Etikettarkiv: På to ben

Vige Havn

Publicerad den av
12

Här är vi på väg ner mot naturhamnen Vigehavn. ”Kär hamn” har många namn. Därför valde jag en annan variant i rubriken.

Danmarks snyggaste köpstad omkransas av två stycken naturhamnar. I Svaneke finns Hulehavn på ena sidan och på norra finns Vige Havn.
Det finns få parkeringsplatser så därför var vi som vanligt ute tidigt på morgonen. Till och med före regnet som stundade.

Från översta våningen i gula huset måste det vara en dejlig utsikt mot hamnen och över havet.

När vi i Sverige firar midsommar så är den stora festdagen på Bornholm S:t Hans-dagen. Den store poeten, författaren Martin Andersson Nexö har med värme och humor skildrat festen i ”Pelle Erövraren”, där både hög och låg var välkomna. Han nämner att det mest förtryckta tjänstehjon inte ens nekades fritt den dagen.

På medeltiden samlades sjuka och lytta kring heliga källor. I Svaneke låg en sådan strax intill stranden. Vid en rejäl stormflod som Bornholm drabbades av 1872 förstördes den heliga källan. Turligt nog skapades istället en konstgjord källa.

Solveig tog sig upp en bit och fick till en tjusig bild lite från ovan, medan jag spejade upp mot skyn. Skulle vi klara oss från ett ihållande regn, som enligt min väderapp skulle dyka upp när som helst och sedan pågå flera timmar framåt? Vi ville så gärna ta en liten, liten tur på to ben längs Klippstigen mot norr. Gjorde vi det? I nästa blogginlägg kommer svaret.

Att vandra nära marken

Publicerad den av
18

Det är spännande med en liten smal skogsväg som försvinner nedanför sluttningen. Vart leder den? (Nu ska genast tilläggas att jag inte tycker att det är ett dugg spännande om vi ska ta bilen och utforska vart vägen leder.) På vägar som den här ska man ta sig fram på två ben eller möjligtvis med en cykel.

Cyklarna hade vi lämnat hemma så den här gången blev det en upptäcktsfärd på två ben. Första gången vi var ute i vår närmiljö runt Bornholm Panorama Apartments tog vi vanliga bilder. En liten stund senare gick jag hem och hämtade mitt macro.

Jag kanske har glömt bort en del från mitt liv som ”bonddotter”, men om jag inte har alldeles fel så är detta ett vetefält. Här växer det som ska malas och bli till bullar och kakor. Visst är det fantastiskt!

På varje ax sitter de små kornen prydligt förpackade i ett mönster. Var och en på sin plats.

Om man bara ”vandrar nära marken” ser man att det finns fullt av små skönheter som gömmer sig i det höga gräset.

Jag har inte fuskat med färgen. Blåklinten lyste verkligen blått mitt i allt det gröna.

Några har ”gjort sitt” men har ändå ett värde och en annan är på väg att slå ut. Precis som i verkliga livet. Vi har mycket att lära av naturen!