alla skånska kyrkor, som vi gjorde med alla på Gotland & Fårö. Så är inte fallet. Men om vi ser någon vacker kyrka och den dessutom är öppen kommer vi ta chansen.

När ”Den lilla blå” varit på tjurhumör efter extra kalla nätter och vägrat att starta, har vi tvingats ut och köra minst en fyrtiominuters runda. Vi bor i södra delen av Helsingborg kommun. Därför tar det inte lång stund innan vi når Landskrona kommun, om vi väljer att köra söder ut. Vid de tillfällena har vi njutit av Glumslövs kyrka, som ligger vackert på en höjd. Jag läser att kyrkan är synlig långt ut över Öresund och in över Själland. Dessutom står det att de som befunnit sig på havet, sjöfarare och fiskare, under årens lopp använt Glumslöv kyrka som riktmärke.

Det här var dagen innan påsken. Några kyrkoarbetare arbetade på kyrkogården. Porten stod öppen och vi frågade om vi fick gå in.
Den äldsta delen av kyrkan är byggd i slutet av 1100-talet. Sedan har kyrkan byggts till flera gånger genom åren. Exempelvis tillkom takvalven och tornet med de vackra trappstegsgavlarna på 1400-talet.
Orgeln är byggd 2002. Orgelhusets design är baserats på en nordtysk orgeltyp som kallas ”Lilla Hamburg skåpet”. Under barockepoken byggdes flera liknande orglar i Hamburg.

Dopfunten är av ek.

Altartavlan med nattvardsmotiv har en spännande brokig historia bakom sig.
Häng på ordresan. 🙂 Först skänktes altartavlan 1684 till kyrkan av köpmannen Johan Ennes från Landskrona. I början av 1800-talet hade de med makt tröttnat på tavlan. Vad gjorde de då tro? Jo då målades en bild av Kristi himmelsfärd över originalet. Sedan ersattes tavlan av en ny tavla 1874 som köpmannen J G Olsson, som härstammade från Glumslöv, skänkt. Bakom ridån hade första övermålade tavlan sålts på auktion. Köparen var gästgivaren Ola Johnsson. Ola placerade tavlan i vapenhuset. Där hängde den kvar i ett halvsekel. Vid renoveringen 1923 placerades återigen tavlan över altaret. När sedan en konservator såg över tavlan, som då var i dåligt skick, upptäckte han att det det fanns en målning under motivet. Med varsam hand tog han fram den över trehundra år gamla målningen.
Sådana sannhistorier gillar jag att läsa. Allt har inte alltid sin tid.

De två vackra glasfönstren är skapade av konstnären Ralph Bergholtz. Fönstren kom på plats 1951. Det som vi lagt in överst har en såningsman som huvudmotiv. I bakgrunden finns böljande åkrar från hembygden. När det gäller det andra glasfönstret så visar det Ålabodarnas hamn, där kyrkan framstår som en vit högt belägen fyrbåk.

De hade på flera ställen gjort det extra fint inför Påskhelgen.

Innan vi lämnade den fina kyrkan tände vi var sitt ljus. ❤

När svenskan inte räcker till…

Väldigt snabbt hann jag igenom alla böcker om Bornholm på mitt modersmål. Taktiken blev därför att söka titlar på danska. Givetvis insåg jag att smörgåsbordet därmed var betydligt större.

Det gick lättare än jag hade förväntat mig att förstå det mesta av texten och de fina bilderna förstod jag till hundra procent. 😉

Har man bott i mer än 50 år på ön vet man såklart en del extra om lite av varje. När jag läste om boken för tredje gången började mina frågetecken att minska rejält till antalet. Så brukar det alltid vara när jag har ett brinnande intresse för något. Hansaage hade jag gärna tagit en fika ihop med. Tyvärr tror jag inte det är möjligt längre.

Här handlade det om spetskunskaper om de fyra rundkyrkorna. Kanske alltför djupt för vår blogg. Vi kommer i alla fall att uppleva ö-besöken på ett annat sätt än när vi varit där förr under semestrar.
Nästa inlägg i denna kategori kommer att handla om två skönlitteraturböcker som jag minns hade anknytning till Bornholm. Den ena boken har ännu inte inkommit till bibblan. Den andra har jag precis återläst.

Det surrar och kvittrar

Idag är det Annandag påsk. Om vi hade bott kvar på Gotland så hade jag kunnat se fram emot en påsklovsvecka, men här i Skåne har vi redan förbrukat större delen av påsklovet.
Det har vädermässigt sett varit en ganska grå vecka och även idag lyser solen med sin frånvaro. Men, veckan som gått har bjudit på soldagar också och en sådan soldag tog jag fram mitt macro och sedan gav vi oss ut i vår närmiljö.

Promenaden ackompanjerades av surrande och kvittrande. Ett litet bi ville absolut komma med på bild, men förstod inte vikten av att hålla sig stilla… Det for hit och dit bland krokusarna och jag blev smått trött av att försöka få till några bilder med skaplig skärpa.

Jag hade redan tidigare spanat in några små gula fläckar på baksidan av huset.
”Tussi, tussi, tussi, tussi, tussilago – Åh vad fin du är! Tussi, tussi, tussi, tussi, tussilago – Nu är våren här!” Så sjöng alltid mina elever i Båstad när de hade musik med våra fantastiska musiklärare Annelie och Malin. Både text och melodi ”sitter” för alltid.

Det är inget fel på svalörtens förmåga att lysa upp en hel gräsmatta.

Jag njuter verkligen av att se hur de till synes helt döda grenarna plötsligt får liv igen.

Vår! Varje år gläds jag över att få ta del av allt som händer i naturen. Det känns som om alla sinnen vaknar till liv efter en lång, mörk tid. Just den här våren tror jag att jag gläds lite extra mycket och är tacksam över att jag än en gång får ge mig ut och lyssna på hur det surrar och kvittrar.