Detta berömda fiskeläge hade jag längtat extra efter att få se i verkligheten. Att det var vindstilla, skönt i luften och folktomt var pricken över i:et. Mina sinnen fick sväva fritt under promenaden mot de femtontalet gamla bodarna. ❤

Det finns en bilväg direkt till fiskeläget, men jag ville gärna ta in helheten med stranden och det stora havet och himlen som fond.

Detta är Fårös bäst bevarade fiskeläge som under 1700-talet också var Fårös mest betydande.

Vet du vad uttrycket ”toskabatarna” betyder? Har du en aning om vad det innebär att fiska strömming på vrak? Fundera på det innan du läser texten under nästa foto.

A) Fiskarna pilkade torsk från båtarna.
B) Det innebar att man fiskade med garn som sattes direkt från båtarna utan att fastgöras vid någon bottenförankring.
Det lär finnas många legender om personer som fiskade här. Jag är mest nyfiken på dem om kvinnan Båta-Bol som på mitten av 1800-talet fiskade här och seglade ända ner till Visby för att sälja fisk.

De tätt liggande bodarna är byggda i trä med bräd-eller spåntak eller staplad sten.
Fiskeläget har egen brunn med källvatten från berget. Den finns tydligen ännu kvar och lär rymma gott om vatten.


Givetvis är det bra med rejäla lås trots att…

… det finns en synlig vaktman på plats med god utsikt genom fönstret. På sena kvällar och nätter tar han sina pass utanför. Aldrig på exakt samma tid. Men en sak är säker. Då har han aldrig händerna i byxfickorna. 😉

Det behövs göras något åt sprickan i väggen. Eller är den redan hundra år.

Här är bilvägen till detta fantastiska fiskeläge. Vid nästa resa till Fårö ska jag komplettera med en handfull andra fiskelägen av intresse.
Nu återstår det bara ett till ”bloggstopp” av denna kavalkad av inlägg från Sveriges åttonde största ö. Sedan blir det Gotland för hela slanten på denna blogg. Vi har sedan återkomsten från Fårö hunnit med några fina trevliga utflykter och en längre tripp till Uppsala, som kanske dyker upp på min andra blogg.