På platsen Foran står en byst över en av Svanekes berömda söner.

Hans namn var Johan Nicolai Madvig.
Det var i mitten av juli som jag bestämde mig för vilka inlägg som skulle läggas in på måndagar, onsdagar och fredagar under de närmaste veckorna. Vad kul det var att det slumpade sig att Svanekes store man föddes 7 augusti (dagens datum). Året var 1804. Madvig levde till 12 december 1886 och blev 82 år gammal.

Madvig blev student 1820. Sedan fortsatte studierna. Fem år senare hade han en filologisk ämbetsexamen och ett år senare var magistergraden avklarad. Därefter blev han docent och 1828 lektor vid universitetet i Köpenhamn. Var han nöjd med det? Näpp. Redan året efter tog han doktorsgraden och blev professor i klassisk filologi. Jag hoppas hans föräldrar var megastolta över sin son och han själv inte glömde bort dem helt.

Även inom politiken visade han framfötterna och intog en framstående plats. Han var där inte rädd för att ta tag i orättvisor. I oktober 1848 blev Madvig kyrko- och undervisningsminister.

Vilket CV. Johan Nicolai Madvid skulle kunnat skriva upp ”titlarna” språkvetare, historiker, politiker, klassisk filosof, universitetslärare, filosof och säkert mycket till. 1854 tackade han nej till en kunglig utnämning till medlem av riksrådet. Två år senare tackade han ja. Därefter var han i sju år konungens utnämnda president. Samtidigt var han ledamot av riksrådslandstinget samt av de båda stora kyrkokommittéerna. En fjäder i hatten måste utmärkelsen riddare av Elefantorden varit.
En son nämns som föddes 1833. Undra vad sonens mamma jobbade med? 😉