Serpentine Road

Äntligen var det dags för min premiärtur på serpentinvägen. Vid tidigare Gudhjemsbesök har vi tagit den branta vägen genom den lilla staden. Både ner och sedan uppför. Under dagen har vi förståndigt parkerat ”däruppe” och promenerat vidare.

De flesta fastboende i Gudhjem var emot byggandet av denna väg. Anledningen till att den behövdes var det ökande antalet bilar i staden, något som ökat lavinartat under början av sextiotalet. Det hjälpte inte med ett överklagande. Naturvårdsnämnden sa JA. 1967 började Gudhjems serpentinväg att byggas. Under högsäsong är det bara tillåtet att ta sig uppför serpentinvägen.

Den observanta kan se att det är helt olika väderlekar på bilderna. Orsaken var att vi under veckan tog oss upp här tre gånger. Bäst tyckte jag det var den gången Solveig körde. Då kunde jag njuta, även i de två hårnålskurvorna, av utsikten runtomkring. Både mot havet och läckerheten att vara omgiven av klippor.

Lutningen är i genomsnitt 75 %. Det motsvarar några av de stora klassiska Tour De France-klättringarna.

Självklart önskade jag att det skulle finnas minst ett dussin kurvor. 😉

Passagerarbåten Ertholm

Vädret på Bornholm tog ingen hänsyn till att två fjärdedelar av familjen Lidén från Sverige var på fint besök. Det kändes som om vi vaknade till en blåsig, kylig och mörk novemberdag. Jag bläddrade i min medhavda blå pärm och insåg att första dagens schema behövde tänkas om. Jag rattade en stund senare nerför den branta backen i Gudhjem och släppte ut Solveig nere vid hamnen.

På fotot ser det mysigt och stämningsfullt ut. Därför lurades jag ut en stund. Men bäst var det i bilen denna tidiga morgon i slutet av juni. Eftersom vi var tillbaks här senare under veckan kommer informationen om hamnen längre fram tillsammans med betydligt finare sommarväderlek.

Istället bjuder vi på information om en annan ö. Fast ska vi vara riktigt petiga kallar de flesta fastboende på Bornholm sin bostadsö för landet. En ö för dem är exempelvis dit passagerarbåten Ertholm tar sin tur, klockan tio varje dag.
Jag läser att det finns en tradition att det samlas en kör varje dag för att se båten lämna kajen och fara ut till Christiansö. De sjunger några melodier och vinkar iväg båten och dess passagerare. Visst är det häftigt!

Färjan mellan Gudhjem och Christiansö kostar någonstans mellan 220 och 250 kr. Turen tar ungefär 55 minuter.
På den lilla ön bor 90 fastboende. Det finns en liten bro till den mindre ön Fredriksö. Om man jämför med resten av Danmark så får inte de boende rösta i något kommunalval. Orsaken är att de inte tillhör någon kommun utan det är försvarsmakten som bestämmer. Däremot har de tillåtelse att rösta i både riksdagsval och EU-val.

För att få flytta till Christiansö krävs det att man har ett jobb som behövs där. Jag läste om en kvinnlig konstnär som sålde sina alster i en liten butik. Annars är det arbete som brandman, bibliotekarie, lärare, hotell & restaurangpersonal som gäller. Någon/några med sjukhusutbildning tycker vi också borde finnas på plats. Vad tycker du?
En lite sorglig information var att när de boende går i pension får de inte bo kvar på ön. Allt har sin tid… Jag hoppas det är andra regler som gäller om ens sammanboende fortfarande jobbar.