Smått blir stort

Det blommar lite varstans i vår omgivning. Det gäller att ge sig ut med kameran då och då så att man inte missar något när det är som finast.

Häromdagen ”firade” jag att det var 40 år sedan jag lämnade lärarhögskolan med ett examensbevis i handen. Sommarloven 1982 och 1983 ägnade jag mig åt att pressa växter och ta reda på vad det var för något. När de var torra nog satte jag in dem i fotoalbum med små skyltar till. Arbetet resulterade i att jag faktiskt lärde mig ganska många…

Med åren har en hel del av dessa kunskaper försvunnit. Numera, när jag jobbar som speciallärare, är jag inte längre ute i naturen tillsammans med elever på samma sätt som jag varit tidigare. Och det är väl ofta så att kunskaper som inte hålls vid liv har en viss förmåga att falla bort…

Att leta upp sådant som är kul att fånga på bild är däremot ett intresse som är relativt nytt.

Det har inte så stor betydelse vad det är jag fotograferar, bara jag och mitt macro blir överens om var skärpan ska ligga i bilden. (Det är vi inte alltid!)

Smått blir stort i ett macro. Det som inte syns så tydligt, när jag tar bilden, kan plötsligt lyftas fram och komma i centrum.

Knoppar har en viss förmåga att vilja vara med på bild…

Utanför vårt fönster är vädret varierande. Alldeles nyss haglade det. Vilken tur att jag inte tänkt ge mig ut med kameran idag. Det får bli en annan dag när solen lyser igen…

Ps. Nu tar bloggen semester ett tag…

Kvarnhistoria på Gotland

Exakt när första vattenkvarnen byggdes på Gotland vet ingen. Startåret får bli 1499. För det var då som en vattenkvarn i Burs socken såldes till Burs kyrka.

Det var vattenkvarnar som var den vanligaste kvarntypen och de första var så kallade stolpkvarnar. De var små och byggda i enbart trä. Sedan hände en utveckling i byggandet i slutet av sjuttonhundratalet. Då växte kvarnarna till storleken. Materialet var nu istället sten och det rörde sig om flera våningar. Överst på toppen fanns en trähätta som gick att vrida mot vinden. Hättekvarnarna gick under namnet Holländare.

Norrbys vattenkvarn är speciell eftersom den fortfarande används. 🙂

Hundlausar är lätt att stanna till vid när bilen är på väg söder ut på ön.
Det var mot slutet av artonhundratalet som ångmaskiner övertog vindkraften och vindkvarnar nästan helt slutade att tillverkas.

i Lotsbacken i Slite, vid Sankt Olofsholm och på södra Visbys bergskant (där Käringen är en av de tre kvarvarande kvarnarna) har vi njutit av utsikten flera gånger. I alla fall när det blåst behagliga vindar.

En natt i kvarnen på Stora Gåsemora kunde blivit ett kärt minne. Helst om vi hade lyssnat på en bra artists konsert, några timmar tidigare. Vilket rabalder det blev när omkring trettiofem väderkvarnar på Gotland byggdes om till sommarstugor under nittonhundrafemtiotalet.

Den sista kvarninventering om Gotlands kvarnar börjar bli ålderstigen. Den går så långt tillbaka som till 1971-72. Då ska det ha funnits kvar 100 stubbkvarnar och 155 hättekvarnar. Tyvärr var de flesta i taskigt skick.
Frågan vi ställer oss är om Bornholms kvarnar är i bättre form och om de är går att komma närma som fotograf och betraktare? En vacker dag kanske vi vet svaren. Den som lever på hoppet…

101. Skeppargatan

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Då promenerar vi in i den avslutande delen i denna speciella kategori. Området är fortfarande den södra nedre delen av Visby innerstad. Gatans ena hörn är Palissadporten. Vi har också korsat N:a Slottsgränd från förra grändinlägget. Härifrån är det inte långt ner till Kajplatserna och Småbåtshamnen. Som på många andra gränder går det att se en bit av domkyrkan.